Mansrättsrörelsen har fått skjuts av högerpopulismen

I nätets manosfär ekar budskapet om att jämställdheten gått för långt. Att det gäller att återvinna sin frihet och slå sig loss från kvinnornas och samhällets bojor. En del män blir MGTOW – män som går sina egna vägar.

I nätets undervegetation växer manosfären, en gemenskap där uppfattningen är att jämställdheten gått för långt och männen diskrimineras. En del går så långt som till att säga att samhället hatar männen.

Samtidigt frodas kvinnohatet och antifeminismen.

– Det ser ut som om olika högerpopulistiska rörelser nu också för sin del ger den här typen av tankegods luft under vingarna. Här finns en risk för radikalisering, säger Tuija Saresma, forskare vid Jyväskylä universitet.

Hur stor den antifeministiska mansrättsrörelsen är i Finland är svårt att säga, men Elias Ojanperä, själv aktiv inom bland annat A Voice for Men Suomi, gissar på några hundra aktiva. Men genklangen kan vara betydligt större.

– I USA hade manosfären och altright-rörelsen helt klart en betydelse för utgången i det senaste presidentvalet. Det finns resonans för den här typen av budskap också i Finland, säger Tuija Saresma.

”MGTOW exploderar i Finland” lyder en rubrik på den engelskspråkiga sajten för män som går sina egna vägar, Men Going Their Own Way. Diskussionstråden är publicerad för ett drygt år sedan, och explosion är kanske att ta i. Men att manosfären växer är tydligt, också i Finland.

– Manosfären är ett slags ekokammare för mansrättsfrågor på nätet, som överskrider geografiska gränser. Det märks att det här fenomenet sprider sig i Finland nu, och sådana diskussioner som förekommer i USA börjar synas också här, säger Tuija Saresma, forskare vid institutionen för samtidskultur vid Jyväskylä universitet.

Begreppet manosfären betecknar en löst sammanhållen gemenskap av mansrättsaktivister och likasinnade på nätet, som tagit fe- minismen som sin främsta fiende. Också det omdebatterade seminariet om mäns jämställdhet i Åbo på mansdagen kan kopplas till den här aktivismen. En del uppehåller sig kring seriösa frågor som vårdnadstvister och pojkars sämre skolframgång, även om det anklagande fingret ofta verkar peka mot kvinnorna och feministerna. Andra försöker inte ens dölja sin kvinnofientlighet: ”Romantiska relationer med kvinnor klarar inte kostnad/nytta-analysen, och inte heller risk/belöning–analysen”, förklarar den finska sajten miesasia.fi drivkrafterna bakom MGTOW. ”Samhället ses som en gynocentrisk [kvinnocentrerad] plats vars omständigheter gynnar kvinnor.” Därför väljer MGTOWmannen ett liv utan kvinnor, eller i alla fall utan äktenskap och samhälleliga förpliktelser.

Den engelskspråkiga MGTOWsajten säger det mer poetiskt: ”[Mannen] fruktar inte motstånd, turbulens eller förpliktelser, eftersom hans maskulina gestalt vänder motstånd till uppgång, finner näring i turbulenta vatten och lutar på de stadiga rötter av förpliktelse som skapar stabilitet för honom själv och trygghet för dem han svurit att skydda.”

Dessvärre möter mannen svek vart han än vänder sig. Kvinnorna kräver uppmärksamhet, resurser och oförtjänta privilegier medan mannen får mycket lite i retur. Eller krassare: ”Feminism är hat! Hat mot främst fäder, män och pojkar. Ett hat som skadar oss alla!” utropar den svenska versionen av sajten A Voice for Men. På den finska motsvarande har man samlat ett antal videoklipp och artiklar där kvinnor skäller ut femi-

nismen, ifrågasätter mäns våld mot kvinnor och raljerar över kvinnors förmodade förväntningar på försörjning och förståelse.

