Lagom mycket trallande
Topeliusgymnasiets årliga teaterresa gick till Wasa Teater och pjäsen Gambämark. Jag är så glad att jag fick se den! KAJ – Österbottens älskade lilla pojkband. Jag låter kanske som en 70-årig pensionär när jag säger det här, men de är verkligen duktiga och härliga. Halv åtta hos KAJ som publicerades på Youtube i maj 2011 blev min första upplevelse av KAJ. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett den, men jag kan nästan hela manuset. KAJ har varit en del av min uppväxt och det har varit så spännande att se dem gå från det lilla köket i Vörå upp på scenen på Wasa Teater.
Jag kan faktiskt inte finna något negativt att säga om Gambämark, annat än att det är synd att jag inte kan se den igen. Jag har dock lite svårt för musikaler. Allt det där galandet och trallandet som mest drar ut på tiden får mig oftast att sucka och gäspa. Men i KAJ:s låtar tycker jag faktiskt om historierna som de berättar. De är inte utdragna, utan de har humor och för berättelsen framåt utan alldeles för många fraser och ord.
Jag måste erkänna att jag blev osäker och skeptisk när jag fick höra att KAJ tagit in två andra skådespelare, Jonas Bergqvist och Susanne Marins. Man är ju van vid att se KAJ göra nästan allt från rekvisita till musik själv. Men jag hade fel och jag tvivlar på att det ens skulle ha kunnat bli hälften så bra utan Bergqvist och Marins. De är duktiga sångare och skådespelare, även om Marins verkade lite hes just den här föreställningen.
Förr har jag mest hört Jakob Norrgård sjunga, med Axel Åhman och Kevin Holmström som stått för musiken och kör. Men det var en trevlig upplevelse att få höra både Åhman och Holmström sjunga själva. Visst tror jag att Norrgård är den starkaste i sången av de tre, men jag blev överraskad över att höra Holmström och Åhman sjunga så pass bra! Man har inte fått höra dem sjunga så mycket på ett individuellt plan och att låta dem stå på egna ben var verkligen ett bra val.
Jag tror att Dehär e min by kommer bli den nya Paavos Barkbrö och Hald Käftan (No dansar vi) den nya Kom Ti Byin. Historien om hur tre små gossar från Vörå tog sig till Wasa Teater och gjorde en pjäs som blev slutsåld på kort tid är något som jag länge kommer att komma ihåg. KAJ uppskattas verkligen av alla åldrar och förenar generationerna i Österbotten.
Kommande musikaler och pjäser har verkligen en hög ribba att försöka ta sig över.