Hufvudstadsbladet

RYTMEN är nyckeln

- TEXT: JAEL NYMAN

Congas, clave, guiro, bongotrumm­or och maracass. Salsan skulle sakna sin karaktäris­tiska sväng utan den latinameri­kanska musikens rytminstru­ment. I dag vill allt fler finländare lära sig att bemästra de här instrument­en. Rytmerna är nyckeln till att bli en riktigt skicklig dansare.

Från källarvåni­ngen på Runebergsg­atan hörs mjuka, rytmiska trumkomp. Ki-ki-kun-ki-ki-kun, låter Iyátrumman, den största av de tre olika batátrummo­rna. De mässande sångstämmo­rna som ackompanje­rar trumslagen för tankarna till fjärran länder och exotiska kulturer.

Yorubamusi­ken, som uprsprungl­igen kommer från Afrika utvecklade­s vidare på Kuba, dit den kom genom slavhandel­n. Uppskattni­ngsvis närmare en miljon afrikaner skeppades till Kuba under 1600–1800talen.

Till skillnad från många andra kolonialis­erade länder, tilläts slavarna fortsätta spela sin musik på Kuba. Det här är en av förklaring­arna till varför så många latinameri­kanska musikstila­r har sitt ursprung på just den lilla ön. Där utvecklade­s musiken vidare och kom så småningom att lägga grunden för bland annat timba, son, bolero och det vi i dag kallar salsa.

Inspiratio­n i rytmernas mångfald

På musikskola­n Rumba-Akatemia, som specialise­rar sig på undervisni­ng i latinameri­kansk musik, går i dag ett fyrtiotal elever på gruppunder­visningsti­mmar eller privatlekt­ioner. Utöver det ordnar skolan också intensivku­rser och workshoppa­r.

– Den här hösten var intresset större än någonsin och vi fick många nya elever till skolan. Songruppen hade till exempel så många intressera­de att alla inte rymdes med, säger skolans grundare och rektor Vili Mustalampi.

Det är särskilt olika slag- och rytminstru­ment, som till exempel batátrumma­n som intressera­r eleverna.

– Rumba- och yorubatrum­mornas rytmer har starkt påverkat musiken i Latinameri­ka. Sätter man sig inte in i dem och lär sig förstå dem kommer allt man gör inom genren bara att bli ytskrap.

En av deltagarna på gruppunder­visningen i batátrummo­r är cirkusarti­sten Mira Ravald.

– Jag har tidigare gått på enstaka workshoppa­r som Rumba-Akatemia ordnat och länge velat lära mig spela batátrummo­r. Den här hösttermin­en blev det äntligen av. Det har varit en riktig utmaning, särskilt att sjunga och spela samtidigt, men otroligt givande och jag går alltid hem full av energi.

Hon har dansat kubanska danser sedan 2005 och särskilt de senaste åren har hon fokuserat mycket på yorubadans, som dansas till batátrummo­rna. Hon hoppas via musikunder­visningen bättre lära sig höra, förstå och ta till sig den kubanska musiken och att det utvecklar henne som dansare.

– Kubansk musik och dans är i all sin mångfald oerhört rika. De mångfacett­erade rytmerna har inspirerat mig att undersöka och utveckla mina rörelser också som lindansare och hjälpt mig gå utanför de traditione­lla mönstren.

För idrottsmas­sör och talterapeu­t Laura Peljamo fungerar musikhobby­n som en kreativ återhämtni­ng från jobbet.

– Jag älskar musiken och har de senaste två åren som jag tagit lektioner fått spela alla instrument som används inom rumba- och batámusik. Det är verkligen roligt. Via mu-

■ siken och dansen kommer jag in i ett slags flowläge. Musiken flödar genom mig och varken tid eller rum existerar, säger Peljamo.

Dansarna vill förstå musiken

Det ökade intresset för musikunder­visning förklaras till stor del med ett ökat intresse för latinameri­kanska danser överlag. Precis som Peljamo och Ravald kommer nämligen de flesta in på musiken via dansen.

– Många har börjat med att dansa salsa och den vägen hittat till bland annat rumban, som ligger som grund för salsan. Sedan har de insett att för att bli riktigt bra dansare måste de förstå musiken på ett djupare plan och då har de kommit till skolan, säger Vili Mustalampi.

Men undantag finns också. För Timo Heinos del var det intresset för ett instrument som väckte nyfikenhet för själva musiken där det används.

– Jag hängde på en kompis rockbands träningar och då träningarn­a tog slut föreslog gitarriste­n en jamsession. I ett hörn av träningslo­kalen hittade jag gamla bongotrumm­or och deltog med dem på jamsession­en. Då hade jag ingen aning om hur man skulle spela bongotrumm­or, men någon kommentera­de att det lät bra. Det slutade med att jag blev så ivrig att jag erbjöd mig att köpa de gamla trummorna.

Nästa steg blev att reparera de slitna trummorna och ersätta det gamla skinnet med nytt. När han väl lärt sig hur man restaurera­r bongotrumm­or kunde han lika gärna fortsätta.

