Vill du vara med på skattjakt?

Ett ständigt återkommande problem inom kulturbranschen är hur vi ska hitta yngre publik till olika typer av evenemang. Det upplevs svårt att få barn och ungdomar att komma till evenemang som inte är direkt marknadsförda för dem. Exempelvis kan man uppfatta 40-åringar som ”unga” på en konsert för klassisk musik. Det är ju lite komiskt om det inte vore för det faktum att den (på riktigt) unga generationen av en eller annan anledning inte söker sig till vår musik- och konstskatt. Och då är det nog bara sorgligt. Vad kan vi göra för att barn och unga kunde få ta del av all den konst som finns på museer och i konsertsalar?

Det som vi gått in för på Vasa Baroque, festivalen för tidig musik i Vasa, är att ha gratis inträde till konserterna för unga under 18 år. Detta principbeslut har inte lett till några stora ekonomiska förluster, men det har gett barnfamiljer upplevelsen av att vara välkomna. Så är ju inte alltid fallet, på museer och konserter har mina barn (och förstås jag då, som ”oansvarig” mamma!) blivit bemötta som ett jobbigt och störande element. Är det faktiskt så vi vill bemöta barn och deras föräldrar i vårt samhälle?

I somras tillbringade min familj en underbar semestervecka i Sverige och jag blev så glatt överraskad för bemötandet både barnen och föräldrarna fick på olika sevärdheter. Drottningholms slott var för mig en av höjdpunkterna på resan, men jag var på förhand lite fundersam över hur barnen skulle orka intressera sig för en så omfattande konstsamling. Det skulle jag inte ha behövt vara, för när vi kom in på slottet böjde sig en i personalen ner i ögonhöjd med barnen och frågade: ”Vill du vara med på skattjakt?” Tänk dig denna fråga med en vänlig, rikssvensk accent och ett leende på läpparna. Det var fantastiskt att som förälder se vilket intresse för slottets skatter denna enkla fråga väckte hos barnen. Barnen fick till uppgift att söka skatter runtom på slottet, och därigenom bekantade de sig med både skulpturer och oljemålningar tillsammans med föräldrarna. Genialt, tycker jag!

I Finland må vi vara bland de bästa i världen på grundskolepedagogik, men kunde pedagogiken på denna nivå sträcka sig även till andra områden? En satsning på museipedagogik och publikarbete med barn och unga i fokus skulle stärka välbefinnandet i vårt land. Att kunna erbjuda kulturupplevelser till människor i alla åldrar är, i min mening, ett kriterium för ett välfärdssamhälle. Vi är rädda för att barnen ska sitta fastklistrade vid sina skärmar och inte uppleva världen som vi äldre är vana att se den. Men då behöver vi välkomna de unga in också i de fina salongerna, inte vara irriterade över liv och rörelse som de för med sig.

Konsten berör människan på ett djupt intuitivt och emotionellt plan och varje människa har rätt till den. Låt oss med ett leende på läpparna öppna dörrarna för de unga som vill ta till sig konst!