Schjerfbeck talade säkert köksfinska

Att haka sig fast vid det romantiska begreppet modersmål försvårar bedömningarna beträffande språket i äldre tider.

scHjerfbeck Att haka sig fast vid det romantiska begreppet modersmål försvårar bedömningarna beträffande språket i äldre tider. Barnen lärde sig i regel språk av andra än modern. I överoch medelklassfamiljer hade man alltid hjälp i hushållet, likaså i bondehemman.

Utan tjänstefolk och pigor klarade man inte uppvärmningen, matlagningen, städningen före gasens, elektricitetens, vattenledningarnas och vattenklosetternas tid. Påklädningen krävde oftast mera tid än vi kan föreställa oss nu för tiden. Mödrarna skulle hålla sin hand över hushållsbestyren och länge föda ett stort antal barn. De nyfödda krävde mödrarnas tid, de något äldre barnen fick växa upp under tjänstefolkets och de äldre syskonens omsorg. Den klassiska romanlitteraturen och memoarerna vittnar om ofta innerliga känslorelationer mellan barnen och deras ammor och sköterskor, ända upp i kejsarfamiljerna.

Det var av dessa kvinnor som barnen lärde sig språket. I Finland betydde detta att barnen, och inte bara i högreståndsfamiljer, ofta fick lära sig finska som första språk, innan de kom i närmare beröring med först föräldrarna, sedan skolmiljön eller en hemlärare. I det gamla Ryssland skulle alla barn i de högre samhällsklasserna, i synnerhet döttrarna, lära sig franska (eller tyska), men först lärde de sig ryska av barnsköterskorna. Det var givetvis endast fråga om språk och begrepp tillhörande en fortfarande begränsad värld.

All skolgång skedde på familjens bildningsspråk, all läsning och i synnerhet skrivning likaså. Således tilltalade barn i ryska högreståndsmiljöer sina föräldrar, och flickorna skrev sina brev till varandra, på franska. Vi har enbart fragmentariska belägg för deras muntliga språkkunskaper. Helene Schjerfbeck måste ha talat åtminstone något slags ”köksfinska” under den långa period som hon var bosatt i Hyvinge, och har troligen kunnat läsa meddelanden med mera på normal finska.

”Bildningen” bestod i hög grad av språkriktighet, av att undvika dialektalt uttal och inkorrekt böjning. I Frankrike och Ryssland har detta alltid varit helt centralt och centralstyrt, i England är överklassens kännetecken Kings English, Oxford accent och så vidare.

När det gäller filmatiseringen av Helene Schjerfbecks liv är det i hög grad fråga om just det socialt betingade uttalet av både finska och svenska och om samtalssituationernas sociala dynamik som borde fås att framträda. Medvetet eller omedvetet uttal karakteriserar personen i fråga – inte minst i komisk riktning. För de flesta lät varken svenska eller finska på den tiden på samma sätt som nu.