Va­sas flo­ra och fau­na tes­tar nya (tys­ka) vägar

I dag släp­per fin­lands­svens­ka Va­sas flo­ra och fau­na ett album på tys­ka. – Vi vil­le gö­ra nå­got an­norlun­da, sä­ger sång­a­ren Mat­ti­as Björ­kas.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - AN­NA LILLKUNG

När ös­ter­bott­nis­ka in­die­pop­grup­pen Va­sas flo­ra och fau­na släpp­te de­bu­tal­bu­met Släkt med Lot­ta Svärd år 2015 hyl­la­des de i svens­ka me­di­er för an­vänd­ning­en av sitt språk. Grup­pen, som då be­stod av Mat­ti­as Björ­kas och Ii­ris Vil­ja­nen, gjor­de musik på ös­ter­bott­nisk di­a­lekt. Dess­utom in­ne­höll lå­tar­na re­fe­ren­ser till plat­ser som Ja­kob­stad och Oli­vers Inn.

– Att få sjunga på sitt eget språk känns vär­de­fullt. Man kän­ner att man har me­ra kon­troll och stör­re spel­rum. När jag har skri­vit på eng­els­ka har jag till ex­em­pel all­tid känt en viss osä­ker­het, och att tex­ten in­te blir li­ka vass, sä­ger sång­a­ren Mat­ti­as Björ­kas.

Det var så­le­des ing­en själv­klar­het för Va­sas flo­ra och fau­na, som i dag för­u­tom Björ­kas be­står av sång­a­ren Ti­na Kär­ki­nen och pi­a­nis­ten Da­ni­el Ven­tus, att de skul­le över­sät­ta en del av si­na lå­tar till tys­ka. Men al­bu­met Strandgut som släpps i dag blev än­då verk­lig­het.

– Idén att över­sät­ta vå­ra lå­tar var ett par år gam­mal och när vi ha­de spe­lat in för­ra ski­van dis­ku­te­ra­de vi den igen. Vi för­sök­te lik­som punk­te­ra den på oli­ka sätt men kom fram till att det skul­le va­ra spän­nan­de att gö­ra ett för­sök.

En krä­van­de pro­cess

När grup­pen be­stäm­de sig för att gö­ra al­bu­met Strandgut ha­de de ing­en aning om hur över­sätt­nings­pro­ces­sen skul­le gå till. De var där­för tvung­na att gå ige­nom hur lång tid ar­be­tet skul­le ta och hur de skul­le säk­ra ski­vans kva­li­tet.

– Un­der vin­tern bör­ja­de vi sam­la ihop en grupp som skul­le va­ra in­vol­ve­rad. Vi hit­ta­de ett sy­stem och bör­ja­de prö­va oss fram, sä­ger Björ­kas.

Slut­li­gen blev det två per­so­ner som fick job­bet att över­sät­ta. Bå­da över­sät­tar­na var upp­vux­na i ett tysk­språ­kigt land men ha­de bott i Sve­ri­ge länge.

– Ing­en av oss i grup­pen ha­de stu­de­rat tys­ka så det var svårt att ve­ta vad som var bra, för­u­tom då att någon­ting lät vet­tigt mu­si­ka­liskt.

Hur var det att sjunga och spe­la in på tys­ka? – Vi gick till­vä­ga på li­te oli­ka sätt. Jag för­sök­te sjunga in tex­ter­na och märk­te ut stäl­len som var svå­ra. Sen dis­ku­te­ra­de vi de stäl­le­na och över­sät­tar­na kor­ri­ge­ra­de de stäl­len de tyck­te att jag ha­de ut­ta­lat då­ligt. Det blev gans­ka myc­ket nytt för man kun­de in­te sjunga tex­ter­na som man sjöng de svens­ka ver­sio­ner­na.

För att få ett så bra re­sul­tat som möj­ligt blev det många dis­kus­sio­ner om tex­ter­na och de­ras in­ne­börd. Till­sam­mans gick ban­det och över­sät­tar­na ige­nom tex­ter­na rad för rad för att se på or­den, vil­ka kon­no­ta­tio­ner de ha­de och om man kun­de hit­ta bätt­re sy­no­ny­mer.