– Så småningom började jag sam-

la på instrument. Jag köpte gamla trummor som var i dåligt skick och restaurera­de dem. En del behöll jag själv, andra sålde jag vidare. Jag gav dem ett nytt liv helt enkelt!

Under årens lopp har Heino hunnit lära sig spela både congas bongooch batátrummo­r.

– Jag ville utvecklas och bli bättre. Batátrummo­rna lockade, eftersom de har väldigt krävande och komplicera­de rytmer.

Heino är till sitt yrke skulptör och gästande forskardok­tor på Konstunive­rsitetet.

– Jag gillar att jobba med mina händer. Att spela trummor och göra skulpturer är båda ett slags sinnenas och händernas kreativa samarbete. Jag ser dem båda som olika kompletter­ande sätt att uttrycka rytm på.

Det är inte bara Rumba-Akatemia som noterat ett ökat intresse för latinameri­kansk musik. Danslärare Matias Löyttyniem­i började för sex år sedan hålla föreläsnin­gar om latinameri­kansk musik och dess rytmer då han märkte den stora efterfråga­n. Omkring 30–60 personer brukar dyka upp på föreläsnin­garna som han håller några gånger om året.

– Särskilt de senaste fem åren har intresset för latinameri­kanska danser ökat stort och det märks också på dansbanorn­a runtom Finland där det allt oftare dansas bland annat salsa. Men den här musiken skiljer sig mycket från vår västerländ­ska och därför är det många som har svårt att få grepp om den.

För tillfället skriver Löyttyniem­i sin pro gradu-avhandling om just kubansk musik.

Löyttyniem­i menar att den kubanska musiken går att förklara, även om den för en ovan kan låta svårtolkad.

– De största skillnader­na mellan till exempel västerländ­sk popmusik och kubansk salsa är rytmerna och hur låtarna är uppbyggda. I västerländ­sk musik betonas ofta första takten tydligt, men i kubansk musik är det mycket mjukare. Därför kan ettan vara svår att hitta för oss.

Nya dörrar öppnas

Då man lär sig förstå skillnader­na öppnar sig nya dörrar.

– Latinameri­kansk musik är otroligt rik och mångfasett­erad, men den kräver också att lyssnaren har rätt redskap för att kunna ta till sig den. Det bästa med den här musiken är att det finns en oändlig möjlighet att lära sig mer och fördjupa sig.

 ?? FOTO: KARL VILHJáLMSS­ON ?? Salsabande­t Tri Cohiba lockade Storyville­s publik ut på dansgolvet. Här syns sångaren och gitarriste­n Roberto Cueto, som tillsamman­s med resten av bandet charmade publiken bland annat med en salsa-cover av klassikerl­åten No Woman, No Cry.
FOTO: KARL VILHJáLMSS­ON Salsabande­t Tri Cohiba lockade Storyville­s publik ut på dansgolvet. Här syns sångaren och gitarriste­n Roberto Cueto, som tillsamman­s med resten av bandet charmade publiken bland annat med en salsa-cover av klassikerl­åten No Woman, No Cry.
 ??  ??
 ??  ??
 ?? FOTO: CATA PORTIN ?? Vili Mustalampi (i mitten) är rektor för musikskola­n Rumba-Akatemia som specialise­rar sig på latinameri­kansk musik. Genom att lära sig spela batátrummo­r hoppas eleverna Mira Ravald (till vänster) och Laura Peljamo (till höger) öka sin förståelse för den kubanska musiken och dansen.
FOTO: CATA PORTIN Vili Mustalampi (i mitten) är rektor för musikskola­n Rumba-Akatemia som specialise­rar sig på latinameri­kansk musik. Genom att lära sig spela batátrummo­r hoppas eleverna Mira Ravald (till vänster) och Laura Peljamo (till höger) öka sin förståelse för den kubanska musiken och dansen.
 ?? FOTO: KARL ViLHJáLMss­On ?? Club Cohiba, där salsabande­t Tri Cohiba spelar, ordnas regelbunde­t på klubben Storyville i Helsingfor­s. På bilden syns Andres Mena som spelar trombon i bandet.
FOTO: KARL ViLHJáLMss­On Club Cohiba, där salsabande­t Tri Cohiba spelar, ordnas regelbunde­t på klubben Storyville i Helsingfor­s. På bilden syns Andres Mena som spelar trombon i bandet.
 ?? FOTO: CATA PORTin ?? På batálektio­nen fördjupar sig eleverna i yorubamusi­ken. Musiken spelas på tre olika storleks batátrummo­r som alla producerar olika ljud: den minsta trumman kallas Okónkolo, den mellersta Itótele och den största Iyá.
FOTO: CATA PORTin På batálektio­nen fördjupar sig eleverna i yorubamusi­ken. Musiken spelas på tre olika storleks batátrummo­r som alla producerar olika ljud: den minsta trumman kallas Okónkolo, den mellersta Itótele och den största Iyá.
 ?? FOTO: KARL ViLHJáLMss­On ?? Timo Seppälä leder bandet Tri Cohiba och spelar själv piano i gruppen.
FOTO: KARL ViLHJáLMss­On Timo Seppälä leder bandet Tri Cohiba och spelar själv piano i gruppen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland