Precis som ett bra middagsbord ska vara
Som på en middagsbjudning är det ömsom ceremoniellt, ömsom intimt när Sonya Lindfors’ och Maryan Abdulkarims performance erbjuder publiken ett tillfälle att äta och drömma. PERFORMANS
Baltic Circle: We Should All Be Dreaming
Arbetsgrupp: Sonya Lindfors, Maryan Abdulkarim samt Eero Aaltonen, Roy Boswell, David Munoz m fl.
Klichén ”en fest för alla sinnen” passar ovanligt väl för att beskriva performansen We Should All Be Dreaming. I stället för en teaterscen är det Café Bokvillan i Arabia som utgör fonden för Sonya Lindfors och Maryam Abdulkarims speciella föreställning dit vi är inbjudna inte bara som åskådare. Här står nämligen ett middagsbord uppdukat och i stället för att ikläda oss rollen som passiv publik bjuds vi att slå oss ner och delta i något som är lika delar performans och diskussion.
Att blanda in gruppdiskussioner och fri interaktion i experimentell scenkonst är ett bekant grepp, men We Should All Be Dreaming lyckas få elementen att fungera särskilt bra ihop genom att introducera en oväntad aspekt: måltiden. Att smörja publikens sinnesstämningar med lite strategisk gratis sprit och tilltugg som en del av spektaklet är också en välbekant taktik inom den experimentella scenkonsten men i kväll serveras vi en specialkomponerad tre rätters avsmakningsmåltid komponerad av kocken Ossi Paloneva med ingredienser utvalda enligt de teman som kvällens ceremonimästare Lindfors och Abdulkarim, samt några utvalda talare, introducerar för oss.
Kombinationen är ett väldigt lyckat drag. Precis som på en middagsbjudning är det ömsom ceremoniellt, ömsom intimt. Den stämning som infinner sig runt bordet är perfekt för att diskutera och spinna kring så väl lätta som tunga ämnen och den stela stämningen i början skingrar sig snabbt. Vi inbjuds att göra en mental tidsre- sa och föreställa oss den idealiska värld som vi tidigare knappt vågat föreställa oss. Att våga drömma som revolutionär handling. I novembermörker och klimatångest är det en välkommen respit. Vi uppmuntras att glömma eller se förbi allt det som är självklart utanför drömmen: gränser, identiteter, miljöförstöring, destruktiv konsumtion, individualism.
Intellekt och humor
Aktivisten och skribenten Abdulkarims svalare intellektuella framtoning och koreografen och konstnären Lindfors mer avslappnade humor och karisma samverkar för att skapa en stämning som känns drömsk och familiär, opretentiös men samtidigt stimulerande för tankarna. En fast plattform från vilken ett samtal kan svinga sig upp till oanade höjder och nå oväntade djup, precis som ett bra middagsbord ska vara. Jag har upplevt performanser där försöken att kasta bollen till publiken och skapa oväntad kontakt mellan åskådarna fungerat bättre och sämre. Det här tillfället hör definitivt till de bättre och jag upplever intressanta utbyten med alla de olika bordsgrannar som presenteras för mig under de olika rätterna.
Middagen avslutas på ett sätt som även det tilltalar mig: efter en kort paus skruvas musiken upp och samtalet förbyts i dansens ordlösa kommunikation. Medan rytmen skruvas upp märker jag att jag fånflinar i dansgolvets blåskiftande mörker då en arbets- och studieveckas uppbyggda stress förbyts i den eufori som kombinationen av intressanta smaker och fascinerande möten kan ge, blandat med den vilda, eskapistiska lyckan av att få hänge sig åt drömmen och lämna verkligheten ens för en stund. Vad jag sagt och hört framträder när jag tänker tillbaka mer som ett kollage av intryck och tankar än som något enhetligt resonemang men det lämnar en skön känsla i kroppen, som en god smak som sakta klingar av i munnen.