Högerpopulismen ger skjuts

Mansrättsrörelsen, eller the men’s rights movement, är ingenting nytt utan har funnits med högre och lägre intensitet sedan 1970-talet. Någon minns kanske filmen Magnolia från 1999, där Tom Cruise spelar en furiös manlighetspredikant med budskapet att förföra och förgöra. PUA kallas de också, eller pick up artists, män som odlar förförartekniker för att maximera sin tillgång till kvinnor och sex. Också PUA-männen är en del av manosfären.

Att mansrättsrörelsen nu växer och sprider sig har att göra med nätets möjligheter, men inte bara det, säger Tuija Saresma.

– Det ser ut som om olika högerpopulistiska rörelser nu också för sin del ger den här typen av tankegods luft under vingarna. Här finns en risk för radikalisering. Om påståendet att jämställdheten gått för långt tidigare saknade politisk koppling, finns nu också tydligare kopplingar till politiska rörelser och partier, säger Saresma och tar som exempel Epäneutraali sukupuolikirja, en pamflett utgiven av den sannfinländska tankesmedjan Suomen Perusta som fokuserar på att ifrågasätta feminismen och lyfta ett manligt perspektiv på jämställdhet.

Att den här typen av tankegångar får genklang visar inte minst den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B. Petersons popularitet. Peterson talar inför fulla hus – också i Finland – och toppar försäljningslistorna med självhjälpsboken 12 rules for life, som vunnit gehör särskilt bland unga män.

Peterson avfärdar patriarkatet och feminismen och anser att löneskillnader och andra ojämlikheter närmast beror på skillnader mellan individer, där de manliga individerna då kan förmodas vara mer kompetenta. I Petersons ordströmmar står mannen för ordning och kvinnan för kaos och för männen gäller det att räta på ryggen och se upp för feminiseringen.

Saresma ser Peterson som en del av den populistiska rörelsen.

– Han har ett enkelt budskap och en syndabock. Det är lätt att hoppa på hans budskap och skylla egna svårigheter på en grupp, på kvinnorna eller feministerna. Peterson talar som en lekmannapredikant men argumenten är inte särskilt märkvärdiga, säger Saresma.

Inte flickornas fel

En genomgående tanke hos många av mansrättaktivisterna handlar om relationer som ett nollsummespel, en transaktion där kvinnans makt och kapital är hennes kropp medan mannen betalar med arbete och försörjning. Äktenskapet ses ofta som en dålig affär för mannen, en där kvinnan bestämmer och när som helst kan sluta betala för sina privilegier: ”Ett mycket vanligt sätt att bestämma är att kräva att mannen inte går ut på öl. Om mannen inte går med på det och går på öl ändå, börjar kvinnan ofta utpressa med sex. Kvinnan ger inte sex till mannen eftersom mannen gick ut på öl utan kvinnans lov”, kan man läsa i en artikel på miesasia.fi.

Trots att det är länge sedan den finländske mannen betalade på dejterna går den här typen av tankegångar hem också i Finland. Enligt Saresma kan man se en förskjutning i värderingar, som ibland glimtar fram också i seriösa medier.

– Det har blivit accepterat att säga att jämställdheten gått för långt, antifeminism är helt okej.

Men hur ska man diskutera de jämställdhetsproblem som männen möter? Till exempel föreningen Miesten tasa-arvo ry listar en rad områden där männen förmodas ligga i lä: vårdnadstvister, utbildning, militärtjänst, risk att råka ut för våld och risk för utslagning. Föreningen tar ändå avstånd från den feministiska synen på jämställdhet.

– En del av de ämnen som mansrörelsen NYHETER Telefon: 09-1253 222 E-post: nyheter.hbl@ksfmedia.fi

HBL – Hufvudstadsbladet @hblwebb

@hufvudstadsbladet lyfter upp är ju viktiga frågor som förtjänar att tas på allvar. Men det är viktigt att minnas att det inte är flickornas fel om pojkarna har sämre skolframgång. Om unga män inte klarar sig i utbildningen måste man titta på vilka strukturer som ligger i bakgrunden ur ett bredare perspektiv, och beakta också andra faktorer än kön – män är inte en homogen grupp. Det betjänar ingen att ställa pojkar och flickor eller män och kvinnor mot varandra, säger Saresma.

