Digitalisering – för vem?
För några år sedan
var jag på bilresa i Italien. Vi stannade till på en bensinstation för att tanka. Då jag ställde mig vid bensinpumpen dök det upp en kille som frågade vad jag ville ha. Han påbörjade tankningen och tvättade sedan mina bilrutor. Allt under trevligt småprat, även om jag med min mycket begränsade italienska inte kunde mycket mer än nicka och se glad ut. För det blev jag. Det personliga bemötandet gjorde att jag med ett leende på läpparna satte mig vid ratten för att fortsätta färden.
I mitt arbete som lärare för invandrare har jag mycket kontakt med olika myndigheter och serviceinrättningar, då mina elever behöver hjälp och råd. I vår allt mer digitaliserade värld förväntas det att kunder kan ta till sig information och sköta de flesta av sina ärenden via nätet. Gärna med så lite mänsklig kontakt som möjligt, eftersom den kostar så mycket. Sägs det.
Men hur gör då en person som har svårt med bokstäver, inte är så duktig på språk och inte har datorvana? Om hen har tur har hen någon som har tid att hjälpa till, på egen eller arbetstid. Det är åtskilliga timmar jag tillbringat letande på olika webbsidor, översättande och förklarande. Jag har suttit många timmar i telefonköer med elever väntande bredvid mig för att utreda frågor nätet inte ger svar på eller som är så svåra att leta fram att också jag som van daglig nätanvändare inte hittar.
Tiden som går
för att sköta uppgifter betalar min arbetsgivare eller ofta jag själv med min fritid. Jag frågar mig då om det här sättet att spara på personal och flytta allt till nätet för kunden själv att sköta, som så många myndigheter och servicebolag sysslar med, helhetsekonomiskt kan vara särskilt effektivt?
Vi intalas att tro att servicen blir så mycket bättre och snabbare – men för vem? För kunden som servicen ju finns till för? Också digitaliseringen kostar mycket. Och att tro att vi bara betalar för utvecklingen nu och sedan sparar massor är mer än lovligt blåögt. I budgetbehandlingen i min kommunframkom att man vill inrätta flera nya tjänster inom IT-sidan för att digitaliseringen så kräver.
Dags att se över våra prioriteringar i ett läge där människor mår allt sämre och marginaliseringen och polariseringen ökar? Vi behöver mer mänskliga kontakter, inte mindre. Verkar som de förstår det bättre i Italien.