Kom­plexa ku­bans­ka ryt­mer fa­sci­ne­rar fin­län­dar­na

Höst­ky­lan må ha an­länt, men på sal­sae­ve­ne­mang­en run­tom i Helsing­fors är det tro­pisk vär­me året runt. Här dan­sar man tätt in­till varand­ra och det blir snabbt trångt på dans­gol­vet. Vi fin­län­da­re gil­lar up­pen­bart de he­ta, ka­ri­bis­ka ryt­mer­na.

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - TEXT: JAEL NY­MAN

Bai­la, bai­la! Den som i Helsing­fors kän­ner för att dan­sa till la­ti­na­me­ri­kans­ka ryt­mer be­hö­ver in­te le­ta länge ef­ter ett lämp­ligt dans­golv. I hu­vud­stads­re­gi­o­nen finns ett oänd­ligt ut­bud av dan­se­ve­ne­mang med fo­kus på la­ti­na­me­ri­kans­ka dan­ser. An­ta­let eve­ne­mang kor­re­le­rar med ett ökat in­tres­se för dan­ser­na över­lag. Sär­skilt män har de se­nas­te åren fått upp ögo­nen för bland an­nat sal­sa och bacha­ta.

Ut­bu­det av eve­ne­mang med la­ti­na­me­ri­kans­ka dan­ser är i dag enormt och går hand i hand med ett ökat in­tres­se för dan­ser­na. Ba­ra i hu­vud­stads­re­gi­o­nen rör det sig om upp­skatt­nings­vis någ­ra tu­sen som ak­tivt dan­sar. Det är sär­skilt män som de se­nas­te åren i allt hög­re grad hit­tar till par­dan­sen. HBL gav sig ut på dans­gol­vet på jakt ef­ter en för­kla­ring till tren­den.

Det är sön­dag kväll. Ute läg­ger sig höst­mörk­ret som ett tjockt täc­ke över Helsing­fors och kvick­silv­ret i ter­mo­me­tern kry­per allt läng­re ner. Många fin­län­da­re drar just nu yl­le­fil­ten tä­ta­re om­kring sig på hem­ma­sof­fan med Net­flix och hämt­piz­za som säll­skap.

Men för den som trot­sar höst­ky­lan och be­ger sig till Eriks­ga­tans Dubrov­nik Lounge & Lob­by vän­tar en an­nan verk­lig­het. Här möts ett par hund­ra sal­saen­tu­si­as­ter var­je må­nad för att dan­sa till tro­pis­ka to­ner. Det är helsing­for­sis­ka salsa­för­e­ning­en Sal­sa Bo­re­a­lis, även känd un­der smek­nam­net Sa­bor, som ar­ran­ge­rar sal­sasön­da­gar­na. Del­ta­gar­na är män och kvin­nor i al­la åld­rar, från 20­ till 70­åring­ar. Por que yo en el amor soy una idi­o­ta Que ha sufri­do mil der­ro­tas Que no ten­go fu­er­zas pa­ra de­fen­der­me Li­ve­ban­det Trio Tro­pi­cal drar en co­ver av ku­bans­ka ar­tis­ten Po­lo Mon­tañez sal­sa­klas­si­ker Por que yo en el amor soy una idi­o­ta. Det ryt­mis­ka lju­det från det la­ti­na­me­ri­kans­ka in­stru­men­tet gui­ro för tan­kar­na till var­ma, ku­bans­ka som­mar­nät­ter. Fram­för bar­dis­ken häng­er ett gäng kvin­nor, men de kö­ar in­te ef­ter dryc­ker – en del vän­tar på att bli upp­bjud­na, and­ra ba­ra nju­ter av li­ve­mu­si­ken.

Dan­sen gör en sa­lig

Att in­te lå­ta sig för­fö­ras av mu­si­ken är svårt. Dan­sen­tu­si­as­ter­na fyl­ler ock­så dans­gol­vet – så till den grad att en del väl­jer att dan­sa ute i kor­ri­do­ren, fram­för gar­de­ro­ben el­ler ut­gång­en till to­a­let­ter­na. Dan­sen är det vik­ti­ga, var det sker är mind­re re­le­vant. Ryg­gar­na är svet­ti­ga och kin­der­na ro­si­ga av fart­fyll­da steg och snab­ba tak­ter. An­sik­te­na pryds av sto­ra, eu­fo­ris­ka le­en­den.

På dans­gol­vet släp­per Re­e­ta Moi­la­nen och Ju­ha-Mat­ti Lind­holm loss. Det är in­te förs­ta gång­en de två dan­sar ihop, men of­ta är den man dan­sar med vilt främ­man­de. Det gäl­ler att in­te va­ra blyg. Per­son­ligt ut­rym­me finns det in­te rum för i den här dans­sti­len där man stund­vis är mer el­ler mind­re fast­klist­rad i sin dans­part­ner.

