Rät­ten att va­ra evigt ung, med el­ler ut­an pung

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

Vi har al­la den där far­bro­dern som gil­lar att lig­ga med tan­gisar på bad­stran­den. Han som fär­gar sitt hår och klär sig i ita­li­ens­ka je­ans med hål. Den fin­lands­svens­ka mot­sva­rig­he­ten bor­de va­ra far­bro­dern med ring i örat och sport­bil. Jag pra­tar om al­la de som in­te vill klas­sa sig själ­va som gub­be el­ler tant ut­an ser sig som evigt unga.

Nu har en av dem, ne­der­länds­ka Emi­le Ra­tel­band gått till dom­stol för att få den lag­li­ga rät­ten att ploc­ka bort tju­go år av sin ål­der och bli 49 år igen. En­ligt ho­nom själv är han i fy­sisk topp­form, un­ge­fär som en 40­plus och bor­de där­för ha rät­ten att själv sät­ta sin ål­der. Det här har väckt myc­ket mun­ter­het run­tom i värl­den och har ploc­kats upp till och med av Step­hen Col­bert och The La­te Show.

”Det är svårt att ve­ta om pro­vo­ka­tö­ren Emi­le Ra­tel­band fak­tiskt me­nar all­var, men han har än­då en po­äng. Grän­ser­na för ål­der kom­mer att bli mer fly­tan­de i fram­ti­den i takt med me­di­cins­ka fram­steg och ökan­de livs­längd.”

PETER AL FAKIR

Men var­för skrat­tar vi egent­li­gen?

Emi­le Ra­tel­band har rätt i att han dis­kri­mi­ne­ras som 69­åring. Han hind­ras som pensionär från att ar­be­ta fullt ut in­om vis­sa yr­ken, han kan in­te ta lån li­ka lätt och det är sant att sam­häl­let har en ned­vär­de­ran­de syn på äld­re.

I dag är det myc­ket an­nat som vi har rätt att by­ta som ex­em­pel­vis namn, na­tio­na­li­tet och kön även om myc­ket är strikt re­gle­rat i lag.

På en talkshow på BBC ar­gu­men­te­ra­de han med en kvin­na från hb­tq­rö­rel­sen att hon bor­de re­spek­te­ra ho­nom på sam­ma sätt som hon kräver re­spekt för sin köns­kor­ri­ge­ring. Hon me­na­de där­e­mot att han ba­na­li­se­rar fem­tio år av hård kamp för trans­gen­der­per­so­ners rät­tig­he­ter. En kamp där många har för­tryckts el­ler dött i själv­ska­de­be­te­en­den. Hur många medelålders män som har dött för rät­ten att bä­ra cy­kel­byx­or är det ing­en som har koll på.

Det är svårt att ve­ta om pro­vo­ka­tö­ren Emi­le Ra­tel­band fak­tiskt me­nar all­var, men han har än­då en po­äng. Grän­ser­na för ål­der kom­mer att bli mer fly­tan­de i fram­ti­den i takt med me­di­cins­ka fram­steg och ökan­de livs­längd.

För fem­tio år se­dan skrat­ta­de man åt könso­pe­ra­tio­ner och me­na­de att bio­ lo­gin var den en­da san­ning­en, men kanske blir ”ål­derskor­ri­ge­ring­ar” möj­li­ga i fram­ti­den? Sam­ti­digt vill man in­te att Emi­le Ra­tel­band ska ha rätt att sät­ta sin ål­der till nio år och bör­ja på låg­sta­di­et igen, el­ler till nio må­na­der och kry­pa om­kring i blö­ja. Någ­ra gränser mås­te fin­nas.

Ne­der­län­da­ren drar ock­så he­la iden­ti­tets­pro­ble­ma­ti­ken till sin spets och vi­sar på den frag­men­ti­se­ring som upp­står när al­la ges möj­lig­he­ten till själv­klas­si­fi­ce­ring.

Här har en an­nan pro­vo­ka­tör gjort sig känd som en na­gel i ögat på allt som he­ter po­li­tisk kor­rekt­het och iden­ti­tets­po­li­tik, psy­ko­lo­gi­pro­fes­sorn Jor­dan Pe­ter­son från Ka­na­da. För­ra må­na­den be­sök­te han Sve­ri­ge och var med i Skavlan på SVT. Det är många som har re­a­ge­rat på hans bud­skap, men ock­så på ut­ri­kesmi­nis­ter Mar­got Wall­ströms kom­men­tar ef­teråt där hon upp­ma­na­de ho­nom att ”kry­pa till­ba­ka un­der den sten han kom ifrån”.

Pe­ter­son blev ett namn på Youtu­be när han häv­da­de sin rätt att kal­la si­na stu­den­ter vid de­ras bi­o­lo­gis­ka kön och in­te ef­ter de­ras öns­ka­de kön­si­den­ti­tet. Även om han har kri­ti­se­rats för sin kon­ser­va­ti­va syn på köns­rol­ler har många för­sva­rat ho­nom och me­nat att han med si­na böc­ker fått unga män att bör­ja ta an­svar, stä­da si­na rum och växa upp. Pe­ter­son skul­le nog pe­ka på Ra­tel­band och sä­ga att det här är vad ni får när post­mo­der­na fe­mi­nis­tis­ka ide­o­lo­gi­er får lö­pa amok.

Vad Pe­ter­son bort­ser från är att det är en sak att ha rät­ten att änd­ra sitt kön, men en an­nan att få om­giv­ning­en att ac­cep­te­ra en. Det so­ci­a­la tryc­ket är hårt och osyn­ligt, sär­skilt vad gäl­ler ål­der. Jag tän­ker på det ibland när det gäl­ler fins­ka kvin­nors fri­sy­rer. Vid en viss ål­der åker hå­ret av och klipps i en kort käck va­ri­ant, an­ting­en i page el­ler som en spre­tig boll. Att ha långt grått hår sva­jan­de i vin­den är otänk­bart, om man nu in­te är man och med i en mo­tor­cy­kel­klubb.

FO­TO: MOSTPHOTOS

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.