Människorättskämpar i Ryssland vägrar ge upp
På flera håll i världen smider makten bojor runt människorättsförsvarares fötter. I Ryssland har nya lagar lett till ökad repression. Men tack vare folkets stöd går kampen vidare, säger Amnesty Internationals nya Rysslandschef – som ser ljust på framtiden
Ett brutalt krig mot drogerna i Filippinerna. En tillträdande brasiliansk president som hyllar tortyr och ser nostalgiskt på landets militärdiktatur. Ett Kina som tar repressionen till nya nivåer.
Det är bara några exempel på hur respekten för mänskliga rättigheter monteras ned i världen.
– Det är mycket viktigt att fortsätta lyfta och försvara mänskliga rättigheter. Om diskussionen och motståndet tystnar så blir det fritt fram för övergrepp, säger Natalija Zvjagina, Amnesty Internationals nya chef i Ryssland, till TT under ett besök i Sverige.
Vladimir Putin har ett hårt grepp om makten efter att ha styrt Ryssland i närmare två decennier. Bristerna i mötesfrihet, regeringspropaganda i statliga medier och återkommande valfusk gör livet svårt för genuina regimkritiker. Oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj portades från valet i mars och hans anhängare grips regelbundet under demonstrationer.
Självcensur
Kreml har därtill infört flera lagar som försvårar för aktivister och organisationer som försvarar mänskliga rättigheter. Lagar mot extremism har börjat användas brett mot yttranden på nätet. Ett uppmärksammat exempel är en 24-åring från Sibirien som åtalats för att bland annat ha lagt ut en bild på en rökande nunna med texten ”skynda, medan Gud inte är här”. En annan lag som förbjuder spridande av information om ”icke-traditionella sexuella relationer” till barn används för att slå ner mot hbtq-aktivister. Och därtill riskerar numera organisationer som anses blanda sig i politik och ta emot pengar från utlandet att behöva registrera sig som utländska agenter.
Amnesty International har lyckats undvika den stämpeln. Men människorättsorganisationen möter fle- ra andra restriktioner. 2016 stängdes dess Moskvakontor tillfälligt på oklara grunder, efter kritik av de ryska bombningarna i Syrien.
– Allt detta bidrar till ett klimat av självcensur, säger Zvjagina.
– Människorättsorganisationer och miljöorganisationer undviker att uttala sig om politiska beslut. Vi ser till att vara mycket precisa om vi rör oss inom politikens område för att vara säkra på att vi inte berör något känsligt ämne.
Som exempel nämner hon ett fall där en grupp gripna anarkister misstänks ha torterats.
– Amnesty har fortfarande inte klassat dem som politiska fångar, eller samvetsfångar. Delvis eftersom det finns anklagelser om att de planerat att använda våld. Men också för att vi har varit väldigt försiktiga i diskussionen kring fallen.
Samtidigt har det växt fram en flora av Kremltrogna civilsamhällesorganisationer. Dessa fick exempelvis en stor roll som valobservatörer under presidentvalet, för att ge det en fasad av trovärdighet, enligt Zvjagina.
– Regeringsvänliga organisationer träder in på politikområdet medan de oberoende drar sig undan.
”Stort stöd”
Men trots alla svårigheter är hon optimistisk inför framtiden.
– Vi känner ett stort stöd från samhället. Allt fler är redo att ge både pengar och tid för att stödja olika organisationer, vilket är en markant skillnad jämfört med 15–20 år sedan. Det har gjort att människorättsorganisationer, trots statens restriktioner, kunnat fortsätta sin aktivitet nästan oförändrat.
Samtidigt växer allt fler gräsrotsinitiativ fram för att förbättra situationen på lokal nivå.
– Folk har börjat tro på sin egen förmåga. Det är något nytt i samhället.
Folk har börjat tro på sin egen förmåga. Det är något nytt i samhället.
Natalija Zvjagina, Ny chef för Amnesty International i Ryssland