Moi­la­nen job­bar inom so­ci­al­bran­schen och Lind­holm är ögon­lä­ka­re. Moi­la­nen kom in på dan­sen via sin ti­di­ga­re hob­by, fot­bol­len.

– Jag in­spi­re­ra­des av teve­pro­gram­met Dan­sa med stjär­nor­na och min lag­kam­rat i mitt fot­bollslag tip­sa­de mig om de här eve­ne­mang­en. Jag bör­ja­de ta dans­lek­tio­ner år 2014, men på lek­tio­ner­na dan­sar jag so­lo­dans. På eve­ne­mang­en blir det ju såklart par­dans, sä­ger Moi­la­nen.

Nu­me­ra har hon över­gett fot­bol­len då dan­sen full­kom­li­gen svep­te hen­ne med sig. I dag dan­sar hon för­u­tom sal­sa en rad and­ra dans­sti­lar som klas­sas som la­ti­na­me­ri­kans­ka dan­ser, bland an­nat rum­ba och reg­gae­ton.

Sal­sa – ett glo­balt språk

För Lind­holms del var det en dans­kurs i la­ti­na­me­ri­kans­ka dan­ser ord­nad av stu­dent­kå­ren Hämälä­is-Osa­kun­ta för fem år se­dan som tän­de gnis­tan.

– Nu dan­sar jag ku­bansk sal­sa, son, rum­ba och afro­dans och går på dan­se­ve­ne­mang var­je vec­ko­slut. Det har bli­vit en livs­stil för mig, sä­ger Lind­holm.

Lind­holm tyc­ker att det bäs­ta med salsa­värl­den är mu­si­ken och hur man rör sig. Men här finns ock­så en so­ci­al aspekt.

– Det är ett väl­digt trev­ligt sätt att lä­ra kän­na folk och en hob­by som man dess­utom kan ta med sig på re­sor. Det finns sal­sae­ve­ne­mang run­tom i värl­den och ge­nom att gå på dem lär man kän­na män­ni­skor på ort och stäl­le.

En an­nan av Sa­bor­kväl­lens be­sö­ka­re, Juk­ka Jor­mo­la, är in­ne på sam­ma spår. Han job­bar inom mil­jö­bran­schen och re­ser myc­ket i job­bet. I stäl­let för att hänga på ho­tell­rum­met pas­sar han på att un­der ar­bets­re­sor­na be­sö­ka lo­ka­la salsa­fes­ter ef­ter kon­gress­da­gar och mö­ten.

– Jag ha­de hål­lit på med dans­ba­nedan­ser en lång tid då jag för sju år se­dan del­tog i ett sal­sae­ve­ne­mang i Tyskland. Det var myc­ket ro­ligt, så på den vägen är det. Det fi­na med sal­sa är just att det är så in­ter­na­tio­nellt, det finns näs­tan all­tid sal­sae­ve­ne­mang att del­ta i vart man än re­ser. På fy­ra år har jag dan­sat sal­sa i 18 oli­ka län­der bå­de i sam­band med jobb- och se­mester­re­sor.

Jor­mo­la bör­ja­de med sal­sa, men in­såg snart att ju fle­ra sti­lar han be­härs­kar, desto stör­re är ut­bu­det av eve­ne­mang han kan del­ta i. Nu dan­sar han ut­ö­ver cross­bo­dy sal­sa och ku­bansk sal­sa ock­så bacha­ta, ki­zom­ba, rum­ba och cha-cha-cha.

– I dag går jag på sal­sae­ve­ne­mang un­ge­fär en gång i vec­kan och dan­sar dans­ba­nedans två gång­er i vec­kan. Så man kan nog sä­ga att jag dan­sar gans­ka ak­tivt, det är ett bra sätt att hål­la sig i form, sä­ger Jor­mo­la.

Få fin­länds­ka sal­sa­dan­sa­re för 30 år se­dan

Med un­dan­tag för spo­ra­dis­ka kur­ser och Ku­bain­spi­re­ra­de fes­ter var sal­sa­dans täm­li­gen obe­kant i Fin­land än­nu i bör­jan av 1990-ta­let. Dans­sko­lan Bai­la Bai­la fyl­ler 25 år i no­vem­ber och är Fin­lands älds­ta dans­sko­la spe­ci­a­li­se­rad på sal­sa. Att ku­bans­ka San Mi­gu­el Ver­de­cia kom att öpp­na en sal­sa­sko­la fanns in­te i hans ur­sprung­li­ga kar­riär­pla­ner. Han dröm­de om att bli pi­lot.