– Dis­kus­sio­nen var väl­digt vik­tig och ibland kun­de över­sät­tar­na ar­gu­men­te­ra mot varand­ra ock­så. Då fick jag en stör­re för­stå­el­se för över­sätt­ning­ar­na.

Vil­ka de­lar var svå­rast att över­sät­ta? – Det svå­ras­te var tex­ter som var li­te dun­kelt ut­tryck­ta på svens­ka och som sak­na­de en en­ty­dig för­kla­ring. Det finns en rad i lå­ten Fa­ros som går ”Ett vär­de som ett sand­korns, be­stå­en­de”. Det var en kons­tig me­ning, och det var svårt att för­med­la dess be­ty­del­se. Då blev det ock­så svårt att över­sät­ta.

Vil­le gö­ra nå­got an­norlun­da

Björ­kas er­kän­ner att det ha­de va­rit lät­ta­re att över­sät­ta lå­tar­na till ett språk som grup­pen ha­de be­härs­kat, men de vil­le gö­ra nå­got som kän­des ro­li­ga­re än att över­sät­ta till eng­els­ka.

– Eng­els­ka har all­tid känts som en trista­re idé ef­tersom så många har gjort det. Det re­sul­te­rar of­ta i en mer ur­vatt­nad ver­sion och är ett up­pen­bart kom­mer­si­ellt drag. Det känns li­te de­spe­rat på nå­got sätt. Så när vi såg chan­sen att gö­ra någon­ting mer ovan­ligt vil­le vi kö­ra på det i stäl­let.

Strandgut be­står av el­va över­sat­ta lå­tar från Va­sas flo­ra och fau­nas ti­di­ga­re två album, bland an­nat Nog var han en vän, Pris­ma och En in­va­siv art. Trots att grup­pens skiv­bo­lag har PR­män­ni­skor i Ham­burg sä­ger Björ­kas att de bör­jar från noll ef­tersom ing­en kän­ner till grup­pen i Tyskland.

– Jag har bott i Sve­ri­ge länge och även om jag in­te är svensk har jag omed­ve­tet ploc­kat upp kun­skap om hur mu­si­ken här lå­ter och vad som kan tän­kas fun­ge­ra och an­vänt mig av det. Vår musik lå­ter mer främ­man­de i Tyskland, tror jag. Det kan va­ra bå­de bra och då­ligt.

Trots att grup­pen fått sig­na­ler om att det är svårt att ve­ta hur al­bu­met kom­mer tas emot finns det en del för­vänt­ning­ar.

– Obe­ro­en­de av hur det går har vi åt­minsto­ne tes­tat på nå­got an­norlun­da, men det är klart att man vill att någon­ting ska hän­da.

Utö­ver al­bu­met Strandgut ar­be­tar Va­sas flo­ra och fau­na som bäst på ny musik. De släpp­te ny­li­gen två co­ver på Le­e­vi and the lea­vings-lå­tar och Björ­kas sä­ger att fler över­sat­ta co­ver­lå­tar är på väg.

– Till näs­ta ski­va ska vi för­sö­ka få ett par till så­da­na för det är fak­tiskt ro­ligt att över­sät­ta.

– Sen har vi bör­jat skri­va ny musik och kom­mer job­ba på nya ski­van näs­ta år. Men för­hopp­nings­vis får vi tur­ne­ra li­te i Tyskland då ock­så.

Eng­els­ka har all­tid känts som en trista­re idé ef­tersom så många har gjort det. Det re­sul­te­rar of­ta i en mer ur­vatt­nad ver­sion och är ett up­pen­bart kom­mer­si­ellt drag. Det känns li­te de­spe­rat på nå­got sätt.

Mat­ti­as Björ­kas, sång­a­re i Va­sas flo­ra och fau­na

FO­TO: THO­MAS EKSTROM

Ing­en kän­ner till oss i Tyskland, så i den me­ning­en får vi bör­ja från noll, me­nar Va­sas flo­ra och fau­nas Mat­ti­as Björ­kas, stå­en­de till väns­ter. Han bil­dar ban­det med Ti­na Kär­ki­nen och Da­ni­el Ven­tus

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.