Emma Salokoski charmar med ny musik till gamla ord
Melodierna är urstarka som vore det folkmusik eller psalmer. Också i övrigt är musiken kvalitetsstoff á la Ilmiliekki Quartet.
När Emma Salokoski och Ilmiliekki Quartet sommaren 2009 gav ut Vi sålde våra hemman förutspådde jag att skivan kunde bli en framtida klassiker. I dag konstaterar jag att den är en modern klassiker.
Det kan tänkas svårt att nå upp till visornas tidlösa melodiska anda – på den nya skivan finns en endaste en folkvisa, i övrigt är all musik skriven av Salokoski, Olavi Louhivuori, Verneri Pohjola och Tuomo Prättälä – men i detta hänseende är den nya skivan en förtjusande surpris från de första tonerna. Melodierna är starka som vore det folkmusik eller psalmer och musikens övriga element är kärkommet kvalitetsstoff á la Ilmiliekki. Bandets sammansättning är fortfarande densamma som vid skivdebuten för femton år sedan. Förutom de ovannämnda medverkar Antti Lötjönen på kontrabas.
Lyriken kommer från mer eller mindre kända namn inom finlandssvensk eller svensk litteratur: Birgitta Boucht, Elmer Diktonius och Dan Andersson men också Alexandra Brandt (1833–1901), Sara Karolina Gadolin (1800–1875) – och många fler.
Den självklara effekten är att texterna inte är lika personliga som då vokalisten skriver själv, vilket enbart är till fördel, eftersom de därför kan vara intressanta även för personer som inte tillhör samma åldersgrupp eller generation som hon. Särskilt charmerande är de äldre texterna.
Brutna rytmer, oblyg folkdans
Salokoskis På stigar med kort och koncis text av Ingrid Sjöstrand inleder plattan med samtida känsla, positiva vibrationer och utmärkt puls. Prättäläs spel för tankarna till Brad Mehldau både i kompet och i solot med kontramelodi i vänsterhand.
I Du lyckligt lottade går tankarna genom Birgitta Bouchts vardagsrealistiska text en stund till ett vaket 70-tal, även om både texten och mu- siken är av betydligt nyare årsmodell. Det blir exempelvis brutna rytmer och typiskt fint trumpetspel av Pohjola. Mera av Pohjolas trumpetspel och nu med tydlig nordisk vinkling hör man i Bygg dig inga broar av Prättälä till text av Bodil Lindfors.
Pohjolas Zigenerskan till Edith Södergrans lyrik är finkänsligt vismässig men samtidigt elegant, medan man i trumslagaren Louhivuoris Egoisten går melodiskt oblygt mot folkdansstämningar efter Prättäläs monkska inledning. Det vore i sanning nöjsamt att se ett danslag passa sina steg efter bandets rubaton i det kontrastrika stycket.
Här har ni säsongens första julklappstips. En skiva som ger mycket att upptäcka och garanterar glädje även långt efter trettondagen.