Språkets relevans har underskattats

scHjerfbeck Språkdebatten kring Schjerfbeckfilmen påvisar tydligt hur viktigt språket är för både individen och samhället, speciellt för dem som talar ett minoritetsspråk. Den finlandssvenska befolkningen skiljer sig inte betydligt från den finskspråkiga majoriteten, förutom då det gäller språket. Därför är det just språket som ofta framkommer i diskussionen om den finlandssvenska identiteten.

Schjerfbeckfilmen demonstrerar hur kopplingen mellan språk och identitet har underskattats inom den finska filmproduktionen. Som Trygve Söderling skriver (HBL 18.11) är underskattningen av språkets betydelse knappast en politisk fråga för de finskspråkiga, men osynliggörandet av svenskan i Finland kan för svenskspråkiga kännas som en kränkning av den finlandssvenska identiteten.

Inom språkvetenskapen har språkets betydelse för individens identitet blivit allt tydligare på 2000-talet. Samtidigt har strävan efter språklig realism och inkorporering av flerspråkighet i tv och film blivit vanligare. I krigsfilmen Inglourious Basterds talade skådespelarna utan problem engelska, tyska och franska i olika scener, och tv-bolaget HBO har investerat i att inkludera ett flertal fiktiva språk i fantasiserien Game of Thrones. Likaså har de svenska Wallanderfilmerna samt den svensk-danska kriminalserien Bron blivit så populära också utanför Norden att de inspirerat uttrycket ”Nordic noir”, nordisk kriminalfiktion.

Eftersom dagens publik uppenbarligen kan njuta av en film eller tv-serie oberoende av om de förstår språket eller inte, hur kommer det sig att språkargumentet för Schjerfbeckfilmen var att produktionen ville nå en större publik i Finland? Denna ursäkt verkar speciellt löjlig eftersom de flesta i Finland är vana vid att läsa undertexter för både engelska tv-serier och filmer. Beslutet att förfinska Schjerfbeckfilmen gjordes knappast för att den finska majoriteten inte skulle behöva läsa undertexter. Snarare handlar det om just underskattning av betydelsen som representationen av språket har för de finlandssvenska tittarna.

Förfinskningens kritiker underskattar knappast publikens förmåga att förstå att en finskspråkig film kan återge händelser som inträffade på svenska, som Kristina Carlson antydde i sin insändare (HBL 2.11). Snarare har filmproduktionen både underskattat språkets relevans för den svenskspråkiga publiken, samt den finskspråkiga publikens förmåga att leva sig in i en film med undertexter.

Nordic noir-rörelsen påvisar att en bra film eller serie kan resonera med publiken oberoende av språket. Att anta att detta inte kunde ha skett med en svenskspråkig film i Finland betyder att produktionen underskattat både den finska publiken och skaparna av Schjerfbeckfilmen.