Ryktet går
Min väninna Elsa kom på besök. Det går rykten om mig på stan, meddelade hon muntert och slog sig ner i soffan. Vilka rykten, frågade jag förstås och försökte inte ens dölja min nyfikenhet medan jag hällde i kaffe. Det artade sig till att bli en riktigt trivsam kaffestund.
Elsa var full av skratt. Det är egentligen en ganska fånig historia, men ett bra exempel på hur man kan förvandla en fjäder till en höna eller hur det nu brukar heta, förklarade hon. I korthet hade följande hänt: Elsas åldriga mor, hon är faktiskt över hundra, en riktig krutgumma, bor i en grannstad. Elsa brukar då och då ta bussen för att hälsa på. Då har det inte råkat sig bättre än att hon ett par gånger har stött ihop med fru M, en av vår lilla stads mest ökända skvallertanter. Ville man veta någonting litet skumt om sin nästa kunde man med förtroende vända sig till fru M.
Förra gången Elsa tog bussen hade hon oturen att hamna bredvid fru M som genast satte i gång med sin vanliga utfrågning, den som hon utan att blinka ägnade alla bekanta hon mötte och obekanta med för den delen. Hur som helst försökte fru M få reda på varför Elsa reste och vem eller vilka hon skulle träffa.
– Jag tyckte inte att tanten hade någonting med mitt privatliv att göra, sa Elsa, så jag nämnde inte mamma, för då hade tanten förstås velat veta hur gammal hon är och om hon bor hemma och vilka krämpor hon har för det har ju alla gamla människor och jag ville inte svara på en massa onödiga frågor. Så jag sa någonting helt annat.
Elsa log. Det hon sade, efter att ha låtsats tveka en lång stund, var att hon skulle träffa en vän. Fru M spetsade öronen. Vad då för vän, ville hon veta. Elsa gjorde sitt bästa för att se lämpligt förlägen ut, skruvade litet på sig och medgav sedan att det var en mycket speciell manlig vän, yngre än hon och väldigt trevlig. Och, tillade hon med sänkt röst, han är både snygg och sexig …
Fru M hickade till med glänsande ögon och ville veta hur länge umgänget hade pågått. Ett bra tag, sa Elsa nonchalant och tillade: Du förstår väl att detta är sagt i förtroende. Fru M försäkrade att hon inte skulle säga ett knyst åt någon.
– Så nu vet hela stan att jag har en hemlig älskare som jag besöker ett par gånger i månaden och man är väldigt nyfiken på vem han är. Jag bryr mig inte det minsta om skvallret för egentligen är det ganska festligt. Jag är ju ändå fyllda sjuttiofem och om man då tror att jag har en manlig vän som till på köpet är yngre än jag är det ju tvärtom rätt smickrande.
Men, tillade Elsa, visst är jag glad över att min Julle är död sedan tio år, för han hade knappast gillat den sortens rykten om sin fru …