Ef­ter att ha ut­bil­dat sig till sitt drömyr­ke i Ku­ba och ef­ter in­gen­jörs­stu­di­er i Ryss­land ham­na­de Ver­de­cia så små­ning­om i Fin­land. Här vi­sa­de det sig snabbt att hans ex­a­men in­te dög och han fick in­te job­ba som pi­lot. Sam­ti­digt var Fin­land i en djup eko­no­misk de­pres­sion och att över hu­vud ta­get få jobb var svårt. Det var då idén om att star­ta en dans­sko­la föd­des.

– Jag star­ta­de dans­sko­lan Bai­la Bai­la år 1993. De förs­ta må­na­der­na er­bjöd vi ut­ö­ver sal­sa bland an­nat ba­lett och mo­dern dans, men snabbt märk­te vi att det var svårt att kon­kur­re­ra med and­ra dans­sko­lor. Så sal­sa blev vår nisch, sä­ger Ver­de­cia.

Då sko­lan grun­da­des var en dans­sko­la spe­ci­a­li­se­rad på sal­sa ett nytt kon­cept.

– På 1990-ta­let var sal­sa­dans in­te sär­skilt po­pu­lärt. In­te ens i Ku­ba fanns nå­got så­dant som sal­sa­lek­tio­ner. Ha­de du frå­gat ef­ter salsa­un­der­vis­ning ha­de de skrat­tat ut dig. Sal­sa var mer en dans­stil man dan­sa­de på ga­tor­na, in­te nå­got man lär­de ut. I dag har för­stås många ku­ba­ner in­sett att det är en stor bu­si­ness och nu er­bjuds sal­sa­lek­tio­ner i var­je ga­tu­hörn.

Su­get ef­ter sal­sa ökar

Mot slu­tet av 2000-ta­let och bör­jan av 2010-ta­let öka­de in­tres­set för la­ti­na­me­ri­kans­ka dan­ser och nya dans­sko­lor spe­ci­a­li­se­ra­de på bland an­nat sal­sa dök upp. I dag finns om­kring tio dans­sko­lor i hu­vud­stads­re­gi­o­nen som helt el­ler del­vis fo­ku­se­rar på la­ti­na­me­ri­kans­ka dan­ser och ett oänd­ligt an­tal and­ra ak­tö­rer som er­bju­der un­der­vis­ning el­ler ord­nar eve­ne­mang. På eve­ne­mang­en får en­tu­si­as­ter – bå­de ny­bör­ja­re och ex­per­ter – chan­sen att dan­sa so­ci­alt med and­ra.

❞ Då vår verk­sam­het star­ta­de var det få män som dan­sa­de sal­sa. På dan­se­ve­ne­mang­en var jag mer el­ler mind­re den en­da som för­de kvin­nor­na på dans­gol­vet. San Mi­gu­el Vere­cia Bai­la Bai­las grun­da­re

– I dag finns det otro­ligt många eve­ne­mang, var­je vec­ko­slut finns det minst ett om in­te två–tre sal­sae­ve­ne­mang. Det bör­jar näs­tan va­ra li­te för myc­ket, tyc­ker jag. Vi ha­de stör­re och bätt­re fes­ter förr, sä­ger Soi­la ”La Ca­ne­la” Sar­ria, dans­lä­ra­re på Bai­la Bai­la.

Salsa­för­e­ning­en Sal­sa Bo­re­a­lis grun­da­des år 2004. De se­nas­te åren har med­lem­san­ta­let skju­tit i höj­den. År 2016 var an­ta­let med­lem­mar 130. I dag är med­lem­mar­na re­dan över 600. Men ord­fö­ran­de San­na-Ma­ri Pé­rez tror att de se­nas­te två årens ut­veck­ling me­ra hand­lar om skick­lig mark­nads­fö­ring än om ett kraf­tigt ökat in­tres­se för sal­sa.

– Ope­ra­sal­san, det vill sä­ga sal­sa­kväl­lar­na vi som­mar­tid ord­nar ut­om­hus vid Ope­ran, har all­tid sam-

lat ett stort an­tal del­ta­ga­re. Skill­na­den i dag är att de fles­ta del­ta­ga­re nu ock­så är med­lem­mar i för­e­ning­en.

Många har en­ligt Pé­rez bli­vit med­lem­mar då de in­sett att Sa­bor fak­tiskt be­ta­lar för att kun­na ord­na ro­li­ga eve­ne­mang och ge­nom med­lem­ska­pet ser de till att för­e­ning­en ock­så fram­ö­ver kan fort­sät­ta med verk­sam­he­ten.

