Ryssland – ett fromt lamm?

RYSSLAND I en insändare (HBL 10.11) har Ulla Klötzer, Lea Launokari och Pirkko Lindberg utan ens ett sken av objektivitet försökt att analysera den militärpolitiska situationen i Nordeuropa och Baltikum. Enlig skribenterna är Ryssland omringat av illvilliga krafter med Nato i spetsen – sådant är ju det ryska narrativet.

Maken till ensidig framställning har man sällan skådat i denna tidnings spalter. Har skribenterna möjligen hört talas om krigen i Georgien, Ukraina och Syrien? Eller de gröna gubbarna på Krim? Eller de överdimensionerade krigsövningarna Zapad 2017 och Vostok 2018? Vad som är tillåtet för Ryssland är enligt skribenterna tydligen inte tilllåtet för västmakterna. Tanken på att Nato skulle vilja anfalla Ryssland med hjälp av de enheter som är utplacerade i Europa är absurd. Jämförda med de ryska styrkorna vid Västeuropas gränser, inkluderande Finland, är ju dessa pyttesmå. Vilket intresse skulle Natolägret för övrigt ha att anfalla Ryssland, ett land där det mesta är prostoi, det vill säga dåligt?

Angående eventuella invasionsplaner avskräcker dessutom historiens lärdomar. Däremot skulle nog Ryssland ha mycket att vinna på att anfalla och invadera Baltikum och det välmående Västeuropa. Det är inför detta hot som Nato finns till – med andra ord en ren försvarsallians. Sannerligen, för kommande generationers skull är det viktigt att Finland väljer sida. Vår historia har nämligen utvisat att ett litet land i en krissituation inte klarar sig ensamt mot en illasinnad granne.