Ta­lang gör skill­nad

”För många kon­näs­sö­rer är det fi­nes­sen som ut­gör elix­i­ret, re­sul­ta­tet är mer som en pif­fig kryd­da.”

Hufvudstadsbladet - - Sport - STE­FAN BORE­NI­US

De finns på li­vets al­la om­rå­den. Sär­be­gåv­ning­ar­na. El­ler inom spor­ten, såsom kons­ten, ar­tis­ter­na med stort A. Dem man vill se obe­ro­en­de av klub­bem­blem el­ler fab­ri­ce­ra­de re­sul­tat, mål el­ler po­äng. De rik­tigt sto­ra – Pe­lé, Ma­ra­do­na och Mes­si li­ka väl som Orr, Gretzky och McDa­vid, för att nu ta­la fot­boll och is­hoc­key – le­ve­re­rar vis­ser­li­gen så gott som al­la gång­er ock­så re­sul­tat. Och bra så, eli­tid­rott ba­se­ras på det. Men för många kon­näs­sö­rer är det fi­nes­sen som ut­gör elix­i­ret, re­sul­ta­tet är mer som en pif­fig kryd­da.

Vet in­te om ba­na­ner egent­li­gen är nå­got för fin­sma­ka­re, men ock­så de kan va­ra rik­ti­ga god­bi­tar. Kaj Pahl­mans på 1960-ta­let, för­nämt ser­ve­ra­de på Olym­pi­a­sta­di­on, var av Miche­lin­klass. Föl­jan­de stjär­na av dig­ni­tet, Lit­ma­nen, fick man se­dan vän­ta på i tret­tio år. Ba­ra att hop­pas man in­te hin­ner för­gås i vän­tan på näs­ta. Nå, är man in­te en­ögd fot­bolls­fre­ak kan man ju got­ta sig åt bas­ke­tens NBA-löf­te Lau­ri Mark­ka­nen och var­för in­te färs­ke stjärn­skot­tet, två­språ­ki­ge Mi­kael Jan­tu­nen (18 år). El­ler ban­dyns Tu­o­mas Määt­tä.

Men hoc­keyn ja, den bju­der ju re­dan på ett kop­pel ungtup­par i het­luf­ten på NHL-isen. En re­dan eta­ble­rad sta­vas Teu­vo Te­rävä­i­nen (24) i upp­stic­ka­ren Ca­ro­li­na Hur­ri­ca­nes, ked­je­kom­pis med min och många and­ras fa­vo­rit, den mångsidi­ge och spels­mar­te Se­basti­an Aho (21). Jo­ke­rit­fost­ra­de Te­rävä­i­nen har i al­la fall nå­got ex­tra som fång­ar en fin­sma­ka­res blick – en blixt­snabb per­cep­tion av pass­nings­vä­gar som in­te finns och en för­må­ga till ge­nom­skä­ra­re av Ar­se­nals tys­ke fot­bolls­ge­ni Mesut Özils syl­vas­sa snitt.

Har po­le­mi­se­rat med en finsk NHL-skri­bent om vem av två be­gå­va­de fin­län­da­re, färs­ke Flo­ri­da­kap­te­nen Alex­an­der Bar­kov (23) el­ler Te­rävä­i­nen, som är renod­lat ta­lang­ful­la­re. Han hål­ler på Bar­kov för den­nes mångsidig­het och ”trä­nings­be­gåv­ning”, jag på ve­ke Te­rävä­i­nen fastän han är mind­re kom­plett och, vis­kas det, trä­nings­be­gi­ven. Smak­sak kanske och väl ock­så en frå­ga om pri­o­ri­te­ring och vad man fin­ner se­värt. För mig är i al­la fall ta­lang sna­ra­re nå­got med­fött än, som trä­nings­i­ver, vil­je­ba­se­rat.

Ta­lang gör skill­nad på två sätt: Å ena si­dan som ap­ti­tre­ta­re man in­te kan få nog av, å and­ra si­dan som bif­fen då den sit­ter i en vin­nar­skal­le och vän­der mat­cher. Aho, Bar­kov, Winni­pegs Pa­trik Lai­ne (20) el­ler för­sä­song­ens po­äng­ka­non i Co­lo­ra­do, Mik­ko Ran­ta­nen (22) är på den punk­ten vas­sa­re än Te­rävä­i­nen – Fin­lands svar på ti­di­ga­re klubb­kam­ra­ten, Chi­ca­gos Pa­trick Ka­ne. Men att kil­lens spel­blick gör skill­nad, allt emel­lanåt ock­så på ljus­tav­lan och in­te minst då han kän­ner coachens för­tro­en­de – ett mås­te för mång­en konst­närs­själ – är in­te att ta mis­te på.

Na­tur­be­gåv­ning­ar finns så klart ock­så ut­an­för la­gid­rot­ten. Vem kan bli mätt på att kol­la på evigt unge ten­ni­se­le­gan­ten Fe­de­rer. El­ler, om man har ap­tit på kon­ståk­ning, ton­å­ring­en Em­mi Pel­to­nen. Ba­ra hen­nes arm­fö­ring är pur konst bort­om po­äng­en, till skill­nad från – skul­le jag sä­ga – vår and­ra lo­van­de isprin­ses­sa, den mer tek­niskt driv­na ri­va­len Vi­veca Lind­fors. Men här må, no­lens vo­lens, po­äng­do­mar­na få sista or­det.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.