Polisen: ”Varje fall bedöms individuellt”

För över en månad sedan avbröt polisen alla avvisningar till Irak, men fortfarande sitter sju irakier inspärrade i förvaringsenheten i Joutseno i väntan på avvisning.

– Det ska finnas någon verkligt speciell orsak till att hålla folk kvar i förvar i det här läget, något mer än att en person sökt asyl och fått avslag. Polisen har inget behov av att hålla någon i förvar i onödan, sade polisinspektör Ari Jokinen vid Polisstyrelsen till HBL i slutet av oktober.

Avvisningarna till Irak hade avbrutits eftersom Irak inte vill ta emot tvångsavvisningar, och Jokinen antog att de irakier som tagits i förvar i väntan på avvisning skulle släppas ut.

Men alla har inte släppts. Till exempel Ali (se anslutande artikel), som tagits i förvar den sista augusti, släpptes inte trots att Migrationsverket utredde en förnyad asylansökan på nya grunder.

– Det är utredningsledaren vid polisen som fattar beslut om tagande i förvar, och beslutet måste bekräftas av tingsrätten inom fyra dagar för att förvaringen ska fortsätta. Jag kan inte kommentera enskilda fall, men antagligen har det funnits grunder för förvar eftersom tingsrätten fattat beslut om fortsatt förvar, säger Jokinen nu.

Men stämmer det att ett negativt asylbeslut för tillfället inte är orsak nog att hålla någon i förvar?

– Det är ganska få som hålls i förvar bara på grund av det. Oftast finns också andra orsaker.

”Ingen risk för slumpmässighet”

Då Ali först togs i förvar var det med hänvisning till första momentet i utlänningslagens paragraf 121, om att det fanns grundad anledning att misstänka att han skulle hålla sig undan och försvåra en avvisning.

Då han lämnade in en ny asylansökan på nya grunder fortsatte förvaringen med hänvisning till fjärde momentet, om att man kan anta att en person lämnat in en ny asylansökan närmast i syfte att fördröja avvisningen.

Vad är det för idé att hålla någon inspärrad med hänvisning till de här grunderna då det ändå inte går att avvisa någon just nu? – Jag kan inte ta ställning till enskilda fall. Varje fall behandlas för sig, och polisen och ministeriet fortsätter för sin del förhandlingarna med irakiska myndigheter.

Några särskilda anvisningar har Polisstyrelsen inte gett med anledning av avvisningsstoppet.

– Lagstiftningen reglerar det här. Och i varje enskilt fall bedömer utredningsledaren, och sedan tingsrätten. Det är individuell bedömning som gäller.

Finns det en risk för slumpmässighet då besluten om tagande i förvar hänger på enskilda utredningsledare? – Nej, det finns ingen risk. Också tingsrätten behandlar fallen. Bedömningarna är helt oberoende och neutrala, säger Jokinen.