Allt fler män vill dan­sa par­sal­sa

På dans­sko­lan Bai­la Bai­la har an­ta­let ele­ver som går på dan­stim­mar ökat från cir­ka 50 per vec­ka på 1990-ta­let till cir­ka 700 var­je vec­ka i dag. En stor del av de nya ele­ver­na är män, åt­minsto­ne på par­dan­stim­mar­na. På so­lo­dan­stim­mar­na är ma­jo­ri­te­ten fort­fa­ran­de kvin­nor.

– Då vår verk­sam­het star­ta­de var det få män som dan­sa­de sal­sa. På dan­se­ve­ne­mang­en var jag mer el­ler mind­re den en­da som för­de kvin­nor­na på dans­gol­vet. Många kvin­nor kom till eve­ne­mang­en till­sam­mans med si­na män, men män­nen satt mest vid bor­den och drack. I dag har män­nens in­tres­se för par­dans ökat stort. Vi har till och med haft si­tu­a­tio­ner där vi haft för få kvin­nor och fått för­sö­ka loc­ka kvin­nor bå­de till eve­ne­mang och till en del par­dan­stim­mar för att få jäm­na­re för­del­ning, sä­ger San Mi­gu­el Ver­de­cia.

Även om män­nen ti­di­ga­re lys­te med sin från­va­ro som ele­ver, har ma­jo­ri­te­ten av lä­rar­na i Fin­land va­rit män. Det här har en­ligt Sar­ria lett till att många fin­länds­ka kvin­nor har fått man­li­ga in­flu­en­ser i sitt dan­san­de.

– I dag job­bar jag till ex­em­pel myc­ket med så kal­lad La­di­es sty­le sal­sa där fo­kus är just på att rät­ta till det här och lä­ra ut ett kvinn­ligt sätt att rö­ra sig i sal­san. Det kan till ex­em­pel hand­la om hur man för hän­der­na över krop­pen, sä­ger Sar­ria, som un­der­vi­sat i 20 år.

Upp­munt­ran­de stäm­ning

Sal­sa­tem­pot är snabbt och sväng­igt. Fö­ga över­ras­kan­de gäl­ler det ock­så dan­sen, vil­ket gör att den för den oer­far­na iakt­ta­ga­ren kan te sig oö­ver­kom­ligt svår. Få är de som vå­gar ta kli­vet ut på eve­ne­mang­ens dans­golv, ut­an att först ha ta­git lek­tio­ner. Parsal­sans grun­der hör ock­så till dans­sko­lan Bai­la Bai­las mest po­pu­lä­ra tim­mar.

En mån­dag­kväll i sep­tem­ber finns ett fyr­ti­o­tal per­so­ner i sa­len. Stäm­ning­en är lätt ner­vös in­nan tim­men bör­jar, men snabbt glöms ner­vo­si­te­ten bort då kon­cen­tre­ra­de blic­kar rik­tas mot föt­ter­na.

– Hö­ger, väns­ter, hö­ger. Väns­ter, hö­ger, väns­ter. Nu gör vi steg­kom­bi­na­tio­nen Di­le que no och så en Som­bre­ro. Ett, två tre. Bra! Och så par­byte, in­stru­e­rar dans­lä­ra­re San Mi­gu­el Ver­de­cia.

När de eg­na ste­gen in­te ly­der har kurs­kam­ra­ter­na stor för­stå­el­se och stäm­ning­en är varm och upp­munt­ran­de.

– Det gick bra, ing­en fa­ra. Jag kun­de för­stås ha fört bätt­re, för­kla­rar Esa Ta­la­sjo­ki re­por­terns miss­lyc­ka­de för­sök att hänga med i sväng­ar­na.

Ta­la­sjo­ki, som stu­de­rar på den fins­ka han­dels­hög­sko­lan i Åbo, tyc­ker bra om par­sal­sa­tim­men. Än­nu har han in­te be­sökt nå­got sal­sae­ve­ne­mang, men pla­ne­rar att gö­ra det. Han hop­pas via dan­sen träf­fa trev­li­ga ty­per, på så sätt lär man sig snab­ba­re och har ro­ligt.

❞ Hö­ger, väns­ter, hö­ger. Väns­ter, hö­ger, väns­ter. Nu gör vi steg­kom­bi­na­tio­nen Di­le que no och så en Som­bre­ro. Ett, två tre. Bra! Och så par­byte! San Mi­gu­el Ver­de­cia Dans­lä­ra­re

Var­för tror du så många män hit­tat till par­sal­san på se­nas­te tid?

