Spännande dagar?

Klockan är bara drygt sju på morgonen när jag äter frukost på ett kafé i centrala Helsingfors. Det vore antagligen ekonomiskt mer lönsamt att införskaffa en kaffebryggare och fixa till sin morgonmat på egen hand, men någon liten ”lyx” får man kanske unna sig.

En del av ansiktena på kaféet återkommer så gott som varje morgon. Några av oss har börjat nicka igenkännande åt varandra. Det vore väl antagligen en god idé att vid tillfälle byta ett par ord med någon av dem. Fast å andra sidan är det rätt skönt att bara sitta för sig själv, i lugn och ro.

Påfallande många av gästerna mixtrar med sin mobiltelefon. Det vore antagligen ett uppslag till en artikel, kanske något om det exotiska landet där folk doppar näsan i mobilskalet stup i kvarten. Om det nu inte vore som så att det på kaféet sitter en person som varje morgon intensivt bläddrar igenom de största rikssvenska plus en del av de småländska tidningarna på mobilen. Glashus ska man, som bekant, inte kasta sten i … Sätter mig efter frukosten på fyrans spårvagn i riktning mot Skatudden och UM:s presscenter. Det vore antagligen skönt att i stället gå hem igen och sova några timmar till. Men människan är ett vanedjur och jag tror att man, så länge det låter sig göras, bör försöka upprätthålla rutiner.

Åker så på eftermiddagen med spåran till Tölö bibliotek och lämnar tillbaka en bok. Botaniserar en smula i hyllorna men hittar faktiskt just denna dag, tvärtemot all vana, inte något jag spontant vill låna med mig.

Det vore väl antagligen rätt bra ändå att ha lånat något. Kanske Eeva Kilpi på finska, det vore en lagom ”utmaning” i höstmörkret och jag tycker om hennes författarskap.

Väl hemkommen väntar ingen annan post än reklam och på rikssvensk tv rapporteras om pågående regeringskris.

Avslutar aftonen med att försöka klura ut litet mer angående böjningen av passiva nygrekiska verbformer, men somnar med läroboken i handen.

Har du, kära läsare, månne också lika spännande dagar ibland?