I skärningspunkten mellan London och Hollywood
För en gångs skull var rubriken för konserten någorlunda träffande när Ralph Vaughan Williams och Erich Wolfgang Korngolds musik spelades av HSO.
KLASSISK MUSIK Helsingfors stadsorkester Dirigent: Karl-Heinz Steffens. Solist: Stefan Jackiw, violin. Vaughan Williams, Korngold. Musikhuset 16.11.
Det trendiga otyget att rubriksätta symfonikonserter leder ofta till minst sagt krystade resultat, men den här gången kom Helsingfors stadsorkester någorlunda nära sanningen. ”London-Hollywood” säger en hel del om såväl tonsättarnas geografiska koordinater som verkens innehållsmässiga karaktär.
Ralph Vaughan Williams nio symfonier, som omspänner nästan ett halvsekel i tid, har aldrig helt och hållet etablerat sig utanför hemlandet och kunde gott och väl spelas oftare även hos oss. Andra symfonin, A London Symphony (1913), är den mest frekvent framförda och jag får erkänna att den gav ett dramaturgiskt och substansmässigt gedignare intryck än jag kom ihåg.
Gamle HSO-bekantingen KarlHeinz Steffens hör till de dirigenter som sprider lugn omkring sig. När han står på podiet fungerar allt och även om tolkningarna kanske inte alltid är maximalt elektrifierande får man intrycket att allt är noggrant penetrerat och att musikerna vet exakt vad som förväntas av dem.
Känslosamt och melodiöst
Kvällens höjdpunkt var ändå Erich Wolfgang Korngolds mästerliga violinkonsert från 1945, där skaparen av den klassiska Hollywoodmusiken lånar flitigt från sina egna filmmusikpartitur med en ogenerat känslosam och melodiös, men ändå form- och materialmässigt fullödig, suveränt raffinerat instrumenterad musik som resultat.
Stycket är skrivet för Jascha Heifetz och Korngold kunde med andra ord ta ut de tekniska svängarna med besked. Det virtuosa elementet stjäl dock aldrig showen, vilket Heifetz mantelbärare, 33-årige amerikanen Stefan Jackiw var noga med att understryka i en tolkning, som balanserade optimalt mellan extrovert briljans och lyrisk sötma och på ett åskådligt sätt lyfte fram musikens mångfasetterade karaktärer.
Steffens ackompanjerade följsamt och HSO-hornen tog tillfället i akt att briljera när så krävdes. Vaughan Williams inledande, liksom symfonin av brittisk folkmusik genomsyrade, rara tondikt In the Fen Country var ett lagom stämningsskapande öppningsnummer och vi noterar utsökt smakfullt gestaltade soloinsatser av altviolinstämledaren Torsten Tiebout i bägge Vaughan Williams-styckena.