Råttorna lämnar Fennovoimas sjunkande geopolitiska skepp

KÄRNKRAFT Frankrikes elproduktion släpper ut 74 gram koldioxid per kilowattimme (kWh). Tysklands utsläpp är hela 489 gram per kWh!

Frankrike har 58 kärnreaktorer, medan Tyskland avvecklar kärnkraften och satsar på sol och vind, vilket kräver reglereffekt med fossila bränslen. I Finland krävs för minskning av koldioxidutsläpp och elimport att Fennovoima byggs. Men byggandet av nya reaktorer i väst är i motvind. Franska Areva, som bygger Olkiluoto 3, gick i konkurs, och ombildades till statsbolaget Framatome.

Ett kärnkraftsbygge i South Carolina blev aldrig färdigt och förlusten på nio miljarder dollar satte amerikanska Westinghouse i konkurs. Orsaken var nya säkerhetskrav, samt konkurrens med (fossil) skiffergas. Varken Hitachis eller Framatomes kärnkraftsprojekt i England (Hinkley) avancerar.

Fukushimaolyckan, som förvärrades av att japanerna inte moderniserat säkerhetssystemen, orsakade Tysklands kärnkraftsnedläggning och skärpning av västliga säkerhetskrav.

Sydkorea (Kepco E & C) och speciellt Kina (CNNC) bygger dock nya kärnkraftverk. Ryska Rosatom går som på räls och projekterar nya kärnkraftverk i Ryssland (Leningrad 2 i Sosnovyj Bor har nyligen börjat producera el), Vitryssland, Bangladesh, Iran, Turkiet, Bolivia, Indien, Afrika, Kina och Förenade arabemiraten.

Säkerhetsåtgärderna avtalas smidigt med lokala myndigheter och Kreml beviljar frikostiga krediter från pensionsfonderna. Detta är fördelaktigt för köparen, ryska staten har tiotals miljarder dol lar i blöt. Tillsammans med extravaganser som bro till Krim, vinterOS, upprustning och krig blir det inte mycket över att betala pensioner med. Men för Ryssland är exporten av kärnreaktorer en försäkring för en postfossil framtid. Och framför allt är den ett geopolitiskt redskap.

Rosatoms projekt i EUländerna Ungern och Finland går dock inte alls som på räls på grund av säkerhetskraven. Vi kräver exempelvis en skyddsautomation som övertar kontrollen om något går snett. Det räcker inte alls att driftsautomationen kan klara störningar. Säkerhetssystemen ska vara rumsmässigt och systemtekniskt fullständigt separata.

Areva lär ha designat skyddsautomation för Leningrad 2. Men när Fortum kontrakterade Areva att göra samma sak vid Lovisakraftverkens renovering blev det pannkaka så man dumpade Areva och tog in brittis ka RollsRoyce i stället. Areva har dock efter många års försening knåpat ihop en godkänd skyddsautomation för Olkiluoto 3.

Brittiska RollsRoyce är världsledande på skyddsautomation som man byggt i Frankrikes alla kärnkraftverk och i övriga västliga kärnkraftverk. År 2016 avtalade Rosatom med RollsRoyce om leverans av skyddsautomation till Fennovoima. Franska Schneider skulle göra driftsautomationen. Detta stora steg framåt för Fennovoima hälsades med jubel i vårt lands atomkretsar.

För att få byggnadstillstånd måste alla planer godkännas av strålsäkerhetscentralen Stuk. Fennovoima får dokument av Rosatom och skickar vidare till Stuk. Men i oktober 2018 hade ingen automationsplan ännu inlämnats! Då meddelades att RollsRoyce är borta. En ny tidskrävande offertrunda är i antågande där RollsRoyce påstås ge nytt an bud på skyddsautomationen.

Men nu bör ny samarbetspartner vara Skoda JS (inte samma som bilfabriken) som ägs av Gazprombank som i sin tur är föremål för sanktioner både från USA och EU. Skoda JS russifierar just nu Tjeckiens och Slovakiens energiförsörjning och försöker få en fot till i EUdörren även via Framatomes projekt i England.

Fennovoima är och förblir utan byggnadstillstånd och råttorna lämnar det sjunkande geopolitiska skeppet. Många nyckelpersoner har sagt upp sig. Fyrahundra experter borde snart flytta med barn och blomma från Helsingfors till Pyhäjoki hundra kilometer söder om Uleåborg för att leva ett mysigt neosovjetiskt atomstadsliv som i Pripjat före olyckan i Tjernobyl.

En tredjedel har redan meddelat att de inte flyttar.