Italien tror på cirkuskonster

Italien försöker trolla bort sina ekonomiska problem med Donald Trumps metoder.

Populistiska Femstjärnerörelsen har gått framåt som en raket och blev i parlamentsvalet i våras Italiens största parti. Nu bildar partiet regering med främlingsfientliga, nationalistiska Lega.

Femstjärnerörelsen grundades av komikern Beppe Grillo och hans talang gick hem på scener och i medier. Men Italiens ekonomiska problem– skyhög statsskuld, svag tillväxt, hög arbetslöshet och svaga banker – kan inte lösas med cirkuskonster, vilket femstjärnorna och regeringspartnern tycks tro.

Den ekonomiska tillväxten i hela EU och euroområdet har snabbt börjat avta och för Italiens del har den aldrig ens tagit fart efter finanskrisen. Under det tredje kvartalet i år var tillväxten i hela euroområdet 0,2 procent och i Italien noterades ingen tillväxt överhuvudtaget.

Ingen utanför Italien har trott att tillväxten ska fixa det stora underskottet som Italiens nya regering har i sitt budgetförslag för nästa år. Nu förefaller också de ledande italienska politikerna tveka. De påstår visserligen att de siffror som eurostat har presenterat är oriktiga och att de italienska är mer trovärdiga.

Men inte ens de egna siffrorna garanterar tillräcklig tillväxt. Därför hävdar de två regeringspartiernas ledare, Femstjärnornas Luigi Di Maio och Legas Matteo Salvini, nu i stället att underskottet i budgeten egentligen är ekonomisk stimulans och att det bidrar till att skapa tillväxt så att budgetunderskottet täcks.

Underskottet i budgetförslaget är så rejält på grund av de satsningar som regeringspartierna gav vallöften om och som nu ska förverkligas. Stora summor satsas på en sorts medborgarlön, sänkta skatter och sänkt pensionsålder.

Neutrala ekonomiska experter är ense om att de här åtgärderna inte är stimulerande för den italienska ekonomin på lång sikt. Italien har redan länge behövt strukturella reformer, men inte populistiska satsningar av den här typen.

Di Maio framhåller att man har Donald Trumps ekonomiska politik i USA som modell. Där har omfattande skattesänkningar och infrastrukturella satsningar gjorts med ökade budgetunderskott under god tillväxt.

Di Maio säger också att Italien nu de facto visar vägen för övriga EU hur tillväxt kan skapas. Lyckligtvis gör inte hela EU samma riskfyllda experiment. Italien i sig är redan ett alltför stort och ömtåligt laboratorium för detta.

I normala fall är inte ett budgetunderskott nödvändigtvis så allvarligt. Men i Italiens fall är det fråga om ett land som redan tidigare har en statsskuld som motsvarar mer än 130 procent av landet bnp. Endast Grekland har värre siffror.

Då Italiens nya regering i den här situationen gör upp en budget som väntas ge ett underskott på 2,9 procent nästa år och sannolikt över 3 procent år 2020, är det allvarligt.

Statsskulden är mer än dubbelt större än vad eurozonens regler tillåter och nu växer också budgetundersklottet så att de tillåtna gränserna överskrids. Det har lett till att EU-kommissionen för första gången i historien har underkänt ett lands budgetförslag och krävt korrigeringar, annars hotar sanktioner.

Italien ska senast i dag presentera ett korrigerat budgetförslag med ett mindre underskott. Men det har Italien meddelat att de inte kommer att göra.

Tidigare har EU sett mellan fingrarna då till exempel Frankrike inte har levt upp till de ekonomiska kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Italien förlitar sig säkert på att ingenting kommer att ske nu heller.

Men även om EU också den här gången låter nåd gå före rätt kan inte Italien andas ut. Marknaden ger ingen pardon, om ett lands ekonomi ser ut att vara på drift väcker det kraftiga reaktioner. Räntorna stiger på statslånen och en allt större del av Italiens budget går åt till att amortera de stora lånen.

Den italienska ledningen kommer att tvingas inse att man är på fel väg. Förhoppningsvis har man inte hunnit alltför långt in på den förrän det klarnar. Hela EU drabbas om Italien kraschar ekonomiskt.