Po­li­tis­ka upp­stic­ka­re

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

Sve­ri­ges störs­ta par­ti he­ter Obe­ro­en­de re­a­lis­ter. I al­la fall re­la­tivt sett. I hös­tens val fick det lo­ka­la po­li­tis­ka par­ti­et 36,9 pro­cent av rös­ter­na i den värm­länds­ka kom­mu­nen Hag­fors. Al­la and­ra par­ti­er i kom­mu­nen bac­ka­de och So­ci­al­de­mo­kra­ter­na för­lo­ra­de sin lång­va­ri­ga ma­jo­ri­tets­ställ­ning. Obe­ro­en­de re­a­lis­ters par­ti­ord­fö­ran­de Jens Fi­scher tar tjänst­le­digt från sin tjänst som po­lis­chef och flyt­tar in som kom­mu­nal­råd i kom­mun­hu­set.

Hag­fors är in­te unikt. Allt fler lo­ka­la par­ti­er har ta­git plats i kom­mun- och stads­full­mäk­ti­ge­för­sam­ling­ar. De lo­ka­la par­ti­er­na är in­te flyk­ti­ga po­li­tis­ka fe­no­men. De kan va­ra väl eta­ble­ra­de och har styrt kom­mu­nen un­der fle­ra pe­ri­o­der. Ett ex­em­pel är Ny­kvarnspar­ti­et, som fick för­ny­at för­tro­en­de med mer än 30 pro­cent av rös­ter­na.

Ett re­kord sat­tes i sep­tem­ber­va­let 2018 då 316 lo­ka­la par­ti­er ställ­de upp i 192 av Sve­ri­ges to­talt 290 kom­mu­ner. Sam­man­lagt har de lo­ka­la par­ti­er­na 548 man­dat. Lo­ka­la par­ti­er fö­re­kom­mer även i stor­stä­der. I Sve­ri­ges and­ra stad Gö­te­borg blev ny­kom­ling­en De­mo­kra­ter­na and­ra störs­ta par­ti med sitt mot­stånd mot att byg­ga Väst­län­ken – en tåg­tun­nel un­der ci­ty.

På riks­pla­net re­pre­sen­te­rar Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na väl­jar­nas miss­nö­je med in­vand­ring­soch EU-kri­tisk po­li­tik. På den lo­ka­la ni­vån ut­trycks pro­tes­ten med and­ra, främst lo­ka­la och med­bor­gar­na nä­ra­lig­gan­de sak­frå­gor – sko­la, sä­ker­het, in­fra­struk­tur. En ge­men­sam näm­na­re för de lo­ka­la par­ti­er­na är att de­ras fram­gång­ar är sprung­na ur väl­jar­nas be­svi­kel­se över de eta­ble­ra­de po­li­tis­ka par­ti­er­na.

Obe­ro­en­de re­a­lis­ters väl­jar­mäs­si­ga fram­gång­ar kopp­las till den ti­di­ga­re so­ci­al­de­mo­kra­tis­ka po­li­tis­ka ma­jo­ri­te­tens skol­po­li­tik. 2016 fat­ta­des ett be­slut att läg­ga ner mel­lan­sta­di­e­sko­lan i kom­mun­de­len Eda. För­äld­ra­för­e­ning­en Räd­da Rå­da Sko­la på­bör­ja­de en nam­nin­sam­ling för att en folk­om­röst­ning ska hål­las om att upp­hä­va ned­lägg­nings­be­slu­tet. Med­bor­ga­ri­ni­ti­a­tiv där med­bor­gar­na i en kom­mun kan yr­ka på en folk­om­röst­ning har fun­nits se­dan 1994, och för­stärk­tes 2011. Om 10 pro­cent av de röst­be­rät­ti­ga­de med­bor­gar­na stö­der ett ini­ti­a­tiv om folk­om­röst­ning mås­te 2/3 de­lar av kom­mun­full­mäk­ti­ge rös­ta emot för att stop­pa en folk­om­röst­ning.

Al­la po­li­tis­ka par­ti­er till­styrk­te en folk­om­röst­ning om Eda sko­las fram­tid. 90 pro­cent rös­ta­de för att be­va­ra mel­lan­sta­di­e­sko­lan. Val­del­ta­gan­det var lågt: 37 pro­cent av de röst­be­rät­ti­ga­de Eda­bor­na del­tog. Det då­va­ran­de so­ci­al­de­mo­kra­tis­ka kom­mu­nal­rå­det Åsa Jo­hans­son kon­sta­te­ra­de ”Det är ett för­vå­nan­de lågt val­del­ta­gan­de, runt fem­tio pro­cent ha­de jag trott”. För­äld­ra­för­e­ning­ens ord­fö­ran­de Boo West­lund, som ini­ti­e­rat folk­om­röst­ning­en hän­vi­sa­de där­e­mot till den över­väl­di­gan­de ma­jo­ri­tet som rös­tat för att bi­be­hål­la sko­lan: ”Nio av tio rös­ter är ju med oss. Det­ta vi­sar på att folk in­te är nöj­da med lin­jen som So­ci­al­de­mo­kra­ter­na dri­ver i frå­gan om sko­lan. Nu hop­pas vi att po­li­ti­ker­na gör om och gör rätt.”