”Samhället hatar män”

Hur stor mansrättsrörelsen egentligen är är svårt att veta, säger Saresma, men aktiviteten på de finska sajterna är ganska blygsam. Utöver dem finns enskilda bloggare och tyckare, och på sociala medier är aktiviteten större – till de större på finska hör Miesten tasa-arvo ry med knappt 1 500 följare på Facebook, medan till exempel Gender Egalitarian Finland har ett trettiotal följare.

Det är bara på de engelskspråkiga kontona antalet följare når femsiffriga tal. Globalt är det inte heller särskilt mycket.

Elias Ojanperä är ordförande för Gender Egalitarian Finland, GEF, och anges som upprätthållare för A Voice for Men Suomi, AVfM. Han bedömer att det finns några hundra mansrättsaktivister i Finland, av vilka många inte uppträder under eget namn av rädsla för att till exempel förlora jobbet.

Enligt Ojanperä fokuserar GEF främst på att ordna seminarier om frågor som gäller mäns hälsa och utbildning. På hemsidan hävdar GEF bland annat att män och pojkar utsätts för såväl allvarligt våld i nära relation som sexuellt utnyttjande och våldtäkt i ungefär lika hög grad som kvinnor och flickor, medan kvinnorna på motsvarande sätt är förövare ungefär lika ofta som männen, något som strider mot all officiell statistik.

I en text på AVfM:s hemsida skriver Ojanperä bland annat att samhället är gynocentriskt, alltså ställer kvinnan i centrum.

– Fastän kvinnorna i dagens Finland inte har några större jämställdhetsproblem fokuserar såväl regeringens politik som den offentliga diskussionen på att förbättra kvinnans ställning, antingen genom påhittad diskriminering eller genom att lyfta upp helt betydelselösa bisaker som allvarliga jämställdhetsproblem, förklarar Ojanperä per epost och lyfter upp vårdnadstvisterna som ett verkligt problemområde.

Du skriver också att samhället utnyttjar och hatar män. Varför anser du det? – Sexistiska och manshatande uttalanden är så vanliga i Finland att de flesta människor inte ser något konstigt i dem. Männen får kollektivt bära skulden för såväl trakasserier som krig, utan några konsekvenser för den som uttalar sig, skriver Ojanperä, och räknar upp att männen begår fler självmord, förlorar fler vårdnadstvister, tvingas göra militärtjänst och så vidare.

Ojanperä säger att AVfM strävar efter en möjligheternas jämställdhet. Det talar också Jordan B. Peterson om. Också den här tanken utgår från att allt hänger på individen – blir utfallet inte jämställt är det bara att gilla läget.

– Vi motsätter oss jämställdhet vad gäller slutresultatet, alltså könskvoter, skriver Ojanperä.

Ta på allvar

Även om mansrättsrörelsens kärna av aktivister kanske inte så stor är det ändå nödvändigt att ta rörelsen på allvar, säger Tuija Saresma.

– I USA hade manosfären och altright-rörelsen helt klart en betydelse för utgången i det senaste presidentvalet. Det finns resonans för den här typen av budskap också i Finland.

Också i finska diskussionsforum på nätet finns gott om kvinnohat och hat mot feminister, och det syns även utanför nätet, säger Saresma.

– Fenomenet är inte helt marginellt och måste hur som helst tas på allvar. Nätets kraft i radikaliseringsprocesser syns också i mansrättsrörelsen. Vi ska inte skuldbelägga enskilda män som deltar i diskussionerna, men förstå vad det handlar om. Polarisering är illa för alla.