Ilon Wikland tar en pa­us i ar­be­tet

En ikon in­om den svens­ka barn­bok­slit­te­ra­tu­ren får Svens­ka För­läg­ga­re­för­e­ning­ens all­ra förs­ta he­ders­pris. Il­lust­ra­tö­ren Ilon Wikland tar emot pri­set på Au­gust­ga­lan i Kon­sert­hu­set i Stock­holm på mån­dag.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - TT/SA­RA ULLBERG

– Jag är oer­hört tack­sam och för­vå­nad över att få ett så fint pris. Jag kän­ner mig väl­digt lyck­lig och hed­rad, sä­ger Ilon Wikland till TT.

Mest känd är hon för si­na il­lust­ra­tio­ner till Astrid Lind­grens böc­ker. Ge­ne­ra­tio­ner av barn och unga har vux­it upp med hen­nes bil­der av bar­nen i Bul­ler­byn, brö­der­na Le­jon­hjär­ta och Ron­ja Rö­var­dot­ter.

Ilon Wikland är född 1930 i Est­land och kom som flyk­ting till Sve­ri­ge 1944. Om sitt öde som en­sam­kom­man­de flyk­ting­barn har hon be­rät­tat i den själv­bi­o­gra­fis­ka boken Den långa, långa re­san som kom 1995.

– Det jag in­te har kun­nat teck­na och ald­rig kom­mer att kun­na teck­na är hur det verk­li­gen var i Est­land un­der rysk oc­ku­pa­tion och tysk oc­ku­pa­tion. Est­land fanns in­te. Jag skul­le ha ve­lat ri­ta en bok om det­ta, men det kom­mer jag in­te att gö­ra för det var en så svår tid, sä­ger hon.

Prov­ri­ta­de åt Astrid

I Sve­ri­ge ut­bil­da­de hon sig se­na­re på Ak­ke Kum­li­ens konst­sko­la och sök­te i bör­jan av 1950-ta­let jobb på för­la­get Rabén & Sjögren. Där fanns Astrid Lind­gren som ge­nast såg att Ilon kun­de ”ri­ta sa­gor” och bad hen­ne prov­ri­ta till Mio, min Mio.

Men Ilon Wikland har ock­så il­lu­stre­rat and­ra för­fat­ta­res als­ter, bland an­nat Edith Un­nerstads barn­böc­ker, och även skri­vit och il­lu­stre­rat eg­na barn­böc­ker om hun­den Sam­me­li.

– Sa­m­ar­be­tet med de svens­ka för­fat­tar­na, Astrid och al­la and­ra, har va­rit det vik­ti­ga, att jag har kun­nat teck­na till de­ras tex­ter. Jag har haft en väl­dig tur med vil­ka för­fat­ta­re jag har sam­ar­be­tat med. Det har fun­ge­rat så bra och det har va­rit ro­ligt.

”Obe­strid­ligt in­fly­tan­de”

I För­läg­ga­re­för­e­ning­ens mo­ti­ve­ring be­to­nas Ilon Wiklands uni­ka po­si­tion och ”sär­ar­ta­de be­ty­del­se” för barn­lit­te­ra­tu­ren i Sve­ri­ge. ”Hen­nes bil­der har präg­lat och in­spi­re­rat barn i fle­ra ge­ne­ra­tio­ner”, kon­sta­te­rar man och fram­hål­ler ock­så att hen­nes bil­der har haft ett ”obe­strid­ligt in­fly­tan­de på nya il­lust­ra­tö­rer värl­den över.

– Det som är vik­tigt är att barn­boks­för­fat­ta­re och böc­ker upp­skat­tas så myc­ket som möj­ligt. Det är väl­digt vik­tigt att bar­nen lär sig att lä­sa böc­ker, att de in­te hål­ler på med allt möj­ligt an­nat. I li­vet är det vik­tigt att kun­na lä­sa böc­ker, sä­ger Ilon Wikland.

Du teck­nar fort­fa­ran­de, kom­mer du att fort­sät­ta att gö­ra det he­la li­vet? – Nu ska jag ta det lugnt och se vad jag ska gö­ra. Jag vill in­te läng­re teck­na nå­got som an­vänds av nå­gon an­nan. Jag gör en pa­us i mitt ar­be­te och tän­ker ef­ter vad jag vill gö­ra. Jag teck­nar in­te för nå­gon an­nan, ba­ra för mig själv. Jag kän­ner mig verk­li­gen fri nu.

He­ders­pri­set in­stif­ta­des i år för att hed­ra en nu le­van­de upp­hovs­per­son som har ska­pat verk av be­stå­en­de vär­de.

FO­TO: JANERIK HEN­RIKS­SON/TT

I För­läg­ga­re­för­e­ning­ens mo­ti­ve­ring be­to­nas Ilon Wiklands uni­ka po­si­tion och ”sär­ar­ta­de be­ty­del­se” för barn­lit­te­ra­tu­ren■ i Sve­ri­ge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.