Po­li­ti­kens och ve­ten­ska­pens (o)mo­ra­lis­ka di­men­sion

Att kän­na igen nå­got som ett mo­ra­liskt pro­blem be­ty­der att man ser en si­tu­a­tion där ens eg­na och and­ras över­ty­gel­ser och åsik­ter framstår som mo­ra­liskt pro­ble­ma­tis­ka, skri­ver Natan Elgabsi i ett svar till Ni­co­las von Kra­e­mer.

Hufvudstadsbladet - - Kultur -

I HBL 11.11.2018

skri­ver Ni­co­las von Kra­e­mer att den ”li­be­ra­la” ide­o­lo­gin ge­nom en ”post­mo­dern” kun­skaps­syn gett upp­hov till en pa­ra­dox som spe­lar po­pu­lis­tis­ka upp­fatt­ning­ar om al­ter­na­ti­va fak­ta i hän­der­na. En­ligt von Kra­e­mer an­ser den ”li­be­ra­la” kri­ti­ken å ena si­dan att kun­skap och san­ning är ide­o­lo­gis­ka, po­li­ti­se­ra­de och si­tu­a­tions­be­ro­en­de be­grepp, men å and­ra si­dan att en kor­rekt kun­skaps­syn är det po­li­tiskt och mo­ra­liskt önsk­vär­da.

Pa­ra­dox­en är att den ”post­mo­der­na” kun­skaps­sy­nen un­der­grä­ver sin egen auk­to­ri­tet och myn­nar ut i ett slags åsikts­re­la­ti­vism vad gäl­ler mo­ral­frå­gor. När idén anam­mas i ”li­be­ral” politik blir kon­se­kven­sen följakt­li­gen att en kor­rekt kun­skaps­syn in­te kan åbe­ro­pas ut­an att bli ut­tryck för en dog­ma­tisk, ar­ro­gant och ”tek­no­kra­tisk” håll­ning som i sig är omo­ra­lisk och mot­ver­kar de­mo­kra­tins idé.

Det finns någon­ting väl­digt vik­tigt i von Kra­e­mers ob­ser­va­tion. Där­e­mot tror jag in­te att pro­ble­met syn­lig­görs till­räck­ligt bra i hans tes om att politik är ”mo­ra­lens för­läng­ning in i det of­fent­li­ga rum­met”. Den svå­rig­het vi bör syn­lig­gö­ra är in­te en kon­se­kvens av att ”ing­en vå­gar med­ge att politik hand­lar om mo­ra­lis­ka frå­gor”. Tvärtom ge­ne­re­rar det­ta syn­sätt i sig en del av de pro­blem vi ta­lar om.

Vis­ser­li­gen

tas många mo­ra­lis­ka frå­gor upp till po­li­tisk debatt. Men pro­ble­met är att de då be­hand­las som frå­gor där det ska fat­tas po­li­tis­ka be­slut, som par­ti­er och väl­ja­re kan ha oli­ka åsik­ter om. Följakt­li­gen be­hand­las de in­te som mo­ra­lis­ka frå­gor.

Det mo­ra­lis­ka pro­ble­met med ex­em­pel­vis ”flyk­ting­frå­gan” är att den för många har slu­tat va­ra en mo­ra­lisk frå­ga. I stäl­let har den gjorts till en po­li­tisk frå­ga. En trygg ort åt fly­en­de män­ni­skor blir en frå­ga om hur många in­vand­ra­re det är önsk­värt att ta in i ett sam­häl­le. Fak­ta, sta­tistik och ve­ten­skap­li­ga be­vis im­ple­men­te­ras för att an­ting­en be­kräf­ta el­ler mot­be­vi­sa en viss po­li­tisk åsikt. Gans­ka omärk­bart har mo­ral­frå­gan upp­hört och bli­vit en frå­ga om po­li­tiskt sin­ne­lag el­ler över­vä­gan­de av fak­ta.

Jag hål­ler med

von Kra­e­mer om att vi kanske rös­tar mo­ra­liskt. Men vå­ra mo­ra­lis­ka svå­rig­he­ter med ett visst po­li­tiskt be­slut häng­er in­te nöd­vän­digt­vis sam­man med en viss po­li­tisk sym­pa­ti. In­te hel­ler är vå­ra mo­ra­lis­ka svå­rig­he­ter med att tol­ka fak­ta och ve­ten­skap i en viss kon­text lo­giskt sam­man­bund­na med ett visst sin­ne­lag, ”åsikt” el­ler ”käns­la”. Att kän­na igen nå­got som ett mo­ra­liskt pro­blem be­ty­der att man ser en si­tu­a­tion där ens eg­na och and­ras över­ty­gel­ser och åsik­ter framstår som mo­ra­liskt pro­ble­ma­tis­ka.

Där­e­mot är det just när vi tän­ker att mo­ral hand­lar om nå­gon sorts åsik­ter som folk ba­ra rå­kar ha – och att des­sa ”mo­ra­lis­ka åsik­ter” är nå­got som kan ve­ri­fie­ras el­ler fal­si­fie­ras ve­ten­skap­ligt – som vi kom­mer till den ”post­mo­der­na” slut­sat­sen att mo­ral och politik är un­ge­fär sam­ma sak. El­ler till den ”tek­no­kra­tis­ka” slut­sat­sen att fak­ta har nå­gon typ av mo­ra­lisk auk­to­ri­tet i för­hål­lan­de till des­sa ”mo­ra­lis­ka åsik­ter”.

Det jag vill po­äng­te­ra är att vår dis­kus­sion kan bli väl­digt omo­ra­lisk om vi allt­för has­tigt tän­ker oss att mo­ral­frå­gor kan be­sva­ras som an­ting­en po­li­tis­ka el­ler ve­ten­skap­li­ga spörs­mål. I sät­tet vi dis­ku­te­rar livsvik­ti­ga frå­gor syn­lig­görs det (o)mo­ra­lis­ka i vår för­stå­el­se av dem.

”Det mo­ra­lis­ka pro­ble­met med ex­em­pel­vis ’flyk­ting­frå­gan’ är att den för många har slu­tat va­ra en mo­ra­lisk frå­ga. I stäl­let har den gjorts till en po­li­tisk frå­ga.”

NATAN ELGABSI

Dok­to­rand i fi­lo­so­fi vid Åbo Aka­de­mi

IL­LUST­RA­TION: WILFRED HILDONEN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.