”Ock­så treårstrot­set lär mig nå­got nytt”

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - staf­fan.sma­ros@hbl.fi

Att va­ra pap­pa är myc­ket svå­ra­re än jag nå­gon­sin kun­de tän­ka mig. In­nan vi fick barn ha­de jag en mas­sa idéer om hur jag skul­le va­ra som pap­pa och all­ting ver­ka­de väl­digt själv­klart.

Un­der de li­te på tre år som min dot­ter fun­nits i mitt liv har jag dock fått lä­ra mig att papp­a­ska­pet in­te alls all­tid är nå­gon dans på ro­sor och ingen­ting är sär­skilt själv­klart.

Fram­för allt hand­lar det myc­ket om lä­ran­de. Jag mås­te he­la ti­den lä­ra mig om mitt barn och lä­ra mig om mig själv som för­äl­der, och för­sö­ka an­pas­sa mig vart­ef­ter. Ibland kanske jag skri­ker till mitt barn el­ler gör nå­got an­nat som stri­der mot bil­den om hur jag vill va­ra som för­äl­der. Då hand­lar det of­ta om att jag mås­te gå till­ba­ka och fun­de­ra hur jag näs­ta gång kun­de age­ra på ett an­nat sätt. Men det är ju in­te all­tid själv­klart hur man egent­li­gen ska age­ra.

In­nan jag blev pap­pa tänk­te jag kanske att för­äld­ra­ska­pet skul­le kom­ma me­ra av sig självt. Jag trod­de att det skul­le va­ra lät­ta­re att re­a­ge­ra på om det lil­la li­vet in­te har det mins­ta in­tres­se av att gö­ra som jag sä­ger. Jag ha­de ing­en aning om hur myc­ket jobb det skul­le va­ra med att ba­ra lä­ra sig själ­va för­äld­ra­ska­pet.

Nu lå­ter det kanske som att jag tyc­ker att det ba­ra är ne­ga­tivt och en mas­sa jobb att va­ra för­äl­der. Jag tyc­ker att det är helt fan­tas­tiskt att va­ra för­äl­der, och jag tyc­ker det är fan­tas­tiskt att va­ra för­äl­der till just min dot­ter. In­nan jag blev pap­pa ha­de jag kanske svårt att fö­re­stäl­la mig att jag kun­de tyc­ka om nå­gon så myc­ket. Det känns

spe­ci­ellt att få va­ra där och hjäl­pa nå­gon att för­stå sig på li­vet.

För en del kom­mer kanske för­äld­ra­ska­pet ock­så me­ra na­tur­ligt, men jag tror att al­la pap­por och bli­van­de pap­por all­tid nu som då bor­de fun­de­ra på sitt för­äld­ra­skap. Det kan all­tid va­ra bra att ifrå­ga­sät­ta hur man är som för­äl­der, och fun­de­ra om man kan gö­ra nå­got an­norlun­da. Kanske till och med be­kan­ta sig med vad di­ver­se ex­pert tän­ker om sa­ken och lä­sa nå­gon bok.

Sen kanske det ba­ra är så att jag just nu är över­väl­di­gad av min dot­ters treårstrots. Men som det påstods i en barn­upp­fost­rings­bok jag läs­te ny­li­gen: det finns inga trot­si­ga barn ba­ra trot­si­ga för­äld­rar.

STAF­FAN SMåROS Pap­pa till Fre­ja, 3 år. På HBL job­bar han med di­gi­ta­la pub­li­ce­rings­frå­gor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.