Herrgård och stad
Många gårdsägare hade ett stort intresse för urbana aktiviteter.
Vems historia? Under de senaste åren har olika aktörer ansträngt sig om att få rätt att tolka den nationella historien på ett nytt sätt. Det gäller också vår stadshistoria. Mycket arbete har gjorts för att frigöra oss från det lokalhistoriska kronologiska berättarsättet. Bland annat har den nyaste Helsingforsforskningen visat att städerna utvecklas under en lång period och påverkas av mycket olika sociala, politiska och kulturella styrkefaktorer.
Vid sidan av formella, administrativa och politiska beslut förändras städerna av företag, fastighetsägare och olika stadsgemenskaper. Internationella ekonomiska trender, teknologiska innovationer och olika moderna livsstilar påverkar samtliga beslut. De skapar en sorts ”tyst information”, som finns tillgänglig vid en given tidpunkt. Kommunens historia och urbana traditioner, samt den fysiska stadsbebyggelsen har en inverkan på hur vi planerar framtidens stad.
Vid Tammerfors universitet godkändes häromdagen en intressant doktorsavhandling. Temat var stadshistoriskt: hur inverkade herrgårdarna vid Tammerfors på den urbana utvecklingen i början av 1900-talet. Kort sagt, de stora gårdarna bildade ett exceptionellt levande system som påverkade staden. Forskaren Mirja Mäntylä påpekar att vid gränsytan mellan stad och landsbygd uppstod många urbana aktiviteter, där herrgården var en central aktör. Det fanns bland annat ett omfattande förortsbyggande och en livlig lantbruksnäring. Många gårdsägare hade ett stort intresse för urbana aktiviteter.
Mäntylä demonstrerar på ett övertygande sätt hur gårdsägarna utgjorde en integrerad del av det urbana samhället på det ekonomiska, politiska och sociala planet. Man kan till och med påstå att herrgårdarna var centrala impulsgivare när det gällde att inleda ett antal moderniseringsprocesser. I Tammerfors var sådana gårdar Hatanpää och Kaukjärvi i Messuby, samt Lielahti och Niemi i Ylöjärvi och Kaarila och Partola i Birkaland.
De stora gårdarnas aktiva insatser var möjliga eftersom stadens borgerliga elit var ovillig att göra stora förändringar. Orsaken var snålhet, förändringarna kostade. Många gårdsägare visade ett visst intresse för modern stadsplanering. Det är fascinerande hur dessa herrgårdar med omgivande parker medförde ny sorts urban turism, rekreation, festligheter och representation. Tammerfors hade att bjuda på sina fina urbana elitpalats och halvrurala herrgårdar som var intressanta även i ett nationellt perspektiv.
Godsägareliten deltog i många av stadens aktiviteter. Wilhelm Fredrik von Nottbeck var innehavaren till stadens största företag Finlayson. Otto Thuneberg var sin tids uppstartsföretagare, som också sålde tomter till andra affärsmän. Bertel Grahn, Nils Idman och Tammerfors bankverksamhet hörde ihop. Gårdsägarna och deras makar var verksamma i många klubbar och föreningar som hade en direkt inverkan på Tammerfors utveckling. Staden fick snart smeknamnet ”Finlands Manchester”. Det berodde till stor del på de aktiva storgodsägarna! Ett jämförande perspektiv på Helsingfors skulle vara på sin plats.