Stiger räntorna verkligen?

Jag har under de senaste veckorna många gånger fått frågan ”varför skall räntorna stiga nu, just när det börjar gå sämre i ekonomin?”. Det här är en ypperlig fråga som inte har något lätt svar.

Inom euroområdet har vi outsourcat skötandet av prisstabiliteten åt centralbanken. Prisstabilitet har definierats som en konsumentprisinflation på nära, men under 2 procent. Om prisstabiliteten är garanterad kan centralbanken främja ekonomin ur ett bredare perspektiv. Centralbanken höjer styrräntan då det finns tecken på snabbare stigande priser framöver.

För tillfället befinner vi oss i en historiskt unik situation; styrräntan är 0 procent, depositionsräntan –0,4 procent och marknadsräntorna är negativa återspeglande en riklig likviditetssituation. Utöver de låga räntorna har ECB gjort enorma stödköp av masskuldebrevslån på marknaderna, allt för att upprätthålla prisstabiliteten.

Men hur ser det ut, finns det tecken på pristryck? Inflationen är för tillfället 2,2 procent i euroområdet. Basinflationen, från vilket man putsat bort komponenter som inte återspeglar långvarigt pristryck, är 1,3 procent. Lönekostnaderna har börjat stiga snabbare. Basinflationen pekar inte på ett alltför stort pristryck, men berättar att vi inte längre är i riskzonen gällande deflation, vilket i värsta fall kan leda till en negativ spiral av konkurser, uppsägningar och i övrigt negativ ekonomisk dynamik.

Det finns alltså mycket som talar för att en viss normalisering av räntorna vore på sin plats. Men samtidigt finns det tecken på att vi går mot en svagare konjunktur. En dåligt planerad räntehöjning kan i sig leda till lågkonjunktur, men å andra sidan vore det behändigt att ha en ränta som går att sänka när åskmolnen börjar mullra på allvar. Ingen lätt kombination.

ECB har kommunicerat att man tidigast höjer räntan efter sommaren 2019. Under 2011 höjde ECB styrräntan två gånger, men tvingades sänka den i slutet av året då de ekonomiska problemen eskalerade. Centralbanken är väl medveten om riskerna även denna gång, oberoende vad man gör. Försiktiga och gradvisa räntehöjningar är därför mest sannolikt och vettigast i nuläget.

Men, frågan är tyvärr mera komplex. De negativa räntorna samt de enorma stödköp centralbanken gjort för att säkra prisstabiliteten har medfört nya risker och skapat obalanser både inom finansmarknaden och inom realekonomin. Ekonomin är sårbarare än tidigare och nedkörandet av stödköpen, inte bara inom euroområdet utan också i USA, kan vara svårt, i värsta fall ödesdigert, i kombination med en överskuldsatt världsekonomi.

Så ja, troligtvis stiger räntorna, men de ekonomiska fundamenten är svaga och riskerna stora, vilket talar för att vi kommer att se en mycket försiktig åtstramning. Och när följande lågkonjunktur kommer, bär det neråt igen, om det bara är möjligt.

Väldigt höga räntor inom en nära framtid ser jag som möjligt endast om vårt nuvarande finanssystem på ett eller annat sätt smälter via en ekonomisk kris av enorma proportioner. I en sådan situation skulle de högre räntorna inte vara vårt största problem.

En dåligt planerad räntehöjning kan i sig leda till lågkonjunktur. HEIDI SCHAUMAN Chefsekonom på Aktia