Bromsa snabb underrättelselag
En stor del av riksdagen gav grönt ljus för att snabbt få nya underrättelselagar, men snabbheten får inte gå ut över lagligheten.
De rådande lagarna ger inte skyddspolisen och försvarsmakten tillräckliga befogenheter och spaningsmöjligheter med tanke på dagens turbulenta världspolitik och ett ökat hot för terrorism. Så resonerar de flesta riksdagsledamöter i Finland och därför anses det nödvändig att nya lagar stiftas, inte minst för nationens säkerhet och för att trygga människornas vardag.
För att kunna stifta underrättelselagarna krävdes först en justering av grundlagen. Paragraf 10 i grundlagen som gäller skyddet för hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden ändrades så att skyddet begränsades.
Det krävdes en försvagning av skyddet för bland annat brev, telefonsamtal och e-post för att kunna bekämpa brott som äventyrar invånarnas eller samhällets säkerhet och för att inhämta information om militär eller annan verksamhet som hotar den nationella säkerheten.
I oktober beslöt riksdagen att i brådskande ordning ändra grundlagen för att så snabbt som möjligt få en ny lagstiftning om underrättelselagar.
Brådskande får inte betyda förhastande. En fadäs skedde redan då grundlagsändringen godkändes i och med att det gjordes i samma omröstning som lagändringen konstaterades brådskande. Det hade egentligen krävts två separata omröstningar. Nu förefaller också det fortsatta lagarbetet göras slarvigt och antagligen för snabbt.
Det gjordes redan en grundlagsändring för att göra underrättelselagarna möjliga, men trots det finns det i grundlagsutskottets enhälliga utlåtande som presenterades häromdagen ett trettiotal punkter som direkt strider mot grundlagen eller är svåranpassade till grundlagen. Hälften gäller den civila underrättelselagen och hälften den militära.
Professorn i internationell rätt och mänskliga rättigheter Martin Scheinin talar i sin blogg om finländskt rekord i antal grundlagsvidriga punkter i ett lagförslag. Redan en punkt som strider mot grundlagen är allvarligt nog då all övrig lagstiftning ska ha grundlagen som bas. Även om det anses vara bråttom och riksdagen med en överväldigande majoritet har röstat för en behandling av grundlagsändringen i brådskande ordning måste den fortsatta lagstiftningen ges tillräckligt med tid. Om beredningstexten strider mot grundlagen, vilket den nu gör enligt grundlagsutskottets utlåtande, så är det skäl att hellre korrigera tidigare än senare – speciellt om det brådskar.
Det är inget nytt att vår nuvarande regering struntar i eller blundar för grundlagen. Det har skett tidigare och det har lett till att regeringen har stött på patrull i ett senare skede, i allmänhet då riksdagens grundlagsutskott ger ett lagförslag rött ljus och skickar propositionen i retur till regeringen eller ett annat utskott.
Det gäller nu för förvaltningsutskottet att korrigera bristerna på den civila sidan, medan försvarsutskottet bör sköta den militära sidan. Det över tusen sidor tjocka lagpaketet är en utmaning för riksdagsledamöterna, inte minst för dem som saknar juridisk utbildning. Uttalanden från de experter som hörs kommer att väga tungt.
Trots den brådska som åtminstone politiskt råder kring underrättelselagarna vore det all orsak att de efter ändringarna för säkerhets skull går en runda till via grundlagsutskottet. Om de skickas direkt till stora salen för att godkännas av riksdagens plenum finns det risk för att de går igenom trots att de innehåller punkter som strider mot grundlagen.
Det är speciellt allvarligt om det gäller mänskliga rättigheter och integritetsskydd, vilket kan vara fallet då det är fråga om ökade myndighetsbefogenheter i underrättelselagar. Det är ju lagar som motiveras av att maximera invånarnas trygghet och säkerhet. Då ska det inte finnas risk för att de tvärtom minskar den.