Allt fler köper ränteskydd – lönar det sig?

Sven-Eric Holmström, fristående ekonomisk rådgivare.

Finansinspektionen uppmanar lånekunder att vara redo för högre ränta, och bankerna säljer mer än gärna sina skyddsprodukter. Men det finns billigare sätt att gardera sig.

Häromveckan varnade Nordea för att bolånekunderna kan börja känna av högre räntor redan i vår. Orsaken är att Europeiska centralbanken meddelat att man planerar höja styrräntan efter sommaren – förutsatt att ekonomin tillåter. Marknadsräntorna, som de flesta finländska bolån är kopplade till, kan reagera i förväg och börja stiga redan före en ECB-höjning.

Nordeas tidtabell har ifrågasatts. Till exempel Aktia tror på en långsam utveckling.

– Som det ser ut kommer räntorna inte att ändra plötsligt, utan vi pratar om höjningar på 0,5– 1 procentenheter under de närmaste åren, sade Aktias chefsekonom Heidi Schauman tidigare i veckan.

Men oberoende av den exakta tidtabellen så är de flesta överens om riktningen – perioden med nollränta tar förr eller senare slut. För bolånekunder be-

tyder höjd ränta att en större del av månadsbudgeten går åt till att sköta lånet.

Skyddsprodukter kostar extra

För bankerna innebär förväntningar på högre ränta ett gyllene tillfälle att aktivare marknadsföra olika skyddsprodukter, som räntetak och räntekorridorer. Ett räntetak är en sorts försäkring som garanterar att kundens bolåneränta inte stiger över en viss nivå, även om marknadsräntorna skulle stiga avsevärt mycket högre. Sätter man sitt räntetak till 2 procent betalar man aldrig mer än så, trots att euribor (eller annan referensränta) skjuter i höjden.

Det här är ju strålande – förutom att det kostar. På till exempel tio års sikt betalar man sannolikt tusentals euro extra enbart för skyddet, beroende på lånets storlek och nivån på taket. Och precis som med andra typer av försäkringar vet man först efteråt om man hade någon nytta av skyddet.

För bankerna är olika skyddsprodukter en bra inkomstkälla och hela affärsidén är att de ska göra vinst på skydden. Men det ligger också i bankernas intresse att undvika att kunderna får betalningsproblem, med kreditförluster som följd. Dessutom ålägger Finansinspektionen bankerna att inte bevilja större lån än kunderna klarar av.

Finansinspektionens jurist Sanna Atrila säger att kunderna bör se till att de klarar av framtida räntehöjningar, men Finansinspektionen tar inte ställning till på vilket sätt det ska ske. Det får kunden avgöra i samråd med banken.

– Det kan ske med hjälp av bankernas räntetak eller -korridorer, genom att binda lånet till en fast ränta eller genom att kunden själv sparar ihop en buffert, säger Atrila.

Fler tar bankernas skydd

OP och Nordea är de banker som har flest kunder i Finland. Båda uppger att efterfrågan på ränteskydd har ökat efter sommaren.

– Just nu tar ungefär var tredje lånekund någon form av ränteskydd, säger Kaisu Christie, OP:s direktör med ansvar för bankverksamhetens produkter och tjänster.

OP erbjuder räntetak för 5, 7, 10 och 14 år, och beroende på lånetiden kan kunden sätta taket till mellan 0,01 och 3,5 procent. Bankens vanligaste ränteskydd är ett tioårigt räntetak på 1 procent på ett lån kopplat till 12 månaders euriborränta. Här är kostnaden för skyddet ett 0,69-procentigt påslag på lånemarginalen. Vid ett lånetak på 2,5 procent blir påslaget på marginalen 0,4 procent.

– Eftersom kundernas behov och livssituation varierar, finns räntetak av olika längd och på olika nivåer. Vi diskuterar lämpliga lösningar utifrån varje kunds situation, säger Christie.

Korridor i stället för tak

Nordea, som tidigt lanserade räntetaken, har numera övergett modellen och erbjuder i stället en så kallad räntekorridor med både golv och tak. Banken säljer korridorer för fem och sju år. I den femåriga korridoren är golvet 0,65 procent och taket 1,75 procent. I den sjuåriga korridoren är golvet 0,75 procent och taket 2 procent.

Golvet betyder att kunden till exempel i sjuårskorridoren betalar 0,75 procent i ränta, plus bankens marginal, även när euriborräntan är 0. Å andra sidan betalar kunden inte mer än två procent (plus bankens marginal) även om euriborräntan stiger högre än så.

Fem och sju år för räntekorridorerna är relativt korta tidsperioder, men enligt Tom Miller, vd för Nordea Hypoteksbank, är en orsak att finländska banklån omförhandlas i genomsnitt vart sjätte år, även om lånetiden i sig är avsevärt längre.

– Det kan handla om att man byter bostad, skiljer sig eller flyttar till utlandet, säger Miller.

Banken erbjuder också möjlighet att binda lånet till fast ränta under tre, fem, tio eller femton år. Här är villkoren inte spikade, utan förhandlas fram individuellt med varje kund.

– Men väldigt få väljer fast ränta, bara ett par procent av dem som tar ett skydd, säger Miller.

Låneavtal är ofta en helhet där bankens räntemarginal kan gå att förhandla ner om kunden samtidigt tar någon skyddsprodukt eller inleder ett fondsparande hos banken. Förutom ränteskydd erbjuder många banker till exempel skydd vid arbetslöshet, arbetsoförmögenhet och död – allt mot extra kostnader.

Billigast att bygga eget skydd

Vilket skydd var och en behöver beror i stor utsträckning på vars och ens ekonomi och livssituation.

– En lånecykel är lång och den som har en ansträngd ekonomi kan må bra av ett ränteskydd, antingen ett räntetak eller genom att binda en del av lånet till fast ränta. Men den som är beredd att ta lite ansvar själv kan lösa det på ett billigare sätt, säger Sven-Eric Holmström, fristående ekonomisk rådgivare.

Holmströms alternativ är att själv bygga upp en buffert med hjälp av eget sparande (se kalkylen ovan). Idén är att lägga undan mellanskillnaden mellan månadskostnaden vid nuvarande låga ränta och en möjlig framtida hög ränta. I början sparas mycket och vartefter räntan stiger minskas sparandet. Först när räntan nått över en viss nivå kan man börja ta ut pengar ur bufferten. Men om räntan inte stiger så högt som man garderat sig för, så har man kvar sina sparpengar.

– Även om man sparar i bankens dyraste fond blir det här billigare än att ta bankernas skyddsprodukter, säger Holmström.

Han är dock medveten om att alla kanske inte kan hantera ett eget sparande, utan löser in pengarna för tidigt.

– Det viktiga är att var och en är medveten om att räntan kan stiga och att man har en plan för hur man ska hantera det.

Tom Miller på Nordea är i och för sig positiv till sparande vid sidan om låneskötseln, men han är tveksam till att ha eget sparande som enda ränteskydd, eftersom det kräver disciplin.

– Likvida besparingar till exempel i fonder eller på bankkonton tenderar gå till konsumtion, säger Miller.

Just nu tar ungefär var tredje lånekund någon form av ränteskydd.

Kaisu Christie, direktör på OP En lånecykel är lång och den som har en ansträngd ekonomi kan må bra av ett ränteskydd, antingen ett räntetak eller genom att binda en del av lånet till fast ränta. Men den som är beredd att ta lite ansvar själv kan lösa det på ett billigare sätt.