Bra Rocky, halv­bra Creed

Hufvudstadsbladet - - Kultur - MAR­TI­NA MOLIIS-MELLBERG 044 7835841, mar­ti­[email protected]

Creed II är bå­de en ny Rocky­film och en ny Creed­film, och lyc­kas bätt­re i det förs­ta av­se­en­det. Det är en film som bå­de un­der­hål­ler och har hjär­ta, men som sak­nar ett flyt i be­rät­tan­det. DRA­MA Creed II

Re­gi: Ste­ven Cap­le Jr. Ma­nus: Ju­el Tay­lor, Syl­ve­s­ter Stal­lo­ne. Fo­to: Kra­mer Mor­genthau. I rol­ler­na: Mi­chael B. Jor­dan, Syl­ve­s­ter Stal­lo­ne, Tes­sa Thomp­son, Flo­ri­an Mun­te­a­nu, Dolph Lund­gren.

När Creed (2015) såg da­gens ljus hann jag fel­ak­tigt av­fär­da den som ett onö­digt sjun­de tillägg i den stän­digt åter­uppli­va­de Rocky­se­ri­en in­nan jag ens ha­de sett den. Men re­gis­sö­ren Ry­an Coog­ler lyc­ka­des till­sam­mans med Mi­chael B. Jor­dan bå­de för­nya en ut­tja­tad se­rie och ska­pa ett verk som med ovän­tad ele­gans stod på eg­na ben. Creed var på många sätt en ny­tolk­ning av Rocky (1976) och Syl­ve­s­ter Stal­lo­ne re­pri­se­ra­de sin paradroll me­dan Jor­dan spe­la­de son till Apol­lo Creed, Rockys mot­stån­da­re och se­na­re vän i de ti­di­ga Rocky­fil­mer­na, men trots re­fe­ren­ser­na och ar­vet var den unga Ado­nis Creed en egen ka­rak­tär och fil­men var hans.

Stal­lo­ne i fe­do­ra­hatt

Creed II kan där­för sä­gas va­ra bå­de en ny Rocky­film och en ny Creed­film, och den lyc­kas bätt­re i det förs­ta av­se­en­det än i det and­ra. Till­ba­ka är Jor­dan som Creed, Tes­sa Thomp­son som hans flick­vän Bi­an­ca och Stal­lo­ne (och hans fe­do­ra) som Rocky, trä­na­re och men­tor åt Creed. Där­e­mot har Coog­ler er­satts av Ste­ven Cap­le Jr, en ung och lo­van­de re­gis­sör som skö­ter sig med äran i be­håll men än så länge sak­nar Coog­lers fing­er­topps­käns­la.

Ado­nis ”Don­nie” Creed har eta­ble­rat sig i box­nings­värl­den och le­ver lyck­ligt med Bi­an­ca, men när en pro­mo­tor ut­ma­nar ho­nom att slåss mot Vik­tor Dra­go (Flo­ri­an Mun­te­a­nu) kom­mer myc­ket un­dan­trängd ils­ka och sorg upp till ytan. Dra­go är näm­li­gen son till Ivan Dra­go (Dolph Lund­gren), som i Rocky IV or­sa­ka­de Apol­lo Creeds död un­der en match. Även den arga Vik­tor tyngs av ett fa­ders­kom­plex. Ivan för­lo­ra­de mot Rocky på hemmaplan och med det även sitt hem­lands re­spekt. Ge­nom sin son sö­ker han nu re­vansch och upp­rät­tel­se.

Arga rys­sar

Re­dan det­ta skvall­rar om att Creed II är än mer in­syl­tad och in­ve­ste­rad i Rockymy­to­lo­gin än et­tan var. Det gör ge­nast fil­men mer för­ut­säg­bar och mind­re djuplo­dan­de. Den föl­jer en tyd­li­ga­re for­mel, när det gäl­ler nar­ra­tiv men ock­så ka­rak­tärs­ut­veck­ling, känslo­mäs­si­ga kur­vor och match­upp­lägg. Of­ta känns ma­nu­set som en upp­da­te­rad ver­sion av Rocky IV. Den ge­nom­gå­en­de te­ma­ti­ken (fa­der­skap, vik­ten av fa­milj) ham­ras fram och det sak­nas ett över­gri­pan­de flyt i be­rät­tan­det.

Med det sagt är Creed II in­te en film ut­an för­tjäns­ter. Här finns bå­de un­der­håll­ning och hjär­ta, men hel­he­ten lyc­kas in­te helt över­träf­fa de­lar­na. Thomp­son har en ka­ris­ma och en in­ten­si­tet som ger liv åt fil­men me­dan Jor­dan med rå­ge vi­sar att han kan bä­ra en film. Det är omöj­ligt att in­te in­ve­ste­ras emo­tio­nellt i Don­nie, även när fil­men runt ho­nom känns mind­re or­ga­nisk. Per­son­li­gen har jag svårt för Dolph Lund­gren och Flo­ri­an Mun­te­a­nu som far och son Dra­go. Jag för­står att arga rys­sar med ett en­da an­sikts­ut­tryck är en na­tur­lig del av Rocky­byg­get men här ha­de jag öns­kat mig li­te fler ny­an­ser av det för­härs­kan­de Sov­jet­gråa.

FO­TO: BARRY WETCHER/METRO-GOLDWYN-MAYER PICTU­RES &WARNER BROS. ENTERTAINMENT

Mi­chael B. Jor­dan och Syl­ve­s­ter Stal­lo­ne kan in­te fly det för­flut­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.