– Det är nog frå­ga om nå­gon sorts me­gat­rend. Själv bör­ja­de jag gå på lek­tio­ner för att det var så många som re­kom­men­de­ra­de det.

Pir­rigt

Ibland får de tra­di­tio­nel­la dans­sko­lor­na kri­tik för att de ba­ra lär ut ko­re­o­gra­fi och steg­kom­bi­na­tio­ner, fram­för att fo­ku­se­ra på tek­nik.

– Att ba­ra lä­ra ut ko­re­o­gra­fe­ra­de steg­kom­bi­na­tio­ner på lek­tio­ner är att gö­ra dan­sar­na en björn­tjänst. Den som föl­jer kon­cen­tre­rar sig då ba­ra på att lä­ra sig steg­kom­bi­na­tio­ner, i stäl­let för att verk­li­gen föl­ja den som för. Som en följd lär sig in­te den som för att verk­li­gen fö­ra och kan till ex­em­pel in­te ve­ta om tek­ni­ken fun­ge­rar el­ler om styr­kan hen för med är pas­san­de, sä­ger Jo­han­na Sal­li­nen, en av grun­dar­na på I Dan­ce Helsin­ki.

Dan­ce Helsin­ki är en or­ga­ni­sa­tion som grun­da­des 2011 och som har spe­ci­a­li­se­rat sig på att främ­ja kän­ne­do­men om par­dan­ser ock­så ut­an­för dans­sko­lor­na.

– Vi vil­le grun­da ett dan­skol­lek­tiv som in­te är kopp­lat till en viss sko­la, ut­an ska­pa en jäm­lik, varm och väl­kom­nan­de plats för al­la vän­ner av dans. Till ex­em­pel Afro La­tin Nights som vi ord­nat un­der drygt fy­ra år, är ett helt opar­tiskt eve­ne­mang dit al­la är väl­kom­na.

Hur myc­ket man än övar bå­de steg och tek­nik på dans­sko­lor, kan kli­vet ut i den fria par­dan­sens värld på oli­ka dan­se­ve­ne­mang kän­nas skräm­man­de, åt­minsto­ne till en bör­jan.

– Jag var nog väl­digt ner­vös förs­ta gång­en jag gick på ett eve­ne­mang med fri dans. Men stäm­ning­en är jät­tevarm och det är verk­li­gen jät­telåg trös­kel att del­ta. Man be­hö­ver in­te va­ra proffs ut­an kan kom­ma med som ny­bör­ja­re. Jag tror de fles­ta som be­sökt de här eve­ne­mang­en kan hål­la med om att då man en gång del­ta­git så är man in­te läng­re ner­vös, sä­ger Re­e­ta Moi­la­nen.

FO­TO: CATA PORTIN

Snab­ba sväng­ar, mju­ka rö­rel­ser och gung­an­de höf­ter. La­ti­na­me­ri­kans­ka dan­ser är kanske in­te det förs­ta man as­so­ci­e­rar den ste­re­o­typt tyst­låt­na och ste­la fin­län­da­ren med. Fak­tum är än­då att allt fler loc­kas av dan­ser­na. Re­e­ta Moi­la­nen och Ju­ha-Mat­ti Lind­holm har bå­da dan­sat i cir­ka fem år. Dan­sen har full­kom­li­gen svept dem med sig och för bå­da är det i dag mer en livs­stil än en hob­by.

Som en följd av ett ökat in­tres­se bland fin­län­da­re har an­ta­let eve­ne­mang och dans­sko­lor spe­ci­a­li­se­ra­de på la­ti­na­me­ri­kans­ka ryt­mer ökat stort de se­nas­te år­tion­de­na. För många är det dan­sens so­ci­a­la bit som loc­kar, and­ra har in­spi­re­rats av teve­pro­gram som Dan­sa med stjär­nor­na.

När man in­te ryms på dans­gol­vet kan man dan­sa ute i kor­ri­do­ren. Det vik­ti­gas­te är att man dan­sar, in­te var man dan­sar. För Jark­ko Lah­ti­nen och Vi­i­vi Vir­ta­nen blev det ku­bansk sal­sa på sal­sae­ve­ne­mang­et Sal­sa con Sa­bor.

För den som dan­sar myc­ket gäl­ler det att sat­sa på bra skor. En­ligt Re­e­ta Moi­la­nen, som dan­sat i snart fem år, hjäl­per hög­klac­ka­de dans­skor att hit­ta rätt dans­ställ­ning. Moi­la­nens dans­skor i sa­tin har dans­kom­pi­sen Ri­it­ta Sö­der­holm pif­fat upp med bland an­nat kri­stal­ler.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.