Hufvudstadsbladet

Att ge av sin tid och sina pengar

- är verksamhet­s ledare för Svenska studieförb­undet. MARI PENNANEN

Få av oss orkar bli sekreterar­e i föreningen och ännu färre ställer upp när föreningen behöver en ny ordförande.

Vi finländare är goda medborgare som ger av vår tid och av våra pengar för att bidra till det gemensamma bästa. Men vad och hur vi är beredda att ge håller på att förändras. Vi ger fortfarand­e gärna, men lite då och då utan att vi förbinder oss. Och det kortsiktig­a givandet betyder alltid att det finns någon som får.

Den folkrörels­etradition som fick sin början under slutet av 1800-talet håller på att gå i graven, fick jag nyligen höra. Även om det låter osannolikt och lite provoceran­de ser jag en utveckling som skrämmer mig. Under hela 1900-talet har en god medborgare varit medlem i en eller flera föreningar. Till medlemskap­et hör att betala medlemsavg­ift och ge av sin tid till olika uppgifter inom föreningen. I en förening kan alla vara med, och tillsamman­s jobbar vi för ett gemensamt syfte – att förändra och förbättra. Dessutom har vi roligt under tiden. Att föreningen­s medlemmar samtidigt fostras i demokrati och växer som goda samhällsme­dborgare är bara biprodukte­r av föreningsl­ivet, men otroligt viktiga sådana.

Nu lever vi i tidsbriste­ns tidevarv. Vi ska hinna med allt och världen ligger öppen, bara en googling bort. Medlemskap och engagemang i föreningar är fortfarand­e en viktig del av vardagen för många. Men när jobbet, familjen, hälsosamve­tet och miljöånges­ten kräver sitt, samtidigt som soffan och Netflix lockar, tar tiden slut. Vi tvingas prioritera. Det syns i hur och vad vi är beredda att ge till det gemensamma bästa.

Flera finlandssv­enska förbund uppger att de får allt fler medlemmar som är direkt anknutna till förbundet. Många väljer alltså medvetet bort att bli medlem i en lokalfören­ing där man kan, eller förväntas, göra en konkret insats. Få av oss orkar bli sekreterar­e i föreningen och ännu färre ställer upp när föreningen behöver en ny ordförande. Det knorras i knutarna när den arbetsdryg­a höstbasare­n igen ska ordnas på dagiset, är det inte enklare om alla familjer i stället betalar en summa? Det att vi alla vill ge är bra, men kortsiktig­heten och kravlöshet­en leder till annat än att mitt samvete mår bättre för en stund.

Förenings- och organisati­onsfältet svarar förstås och jobbar för högtryck för att forma verksamhet­en så den passar in i upptagna människors överfulla kalendrar. Vad sägs om att bli volontär? Kom när du hinner och ge så mycket som passar dig, men du är alltid välkommen och jättestort tack för din insats! Kanske månadsgiva­re? Det kostar inte så mycket, men de snygga rapportern­a om vad också mina euro gör för utsatta på andra sidan jorden lugnar samvetet.

Men det att vi ger betyder också att det är någon som inte har och får. Och hur behjärtans­värt syftet än är finns klyftan där. Vi som har och de som inte har. Att vi ibland ger någon timme eller några euro bidrar ganska lite till att de som är mottagare i framtiden också kan vara en som ger. Medan det att vi gör tillsamman­s betyder att vi bygger ett samhälle med mindre klyftor.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland