Rädslomässa för en utopisk värld
På tisdag öppnar en icke-kommersiell mässa i Helsingfors. Platsen är hemlig eftersom materialet som presenteras är sensitivt: det handlar om rädslor.
Teaterduon Blaue Frau med arbetsgrupp utmanar oss att möta, utforska och prata om våra rädslor. På den interaktiva och pseudovetenskapliga mässa de ordnar på hemlig plats i Helsingfors kan vi välja om vi vill arbeta med rädslor av kategori ett, två eller till och med fem. Och allt sker i vänlig trygghet utan spökhuseffekter.
Det är den fria teatergruppen Blaue Frau, det vill säga Sonja Ahlfors och Joanna Wingren, som står bakom Rädslomässan tillsammans med regissören och dramaturgen Piia Peltola samt en större tvärkonstnärlig grupp.
Arbetsgruppen har djupdykt i rädslornas farliga och fascinerande värld under ett års tid. De har granskat sina egna små och stora rädslor och relaterat dem till varandras samt till allmänmänskliga, arketypiska dito. Nu får också andra möjligheten att utmana och utforska sina rädslor, på den nivå de själv väljer.
Hur rädda är ni just nu, på en skala från ett till fem? – Jag är mer stressad än rädd, en fyra på den skalan, säger Joanna Wingren en vecka innan premiären – eller mässöppningen, det vill säga – och Sonja Ahlfors håller med.
– Upphetsning ligger nära rädsla, precis som stress. Jag är ivrig, men inte alls rädd för att vi inte ska klara av att uppnå den höga ambitionsnivån som vi eftersträvar, säger Piia Peltola.
Mässan, eller den interaktiva tvärkonstnärliga performanceföreställningen, handlar inte om en skräckshow eller ett spökhus, tvärtom, och det finns ingen dold agenda. Stämningen och estetiken är som från ett spa; det är tryggt, vänligt och varmt. Alla får välja själva på vilken nivå de vill utmana sig. Man kan besöka de olika mässtånden som presenterar fenomen eller manicker som har med rädsla att göra, och ta del av förevisningar och pseudovetenskapliga 60talsinspirerade människoexperiment.
Utopisk trygghet
Arbetsgruppens syfte är lika genuint som det är utopiskt. Tesen som drivs lyder: Om alla kunde vara medvetna om sina rädslor och dela med sig av sina erfarenheter skulle vi kunna skapa en lycklig och fri värld. Rädsla spelar rent evolutivt och överlevnadsmässigt så klart en viktig roll, men det är inte den mekanismen som arbetsgruppen intresserat sig för, utan rädslans begränsande och förstörande kraft.
– Det skulle vara en helt fantastisk sak för mig om alla mina rädslor skulle försvinna, jag är rädd för så mycket. Om jag skulle vakna en morgon och inte vara rädd så skulle det vara himmelen, säger Ahlfors.
– Och tänk på rasism, till exempel, vad skulle hända där om alla rädslor skulle elimineras? frågar Wingren.
Under arbetet med föreställningen insåg gruppen snabbt att det automatiskt började handla väldigt mycket om rädslans motpol, det vill säga trygghet.
– Vad inger en känsla av trygghet, vad hjälper oss att leva med våra rädslor? Dräktdesignern Susanna Suurla utgår till exempel från vad som får oss att känna oss trygga, berättar Wingren.
Även för mässdeltagarna är trygghet ett viktigt element. Ingen lämnas vind för våg med sina rädslor utan ledsagas igenom föreställningens olika delar.
En inte oansenlig rädsla för många teaterbesökare är att man ska tvingas delta, tvingas upp på scenen och göra något. Den rädslan är obefogad, säger Joanna Wingren och Sonja Ahlfors.
– Vi arbetar aldrig med den typen av saker även om våra föreställningar är immersiva. Det är mera som att gå på workshop eller just på en mässa, säger Wingren och berättar att gruppen gjorde ett studiebesök på I love memässan för att få inspiration till sin egen.
Fem grundrädslor
Under arbetsprocessen har gruppen fått lära sig om de fem grundrädslorna som alla, till och med de mest ir rationella och ”fåniga” rädslor härrör sig från.
– Att vara rädd för spindlar och ormar handlar de facto om den grundläggande rädslan för att bli amputerad, alltså förlora en kroppsdel eller ett organ, berättar Peltola.
De övriga fyra överkategorierna är rädslan för att bli immobiliserad (bli förlamad, instängd, förlora sin autonomi); rädslan för utrotning (döden); rädslan att bli övergiven samt egodöden, det vill säga förödmjukelse.
– Mina rädslor har fått mer logik genom att jag börjat se dem på det här sättet, säger Wingren.
– Jag är rädd för underliga saker som ingen fattar, men om jag själv förstår vad det egentligen handlar om kan jag formulera det på ett sätt som folk kan relatera till, säger Ahlfors.
Vi pratar vidare om hur rädsla är en känsla som är både tabu och exploaterad.
– Det är inte vanligt eller socialt godkänt att öppet visa rädsla eller skräck, och man inser inte alltid ens själv att det är just rädd man är. I stället definierar man det som något ofarligare, som stress eller ilska, till exempel, säger Peltola.
Samtidigt som man inte ska prata om rädslor, profiterar samhället på dem, menar Wingren. Det hand
lar inte bara om skräckfilmer och deckarserier (Peltola medger att hon är en skräck-junkie som är beroende av spänningsserier med hjälp av vilka hon undviker att behandla sina egna verkliga rädslor), utan om allt från kosmetika till försäkringar. För att inte tala om politiska partier som baserar sina program på folks rädslor.
Tanken på en värld utan rädsla är hisnande, och det är den som drivit arbetsgruppen.
Finns det en risk att man blir jätterädd under mässan? – Syftet är absolut inte att gräva fram någons allra värsta rädslor. Alla får hela tiden välja hur mycket de vill bli utmanade, och vilken kategori av rädslor de vill jobba med, en etta eller kanske en trea eller fyra, säger Wingren och Ahlfors.
– Men med all konst finns ju risken att folk blir berörda, och det är väl hela meningen, säger Ahlfors.
Rädslomässa 20–30.11 kl. 19. Transport från Helsingfors centrum, mässprogrammet börjar redan i bussen. Hem från mässan kommer man också med metro.