Tystnad råder– inte
År 2005 inledde musikern Bill Drummond ett fem år långt projekt. Det gick ut på att fira en speciell temadag den 21 november fem år i rad, nämligen ”No Music Day”, en dag helt utan musik. Webbsajten www. nomusicday.com finns fortfarande kvar, men temadagen, som kanske snarare ska ses som ett konstnärligt jippo eller en performance, har fallit i glömska. Det är synd.
Idén bakom musikerns musikfria dag var att världen numera är så full av musik att flödet måste stängas av ibland för att musiken ska behålla sitt värde. Kampanjen hade en viss framgång. Den 21 november 2006 spelades ingen musik på brittiska Resonance FM i London, 2007 slopades all musik på BBC Radio Scotland, 2008 experimenterade man med en musikfri dag i Brasilien och 2009 rådde musikfrihet i Linz i Österrike: ingen musik spelades i butiker, restauranger, på radio – inte ens på bio. Men sedan dess har det varit rätt tyst (sic!) om temadagen.
Numera talas det rätt mycket om faktorer som påverkar livskvaliteten i urbana samhällen, såsom trafikbuller, luftföroreningar och mögelskador. Men andra ljudföroreningar än trafikbuller ignoreras. I hemmiljö kan man i stort sett slippa oönskad musik (även om det ledsamt nog innebär att man måste skippa till exempel den radiokanal man som medelålders finlandssvensk förutsätts lyssna på – tack och lov för musikbefriade poddar och Yle Mondo!), men annars finns musiken överallt: i barer och restauranger, i klädbutiker och köpcentrum, i hissar, bussar och telefonköer. På alla urbana popupevenemang och jippon tycks det vara obligatoriskt att ha musik, helst från flera ljudkällor samtidigt.
Vi kan utsättas för flera timmar av meningslös ljudsmuts varje dag. Värst är det väl för dem som tvingas jobba i sådana miljöer, speciellt nu när julen kryper allt närmare – enligt Royal National Institute for the Deaf tvingas varje brittiskt butiksbiträde höra Bjällerklang 300 gånger per julsäsong!
Det finns de som på allvar lider av oönskat ljud, främst autister, men också många andra. I flera länder har butikskedjor därför börjat hålla tysta stunder någon timme i veckan, så att de som är överkänsliga för ljud och andra sinnesintryck ska kunna shoppa i lugn och ro. Musiken stängs av, lamporna dimmas, högtalarutropen minskas till ett minimum, pipljud från elektroniska apparater dämpas och man undviker att flytta på skramlande shoppingvagnar just då. I våras lär det ha hållits en tyst eftermiddag i 20 köpcentrum och butiker i Finland, men hur den utföll vet jag inte.
En musikfri dag per år är förstås ingen tröst för den som blivit så övermätt på musik att den nästan utvecklat musikallergi (nej, det är ingen officiell diagnos), men kanske en sådan temadag kunde få oss att reflektera lite över om vi faktiskt behöver all den meningslösa musik som omger oss nästan överallt. Och vore det inte skönt att ens en enda dag om året kunna lyssna på ”sin” radiokanal utan att behöva höra en enda låt, visa, sladänga, trudelutt eller jingel?
En musikfri dag per år är förstås ingen tröst för den som blivit så övermätt på musik att den nästan utvecklat musikallergi.
THERESA NORRMéN är ordbrukare som översätter och skriver i tystnad.