”Det kom­mer all­tid att fin­nas blog­gar”

Kring år 2008 blomst­ra­de blogg­kul­tu­ren och nya blog­ga­re dök upp som svam­par ur jor­den. Men hur kla­rar sig den fin­lands­svens­ka blogg­värl­den tio år se­na­re? Ve­te­ran­blog­ga­ren Linn Jung gui­dar HBL ge­nom blogg­värl­den i dag.

Hufvudstadsbladet - - Dagbok -

Linn Jung har re­dan hun­nit blog­ga i el­va år på blog­gen Ma­ma’s got the magic. I dag job­bar hon i Va­sa med sin ny­star­ta­de kom­mu­ni­ka­tions­by­rå till­sam­mans med An­na Ber­tills. Jung har än­då fort­satt att blog­ga.

– Un­der åren har det gått bå­de upp och ner för den fin­lands­svens­ka blogg­värl­den. I bör­jan var vi kanske kring tio per­so­ner som blog­ga­de, men se­dan dess har an­ta­let ökat be­tyd­ligt, sä­ger Jung.

För till­fäl­let finns det en sta­dig bas av ak­ti­va blog­ga­re i Svensk­fin­land. Bland an­nat i Fa­ce­book­grup­pen Fin­lands­svens­ka blog­ga­re de­las blog­gin­lägg fle­ra gång­er om da­gen.

– Helt dött är det än­nu in­te. Det kom­mer all­tid fin­nas blog­gar, ock­så i Svensk­fin­land. Vis­sa funk­tio­ner kan Fa­ce­book och Instagram in­te fyl­la på sam­ma sätt som en blogg.

I stäl­let för Fa­ce­book

Den gyl­le­ne ål­dern för blog­gan­de i Fin­land var mel­lan 2008 och 2010. Se­dan dess har det skett många för­änd­ring­ar, bå­de i blogg­kul­tu­ren och i at­ti­ty­der­na gente­mot blog­gar.

– När blog­gar­na slog ige­nom fanns det inga snab­ba me­di­er såsom Fa­ce­book och Instagram där man kun­de pub­li­ce­ra bil­der och tan­kar som ryms i kor­ta in­lägg. Då fick blog­gen fyl­la den här funk­tio­nen.

Ef­ter att Instagram slog ige­nom på rik­tigt har Linn Jung upp­levt att många blog­ga­re gått över till Instagram.

Det har va­rit en po­si­tiv miljö att for­mas i. Jag har in­te fått nät­hat, ba­ra kär­lek.

Linn Jung

Blog­ga­re

– Många som ba­ra vil­le pub­li­ce­ra bil­der flyt­ta­de till Instagram men de som gil­lar att skri­va har fort­satt blog­ga.

Jung har själv hört till dem som an­vänt blog­gen som ett sub­sti­tut till ett so­ci­alt me­dium som Instagram.

– Un­der de mest in­ten­si­va pe­ri­o­der­na kun­de jag pub­li­ce­ra fy­ra in­lägg om da­gen. En tid skrev jag in­lägg med fle­ra bil­der och någ­ra få ra­der text. Det skul­le jag ald­rig gö­ra i dag, sä­ger hon.

I dag sat­sar hon i stäl­let på kva­li­tet fram­för kvan­ti­tet. Hon skri­ver läng­re in­lägg och läg­ger ner mer tid på dem.

– Ska jag skri­va blog­gin­lägg så ska jag gö­ra det or­dent­ligt.

För­änd­ra­de at­ti­ty­der

När blog­gan­det var nytt råd­de det helt and­ra at­ti­ty­der gente­mot blog­ga­re än vad det gör i dag.

– Nu för ti­den är det ing­et kons­tigt med att ha en blogg, vem som helst kan ska­pa en och bör­ja skri­va. Ti­di­ga­re kun­de man stö­ta på folk som und­ra­de vad man ha­de för rätt att ut­tryc­ka sig, sä­ger Linn Jung.

I Sve­ri­ge finns fle­ra så kal­la­de skval­ler­blog­gar som skri­ver om kän­di­sar, men ock­så om blog­ga­re. I den fin­lands­svens­ka sfä­ren finns det in­te läng­re ett lik­nan­de fe­no­men.

– Det fanns någ­ra så­da­na här skval­ler­blog­gar i Fin­land ock­så, men den fin­lands­svens­ka blogg­värl­den var väl li­te för tam för att upp­rätt­hål­la så­da­na.

Jung upp­lev­de en stör­re blog­ge­men­skap i bör­jan av blogg­kar­riä­ren än nu.

– Kanske det ba­ra är jag som in­te träf­far and­ra blog­ga­re i verk­li­ga li­vet nu för ti­den. Men jag tyc­ker att det ti­di­ga­re ord­na­des fler works­hop­par och till­fäl­len för blog­ga­re att träf­fas. Det finns sä­kert så­na eve­ne­mang nu ock­så men jag kän­ner i al­la fall in­te li­ka stark ge­men­skap.

Linn Jung är in­te sä­ker på att det be­hövs en stark ge­men­skap in­om den fin­lands­svens­ka bloggs­fä­ren.

– När blog­gan­det var nytt be­höv­de man i stör­re ut­sträck­ning mer stöd och nå­gon att bol­la si­na tan­kar med.

Po­si­tiv blogg­mil­jö

Linn Jung ser på sitt eget blog­gan­de som en hob­by och nå­got hon gör för sin egen skull. För hen­ne är skriv­pro­ces­sen ett sätt att sor­te­ra tan­kar­na.

– Jag skri­ver of­ta om mi­na åsik­ter kring oli­ka ak­tu­a­li­te­ter och det är när jag läg­ger ord på mi­na tan­kar som jag in­ser var jag egent­li­gen står, sä­ger hon.

Som re­la­tivt känd fin­lands­svensk blog­ga­re blir Jung ibland igen­känd för sin blogg. Det tyc­ker hon ba­ra är ro­ligt.

– Då jag skri­ver gör jag det in­te för nå­gon an­nans skull, men det känns fint att folk lä­ser och läg­ger ned sin tid.

Bland si­na lä­sa­re har hon någ­ra som följt med hen­ne från bör­jan.

– Det är ett stort för­tro­en­de man får. Att folk vill kom­ma till­ba­ka gång på gång känns verk­li­gen fint. Jag kän­ner än­då ing­en stress över det.

En­ligt Linn Jung rå­der det väl­digt li­te av­und­sju­ka och ne­ga­ti­vi­tet över­lag i den fin­lands­svens­ka blogg­värl­den.

– Det har va­rit en po­si­tiv miljö att for­mas i. Jag har in­te fått nät­hat, ba­ra kär­lek.

Jung är väl­digt öp­pen på sin blogg, men hon skri­ver in­te om allt. Vis­sa äm­nen väl­jer hon med­ve­tet att und­vi­ka på grund av att de väc­ker väl­digt star­ka käns­lor i hen­nes om­giv­ning.

– En no-go zon är ex­em­pel­vis vac­ci­ner, dit går jag in­te för­rän det är ab­so­lut nöd­vän­digt, sä­ger Linn Jung med ett skratt.

[email protected]­me­dia.fi

VICTORIA RIIKONEN

Fo­to: Pri­vat

Linn Jung har blog­gat i över tio år och har följt med hur blog­gan­det för­änd­rats i Svensk­fin­land un­der årens lopp.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.