Dödligt gängkrig blir svensk vardag
Vid halv sextiden kommer folk i Stockholmsförorten Hallonbergen från sina jobb. Andra står redan hemma och lagar kvällsmat. Då skjuts två män i sin bil ute på gatan. Skjutningarna i Sverige blir fler. Men förklaringarna är lite andra än man trodde.
Med två nya döda från en garageallé i Sundbyberg sväller statistiken. Någon skottskadas nu nästan dagligen i Sverige. En ny svensk rapport visar att problemet ofta tolkas fel.
Två svartklädda män sägs i Hallonbergen ha flytt på moped från den silvergråa Opeln som senare visar sig vara en hyrbil. Två andra män som lyfts livlösa ur bilen dör under natten till tisdagen på sjukhus.
Polisen har inga spår efter dem. Hallonbergsborna skriver sarkastiskt på sociala medier att de kännetecken polisen gått ut med passar in på 97 procent av de unga män som bor här bland miljonprogramshusen i Sundbyberg – bara omkring tio kilometer från Stockholms city.
”Ett program som vi inte sett maken till”
Kriminalkommissarie Fredrik Gårdare kommer till SVT:s tv-studio silvrigt orakad, tålmodig men synbart trött – direkt från skjutningarna i Hallonbergen och från en 22-årings begravning.
– Oskyldig till det våld han utsattes för, säger Gårdare som jobbar vid en särskild polisenhet för kriminella gäng.
Han önskar att Sverige nu skulle ta till en massiv insats med förebyggande åtgärder.
– Rejält nu, på ett sätt som vi inte har sett maken till i det här landet förut! säger han. Vi kan inte gå och plocka tomhylsor hela tiden. Vi sägs behöva 10 000 nya poliser. Men vi behöver kanske 10 000 fler socionomer och 10 000 fler fritidsledare.
Liknande skjutningar som i Hallonbergen har Stockholm haft också i förorterna Skarpnäck och Bagarmossen. Trenden är densamma i Malmö och Göteborg och berör nu också mindre orter som Landskrona, Örebro eller det idylliserade Uppsala.
Sverige hade i fjol 324 skjutningar med sammanlagt 43 döda. Nu, enbart under de två senaste veckorna, har tolv personer skadats och fyra dött i skjutningar.
Nio av tio från invandrarmiljöer
Svensk kriminaljournalistik har haft sina glansdagar. Men kring dagens skjutningar i Sverige är all detaljrapportering kring blodpölar, anhöriga, spaningsspår och mördare som bortblåst. Döden kvitteras nu i anonyma notiser.
Den svenska medieoffentligheten rapporterar ogärna att nio av tio skjutningar har rötter i Sveriges invandrarmiljöer. Men den siffran har författaren och Dagens Nyheters krimjournalist Lasse Wierup tagit fram.
Men därefter skiljer sig bilden av förortsskyttarna från många allmänna förklaringar, visar Wierup i en omfattande genomgång av 100 förövare, av vilka den yngsta var 15 år och den äldsta 50.
Många har inte nödvändigtvis varit straffade för några våldsbrott tidigare.
– Men vi har en mylla av unga män som har vant sig vid att det är så här man löser konflikter. Har man fått gäng i en förort där det behövs ”fotsoldater”, så kommer 14–15-åringar att gå med fast de vet att det kan sluta med fängelse eller till och med döden, säger Lasse Wierup till Sveriges Radio.
Det är sällan några pengar involverade, och sällan någon organiserad brottslighet. I Wierups material från en femårsperiod hade många en utländsk familjebakgrund, oftast i Mellanöstern eller Nordafrika – men ingen var asylsökande.
Social utslagenhet fel bild
På måndagen, före skjutningen i Hallonbergen, hade Institutet för framtidsstudier under ledning av polisen och sociologen Amir Rostami publicerat en undersökning, där ”nästan varje siffra” hade förvånat också forskarna själva.
När man unikt hade undersökt över 15 000 våldsbenägna kriminella visade det sig att det inte alls enbart handlade om sådana som hade fallit ur skolan och blivit beroende av socialbidrag. Hela 92 procent av dem hade gått ut grundskolan och hela 81 procent har aldrig varit beroende av socialbidrag.
Föreställningen att den senaste flyktingvågen skulle ha fått våldet att blossa upp stämde inte heller. Bara en på tjugo hade islamistiska motiv. Många hade en utlandsbakgrund i familjen, men 67 procent var födda i Sverige.
Från fotbollsstjärna till livstid
Också Fouad Saleh, som fyllde 23 för någon vecka sedan, var född just i Hallonbergen, där det sköts i måndags. Han var en lovande fotbollsspelare i Sundbybergs IK:s Alag men drogs småningom in i förortens underväxtlighet av småstölder och knark.
I januari 2017 sköt han och hans gäng mot en man med latinamerikansk bakgrund i ett parkeringshus. Ett par i grannskapet, José och Elisabeth, hade blivit vittne till överfallet så sex veckor senare mördade Fouad Saleh dem, henne med kniv i deras bostad, honom ute på gården när han kom tillbaka efter att ha rastat parets hund.
Svenska experter varnar för att gängkrigen nu kan bli till fara också för omgivningen. Den man Fouad Saleh – som nu sitter inne på livstid – skulle döda lyckades fly skadad, men efter en biljakt hann gänget upp honom och sköt honom framför Karolinska sjukhuset.
Söder om Stockholm sköts en 15-åring för två veckor sedan i benet i Huddinge centrum. Pojken sökte skydd i en skola, där han, omgiven av andra elever en vanlig skoldag, segnade ner blödande i en soffa.
Sverige är den största marknaden för illegala vapen i Europa.
Goran Glamočanin
Bosnisk åklagare
Vapnen smugglas från Balkan
Vapnen i de svenska skjutningarna kommer från Östeuropa, i huvudsak från Balkan. I de svenska medierna har särskilt den bosniske åklagaren Goran Glamočanin i Banja Luka fått uppmärksamhet.
– Sverige är den största marknaden för illegala vapen i Europa, säger han till svenska Aftonbladet precis innan han själv ska åtala 20 personer från Balkan.
– Sverige har välorganiserade kanaler sedan en lång tid tillbaka.
Svensk polis och tull lyckas däremot inte beslagta vapen i samma takt. När man förra gången hade vapenamnesti och lät folk slippa straff om de lämnade in olagliga vapen var 70 av de drygt 800 vapen som lämnades in militära automatvapen.
En ljusning ser svenska krimjournalister och forskare i alla fall just nu. Det är att finländarna numera är ute ur den svenska skjutstatistiken.