Med hän­vis­ning till det lå­ga val­del­ta­gan­det be­slöt kom­mun­full­mäk­ti­ge att läg­ga ner sko­lan trots folk­om­röst­ning­ens tyd­li­ga re­sul­tat för att bi­be­hål­la den. Folk­om­röst­ning­ar­na är råd­gi­van­de och kom­mun­full­mäk­ti­ge har på så sätt for­mellt sista or­det. Syf­tet med att bred­da det po­li­tis­ka del­ta­gan­det på kom­mu­nal ni­vå har va­rit att stär­ka med­bor­gar­nas po­li­tis­ka för­tro­en­de. Men bju­der par­ti­er­na in med­bor­gar­na att del­ta med löf­ten om in­fly­tan­de, och in­te lyss­nar blir re­ak­tio­nen den mot­sat­ta. För­tro­en­det för och till­tron till de eta­ble­ra­de par­ti­er­na för­sva­gas. Såsom i Hag­fors.

En del av de nya lo­ka­la par­ti­er­na har sin grund i kom­mu­na­la folk­om­röst­ning­ar där glap­pet mel­lan de folk­val­da po­li­ti­ker­na och kom­mu­nin­vå­nar­na syn­lig­gjorts. Men, långt ifrån al­la.

De lo­ka­la par­ti­er­na va­ru­mär­kes­för sig i re­gel som sak­frå­ge­in­rik­ta­de och pro­blem­lö­san­de par­ti­er ut­an ide­o­lo­gis­ka väns­ter-hö­ger skygg­lap­par. Ter­men Obe­ro­en­de i Obe­ro­en­de re­a­lis­ter står för att par­ti­et var­ken är hö­ger el­ler väns­ter. De lo­ka­la par­ti­er­nas fram­växt av­speg­lar för­u­tom en miss­tro mot ton­dö­va och makt­full­kom­li­ga lo­ka­la par­ti­er, en trött­het på vad som upp­fat­tas som onö­digt ide­o­lo­giskt käb­bel i stäl­let för kon­kret lo­kal pro­blem­lös­nings­för­må­ga.

Och, den lo­ka­la po­li­ti­ken har till vis­sa de­lar en mer mark­nä­ra ka­rak­tär än riks­po­li­ti­ken, men na­tur­ligt­vis finns frå­gor som har stark ide­o­lo­gisk ladd­ning även på kom­mu­nal ni­vå.

Läng­tan ef­ter för­änd­ring och nå­got nytt har ock­så mo­ti­ve­rat väl­jar­na att rös­ta på nya upp­stickar­par­ti­er. I många kom­mu­ner kan ett par­ti – i re­gel – So­ci­al­de­mo­kra­ter­na ha styrt i de­cen­ni­er – och nu vill väl­jar­na se väx­ling vid det po­li­tis­ka rod­ret. Att nå­gon rör om i gry­tan.

Väl­jar­nas sva­ga­re par­ti­lo­ja­li­tet och stör­re rör­lig­het är en för­ut­sätt­ning för att nya po­li­tis­ka par­ti­er ser da­gens ljus. Kon­trak­tet mel­lan de gam­la po­li­tis­ka par­ti­er­na och de­ras väl­ja­re har luck­rats upp. Till­gång­en till mind­re re­surskrä­van­de kom­mu­ni­ka­tions­ka­na­ler såsom so­ci­a­la me­di­er möj­lig­gör för re­surs­sva­ga po­li­tis­ka ent­re­pre­nö­rer att torg­fö­ra si­na po­li­tis­ka bud­skap.

Även i Fin­land har lo­ka­la par­ti­er eta­ble­rat sig i kom­mun­full­mäk­ti­ge, till ex­em­pel Pro Kro­no­by och Fri­sin­nad sam­ver­kan i Ki­mi­to. I jäm­fö­rel­se med Sve­ri­ge är de fin­länds­ka lo­ka­la par­ti­er­na in­te li­ka många och lång­li­va­de. Man kan ba­ra spe­ku­le­ra om or­sa­ker­na till skill­na­der­na mel­lan Sve­ri­ge och Fin­land.

Per­son­va­let i Fin­land bi­drar till att väl­jar­na in­te en­bart väl­jer par­ti, ut­an även vem som ska fö­re­trä­da dem i kom­mun­full­mäk­ti­ge. Det­ta ska­par star­ka­re band mel­lan väl­ja­re och de val­da, och må­hän­da en stör­re ly­hörd­het bland de folk­val­da för väl­jar­nas åsik­ter. Även fi­nan­sie­ring­en av lo­ka­la par­ti­er skil­jer sig åt.

Run­tom i Eu­ro­pa eta­ble­rar sig nya par­ti­er i rask takt som tar sig in i par­la­men­ten och tar plats i re­ge­ring­ar. De nor­dis­ka län­der­na har på na­tio­nell ni­vå hitin­tills va­rit re­si­sten­ta mot po­li­tis­ka ent­re­pre­nör­spar­ti­er såsom Em­ma­nu­el Macrons ”En Mar­che” el­ler Bep­pe Gril­los Fem­stjär­ne­rö­rel­se. Fe­mi­nis­tiskt ini­ti­a­tiv var nä­ra ett par­la­men­ta­riskt ge­nom­brott 2014. I Fin­land står Li­i­ke Nyt med Hjal­lis Har­ki­mo i start­gro­par­na in­för riks­dags­va­let 2019. Kanske det en­bart är en tids­frå­ga?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.