Fyra filmer om rivalitet och sorg
■ Tre gånger har Svenska Yle i samarbete med Svenska kulturfonden och Finlands filmstiftelse ordnat en kortfilmsmanustävling, och nu är den senaste omgångens fyra vinnarbidrag färdiga och kan ses på Yle Arenan.
Av vinnarna är Pia Andell den mest etablerade med en diger produktion av framför allt dokumentärfilmer, både kortare och längre, bakom sig. Matchen skildrar en tennismatch mellan Nina Hukkinen och Milka Ahlroth, två medelålders kvinnor som verkar träffas för första gången i en kraftmätning som blåses upp och laddas med tävlingsinstinkt och prestationskrav, rädslor och aggressioner, men också understryks av att de talar olika språk. Det är ett psykologiskt spel där insatserna verkar höga. Dialogen är sparsmakad, i stället har Andell antagit utmaningen att dramatisera en vardaglig träningsmatch genom att skildra de inre konflikterna, främst inom Hukkinens huvudperson. Andell antyder mer än hon utvecklar, och det blir lite för löst till och med för en kortfilm.
Ville Tanttu som tidigare främst jobbat som filmfotograf har regisserat Kristofer Möllers manus till kortfilmen Askan, en feelgoodkomedi om sorg och familjekonflikten kring en död brors aska. Hellen Willberg spelar den sörjande rullstolsburna systern, Stella Laine hennes behjälpliga assistent och Möller själv har rollen som urnvaktare. Det handlar om ritualer, om deras funktion och betydelse, och vikten av att få ta farväl på det sätt man behöver.
Ingmar Bergman är en uppenbar och medveten referens i Viktor Granös Ett kammarspel. Det är närbilder på ansikten i kamp med känslor, och en stråkslinga som ger nerv åt ett tätt psykologiskt kvartettdrama i högborgerlig miljö. Filmen ståtar med affischnamn som Stina Rautelin och Pekka Strang, i övriga roller ses Emelie Wallberg och Andrea Björkholm. Det handlar om manipulation, dunkla motiv och förbjudna begär ur en åldrande kvinnlig psykoanalytikers perspektiv. Det är dialogburet och glidningen mellan handling och inre föreställningsvärld är snyggt förverkligad. Som Bergmanpastisch har filmen perfekt gehör, och som intrig betraktad kunde detta vara upptakten till en läng- re psykologisk thriller i Gillian Flynn-anda.
Överlag är det här filmer som övertygar visuellt. Den som gör mest intryck i det här hänseendet är Sawandi Groskinds (manus och regi) och Quynh Trans (manus) Hur man närmar sig ett stort hål som förmedlar en säregen stämning där den alldagliga småstaden – i det här fallet Jakobstad – laddas med ren, skär filmmagi. Johannes Östergårds foto har blick för skönheten i det tristaste och mest ostrukturerade av landskap – den gråa snårskogen som i kombination med all snö och köld närmast fångar ett själstillstånd. Ett stort slukhål som öppnat sig i staden sprider en mystisk stämning över handlingen där två bröder (Ebrahim Saberi och Miragha Sediqi), den ene just utskriven från psykiatrisk klinik, kör runt i en bil för att sprida reklam för den andres valkampanj. Det är mycket filmiskt, här finns något gåtfullt som fängslar och berör och svårligen låter sig fångas i ord. En film om inre hål i lika hög grad som yttre.
I kväll direktsänds en diskussion med filmmakarna och filmredaktörerna Johanna Grönqvist och Silja Sahlgren-Fodstad på Yle Arenan. I Yle Fem sänds filmerna under den traditionella tv-kortfilmskvällen på årets kortaste dag den 21 december då det också blir utdrag ur diskussionen. Yle Arenan 19.58, Yle Fem 21.12 18.00