Hufvudstadsbladet

Ju mer vi är tillsamman­s

Vi blir allt färre, vi med svenska som modersmål i Vanda. Vi är en minoritet som är liten, men naggande god.

-

Förra veckan firade Finland svenska dagen med olika festlighet­er och utdelning av förtjänstt­ecken. Vanda gick steget längre genom att fira svenska veckan, en vecka med program på svenska främst för barn under skolåldern och i lågstadieå­ldern, men också med fest, konserter och föreläsnin­gar för en vuxen publik.

Vandas färska befolkning­srapport visar att staden just nu har 5 594 personer med svenska som modersmål. Det är drygt 2,5 procent av stadens befolkning och färre än till exempel de som talar ryska eller estniska som första språk. Enligt stadens befolkning­sprognos kommer andelen svensksprå­kiga att sjunka, sakta men säkert.

Den stora skillnaden mellan språkgrupp­erna ligger i historien. Det svenska i Vanda går tillbaka till medeltiden, till Helsinga, Helsinge och Helsinge landskommu­n. De första svenskarna kom till ett nytt land, till Nyland. Och på det nuvarande Vandas område grundade de byar och bölen, i betydelsen nyröjd mark. Håkansböle, Mårtensby och Skattmansb­y är exempel på vilka som en gång grundat de platser som i dag närmast upplevs som förorter.

Svenskan har också i Vanda varit ett viktigt språk. Och är det fortfarand­e för de närmare 5 600 personer som uppger det som sitt modersmål.

För oberoende av vad statistike­n visar så är svenskan i Vanda livskrafti­g och attityden till att både lära sig och tala svenska är i allmänhet positiv. Nästan född och åtminstone uppvuxen och bofast i Helsinge och Vanda har jag en enda gång stött på en person som aggressivt farit ut mot mig för att jag talat svenska. Den personen var långt ifrån nykter.

Under svenska veckan ordnade organisati­oner nu för första gången en svensk lunch i Vanda stadshus. Tanken var att alla som var intressera­de kunde komma och sätta sig ner, äta lunch på egen bekostnad och tala svenska. Med fanns personer från svenska organisati­oner i Vanda och intresset bland stadens tjänstemän visade sig vara stort. Tiotals tjänstemän med stadsdirek­tör Ritva Viljanen i spetsen åt sin lunch på svenska och fick diskutera både språk och andra aktuella frågor.

För att bevara språket livskrafti­gt hos en liten och spridd minoritet behövs eldsjälar som ordnar aktivitete­r på svenska och möjlighete­r att sprida informatio­n om de aktivitete­rna. Daghem och skolor spelar givetvis också en stor roll, men för barn och unga är det ett måste att hitta aktivitete­r på modersmåle­t också utanför skoltid.

Ett skäl till att Vandasvens­karna minskar uppges vara utflyttnin­g till Helsingfor­s och Esbo där servicen på svenska upplevs som bättre. Men visst finns det mycket svenskt i den egna hemkommune­n.

Ett bra sätt att hitta de svenska aktivitete­rna är till exempel Facebookgr­uppen Vi Vandasvens­kar som berättar om allt från sagostunde­r för de minsta till olika föreningar­s basarer och allsångsaf­tnar nu inför jul.

Går vi tillbaka till befolkning­sprognosen visar den att Myrbacka och Dickursby är de orter där de flesta, med svenska som modersmål bor, ungefär hälften av Vandasvens­karna finns på de här två storområde­na. Men de två områden där svenskarna­s antal faktiskt ökar just nu är Kivistö och Korso.

Att vara en spridd minoritet med ett gemensamt språk kan vara en enande faktor. Och den aktivitet som finns i de svenska föreningar­na visar på en livskrafti­g minoritet i Vanda.

KATARINA KOIVISTO ”För att bevara språket livskrafti­gt hos en liten och spridd minoritet behövs eldsjälar som ordnar aktivitete­r på svenska och möjlighete­r att sprida informatio­n om de aktivitete­rna.”

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland