Skuggbudgetar visar skillnader mellan partierna
Fronten mellan SDP och regeringen tydlig i riksdagsdebatt
När sex oppositionspartier lämnat in sina skuggbudgetar – de sista före nästa riksdagsval – är bland annat vänster-högeraxeln tydlig.
Partierna som ligger till höger framför skattelättnader, medan VF och SDP har längre listor över skatteskärpningar.
Skuggbudgetarna debatterades i riksdagen i går, och regeringens svar riktade udden främst mot SDP, som ligger högst i opinionsmätningar.
– Oppositionen säger att de har mindre underskott än regeringen, men tyvärr är intäkterna på skakig grund. SDP säger att man kan spara 200 miljoner på digitalisering. Det låter orealistiskt, säger finansminister Petteri Orpo.
I HBL:s jämförelse mellan alla skuggbudgetar syns också mycket som många oppositionspartier är överens om. Alla utom Sannfinländarna vill höja biståndet – Sannfinländarna vill sänka det. Flera föreslår också en reform av familjeledigheterna.
Men en del drömpengar – osäkert eller väldigt varierande kalkylerade inkomstkällor – finns också med.
Grattis, väljare! Om du är vaken i höst kan du få ett bättre material för vårens riksdagsval än du någonsin kommer att få i den flåsiga valkampanjen närmare april.
För varje år har höstens skuggbudgetar blivit en bättre förberedd process. Riksdagens kalkyler finns i år i en form som gör mycket data jämförbart mellan de olika oppositionspartierna. Till exempel vad olika exempelpersoner får i handen, och hur inkomstfördelningen påverkas mellan olika inkomstgrupper i landet.
Skuggbudgetarna tvingar oppositionen ta fram också intäkter för att täcka sina utgifter. De är också rätt så konsekventa från år till år. Man kan inte vara en vindflöjel.
Tre upptäckter gör sig ändå gällande. Den första är att det fortfarande figurerar inkomster som känns osäkra och uppskattade på en höft. En del sådana drömmar är inskrivna i nästa års skuggbudget trots att de inte skulle kunna materialiseras snabbt – men oppositionspartierna använder dem för att markera en politisk åsikt.
De mest framträdande drömintäkterna är två av Sannfinländarnas – att Finlands avgifter till EU plötsligt kunde minska med 300 miljoner nästa år, och att lagstiftningen kring Åland plötsligt skulle kunna kastas ut genom fönstret och 100 miljoner dras från klumpsumman till Åland.
En vanlig drömintäkt är hur mycket man kan få in på kampen mot grå ekonomi och aggressiv skatteplanering. Att det kan ge intäkter är visserligen ett faktum, och det kräver personresurser. Men hur mycket? Experter är inte eniga om hur många euro man får tillbaka per euro man satsar på bekämpningen. Oppositionspartierna är ännu mindre eniga: KD bedömer att en satsning på 27 miljoner på polis, gräns, tull och rättsväsende ger 60 miljoner i skatter. Socialdemokraterna bedömer att knappt 20 miljoners satsning ger nya intäkter på 300 miljoner.
En annan populär drömintäkt är minskad byråkrati och digitalisering. Också här är skillnaderna i förväntningar enorma. Sannfinländarna bedömer att ministerierna ska kunna spara 29 miljoner. SDP bedömer att all administration i landet ska spara 200 miljoner.
Företagsstöden är under lupp i många skuggbudgetar. Det som kallas ”stöd” innefattar visserligen väldigt mycket skattefrågor – vad vi och företagen ska styras bort ifrån med högre skatt eller lockas av med lägre. De gröna skär nästan 800 miljoner i företagsstöd i sin skuggbudget för nästa år. Men den parlamentariska arbetsgruppen som tidigare försökte bena bort stöd klarade inte av skivan. Det är komplicerat och något som sannolikt måste göras stegvis med lång framförhållning.
En annan upptäckt i skuggbudgetarna är den framträdande vänster och högerpolitiken. Jämför man listan över skatteskärpningar är den lång på vänsterhåll och mycket kort hos SFP, KD och Sannfinländarna. Listar man däremot skattelättnader har SFP den längsta listan.
En tredje sak är det man kan kalla för ett djävulskt problem.
Riksdagen har nämligen använt mikrosimulation för att granska effekten av inkomstpolitiken i skuggbudgetarna, och kommit fram till antaganden om hur många fler eller färre som skulle jobba. Antagandet baserar sig på ekonomiska incitament efter bidrag och skatter.
Här har det redan ropats högt från regeringshåll – jobbsiffran landar på minus för de partier som vill återinföra indexhöjningar på bidragen. De gröna pekas ut för att ”skapa färre jobb”. Men strängt taget har det inte räknats ut hur många jobb skuggbudgetarna skapar. Simulationen ger antaganden om hur människor väljer att ta emot jobb eller inte efter plånboken.
Efter många år av frysta index består alltså det djävulska problemet i att när man höjer bidrag igen ropar simulatorn till. SDP har balanserat genom att föreslå en negativ inkomstskatt som incitament för att göra också små jobb. De borgerliga, SFP och KD har valt att höja sådana bidrag som inte gäller arbetsföra, alltså pensioner.
Kan man aldrig höja bidragen utan att minska incitamenten? Det beror på hur hela det resterande systemet ser ut. Och det, det är en av vårens jättelika valfrågor. De sociala bidragen ska nämligen göras om i grunden, och det är något skuggbudgetarna inte kan omfatta i sin helhet.
”För varje år har höstens skuggbudgetar blivit en bättre förberedd process.”