”Mannen misstänks direkt för misshandel”
”Förbipasserande utgick på ett obehagligt sätt från att jag som man måste vara förövaren. I stället för att hjälpa min hustru som halkat ville de slå mig.” Henrik Jansson berättar om kvällen i Helsingfors som lämnat djupa spår.
Författaren Henrik Jansson och hans hustru hamnade i en otäck situation på Mannerheimvägen i fjol.
Hustrun halkade och skadade benet, men i stället för att hjälpa till ville ilskna förbipasserande slå Jansson på käften. Antagandet var att han misshandlat sin hustru.
– Man utgick genast från att mannen är förövaren, att det var mitt fel, säger Henrik Jansson.
Författaren Henrik Jansson skriver i en kolumn i gårdagens HBL om en incident på Mannerheimvägen en kväll i fjol, som han haft svårt att lägga bakom sig.
Janssons hustru tappade balansen på den hala trottoaren, föll och blev sittande. Han försökte hjälpa henne på fötter, men då hon inte alls kunde stödja på ena benet insåg paret att benet var brutet.
I kvällsvimlet flockades förbipasserande kring paret. Stämningen var omedelbart fientlig, enligt Jansson.
– Folksamlingen utgick från att det var mitt fel, att jag måste ha slagit min hustru. Ingen ville tala med mig och ingen ville heller lyssna på min hustru, som gång på gång försökte säga att jag inte gjort något, säger Jansson till HBL.
– I stället för att försöka hjälpa min hustru och få dit en ambulans tyckte folkhopen att den bästa lösningen skulle vara att slå mig på käften. Stämningen var hotfull och våldsam. Jag försökte hålla människorna ifrån mig.
Två poliser kom till platsen för att reda ut situationen.
– Den manliga polisen började fråga ut mig, han försökte få fram att det nog ändå var jag som slagit min hustru. Den kvinnliga polisen talade med min hustru, och lyckligtvis trodde hon på vad min hustru sade. Så kom äntligen ambulansen. Min hustru fördes till sjukhus och fick den vård hon behövde, säger Jansson.
Syndabock
Upplevelsen var mycket smärtsam för paret, berättar Jansson.
– Dels var jag jätteorolig för min hustru, dels lärde händelsen mig någonting om hur jag uppfattas som man i situationer som den här. Nu vet jag vad som gäller.
– Attityden utgår genast från att mannen är förövaren. Den här situationen borde ha varit så uppenbar, särskilt då min hustru själv upprepade att det inte var jag. Men det ville omgivningen inte tro på, för det var emot deras förutfattade mening. Ingen ville lyssna.
Jansson upplever att attitydklimatet tillspetsats de senaste åren.
– Jag har tagit med mig en stor försiktighet från den där kvällen. Jag undviker kroppskontakt och vill inte ens gå nära situationer som kan missförstås.
I sin kolumn reflekterar Jansson över om attitydförändringen kan ha att göra med att metoo-rörelsens budskap ibland misstolkas.
– Jag vill absolut inte stämplas som motståndare till metoo-kampanjen. Jag tror rörelsen kan föra mycket positivt med sig bara man inkluderar alla i diskussionen. Men jag vill också påminna om att alla förövare inte är män och att det inte automatiskt är så att mannen gjort sig skyldig till brott om kvinnan skadat sig.
– Jag har dröjt länge med att berätta om den här upplevelsen. Men jag tycker det är viktigt att också föra fram den här sidan av debatten. Att man vill slå mig på käften har ingenting att göra med att skydda kvinnan, säger Jansson.
Janssons hustru blev opererad i benet och är nu återställd.
Jag tror [metoo-]rörelsen kan föra mycket positivt med sig bara man inkluderar alla i diskussionen. Men jag vill också påminna om att alla förövare inte är män och att det inte automatiskt är så att mannen gjort sig skyldig till brott om kvinnan skadat sig.