I Ryssland är skolan inte tillräckligt
Tioåriga Dima i Moskva har en enda ledig dag i veckan. I Moskva är det ett utbrett fenomen. Ryska medelklassföräldrar vill att barnen ska utvecklas utanför skolan. Dima tar lektioner i dans, matematik och schack. Han har redan lärt sig grunderna i program
Dima Kornejev, tio år, kommer vanligen hem från skolan vid tvåtiden. Efter lunch och läxläsning väntar hobbyerna. På måndag och onsdag är det dans, på tisdag matematikklubb och på torsdag schackklubb. I Ryssland innebär ordet ”fritidsintresse” att man utvecklar sina färdigheter. Den ryska medelklassen litar inte på att skolans undervisning räcker till för den som senare vill klara sig i konkurrensen om bra jobb.
Ungefär fem i två på eftermiddagen kommer tioåriga Dmitrij (Dima) Kornejev hem från skolan i Moskva. Han äter lunch. Han gör läxorna. Han går till matematikklubben. Eller på dans. Eller på schack. – Huvudsaken är att han inte sitter sysslolös. Det är bra för barn att vara upptagna efter skolan. Annars ber han bara om surfplattan, säger Dimas mamma, Olga Kornejeva.
Få barn inom Moskvamedelklassen har ledigt efter skolan. I Ryssland betraktas fritidsintressen som en viktig del av barnens utveckling – viktigare än skolan, enligt många föräldrar.
– Skolan är en slags diktatur. Där ska alla lära sig samma saker och på samma nivå. Målet är att klara sig i proven och få bra betyg i examen. Men man lär sig ingenting på ett djupare plan. För mig är fritidsintressen viktigare än skolan, säger Olga Kornejeva.
Färdigheter viktiga
Innebörden i ordet ”fritidsintresse” på svenska motsvarar inte riktigt hur många ryska föräldrar ser på sina barns hobbyer. En hobby betraktas i Ryssland som meningslös om den inte utvecklar barnets färdigheter.
I Moskva är utbudet på olika hobbyer – vilket kan betyda allt från matematik, fysik och engelska till balett, schack och teckning – enormt. Det beror på att den ryska medelklassen, i synnerhet i de stora städerna, inte litar på att deras barn kommer att klara konkurrensen om de bästa studie- och arbetsplatserna bara genom att gå i skolan. Inte ens om de går i en skola med specialinriktning.
Man måste göra mer. Åtminstone lite mer.
– Vi är ganska avslappnade i jämförelse med många, säger Olga. Jag vet föräldrar som vill att deras barn ska börja med fysik och kemi vid fyra års ålder. Det är jag helt emot. Ett barn i den åldern kan inte förstå helheter på det sätt som naturvetenskaperna kräver.
Många av de här föräldrarna möter Olga själv i sitt jobb. Hennes man Sergej Kornejev och hon driver varsitt företag, som arrangerar bland annat vetenskapliga klubbar för barn.
– Vi jobbar till exempel med att få barnen att läsa mer. I den ryska traditionen är läsandet viktigt, men dagens barn läser inte som förr. Deras föräldrar blir frustrerade och tvingar dem att läsa. Då blir läsandet bara en arbetsuppgift. Vi försöker vända på det och få barnen att hitta glädjen i att läsa, säger Olga.
Sex dagar i veckan
Familjen Kornejev – Olga, Sergej, Dima och tio månader gamla Katja – bor i en trång, mysig tvåa i de nordöstra delarna av Moskva. Dima har hobbyer sex dagar i veckan. På måndagen tränar han rock’n’roll-dans, på tisdagar går han på matematikklubben. Onsdagar dans, torsdagar schackklubben. Fredagar dans igen och lördag morgon klockan tio är det dags för elektronikklubben. Där bygger barnen robotar som de själva ska programmera senare.
– Jag älskar att konstruera saker. Det är jättekul. Det är bara just nu som det är lite tråkigt då vi håller på med teori, säger Dima.
Nyligen kom han hem från elektroniken och meddelade att de har börjat med det binära talsystemet. Att behärska det är grunden för att kunna programmera. Mamma Olga hade tänkt lära honom programmera senare, men innan hon ens hann börja hade Dima alltså lärt sig grunderna på annat håll.
Jag undrar om han inte blir trött av alla hobbyer.
– Ibland är jag trött efter rock’n’roll-dansen. Resten går bra. Det är mina föräldrar som har bestämt att jag ska gå i matematikklubb, men det är helt ok. Jag ska
■ byta skola för matematiken i min skola är för lätt. Jag löser alla uppgifter på en gång och det är inte intressant, säger Dima.
För att kunna byta till en matematikinriktad skola måste han klara ett inträdesprov. – Är du nervös? undrar jag. – Nej då. Det är bara några saker jag måste komma underfund med. Men jag vet att jag klarar det, säger Dima kolugnt.
Jag intervjuar honom i hans pojkrum. Lillasyster Katja sover än så länge i föräldrarnas sovrum. Dimas rum är fullt av böcker, spel och pysselgrejer. På väggen hänger en repstege och från taket ett tjockt rep att träna klättring med. Skrivbordet är fullt av plastpärlor i olika färger. Dimas favoritsysselsättning är att göra olika mönster av pärlor. Han gillar också att räkna med sin abakus eller kulram, världens äldsta räknemaskin.
– Hur fungerar räkneramen? undrar jag.
Dima demonstrerar så pedagogiskt han kan, men HBL:s utsända faller snabbt av kärran.
Varken telefon eller surfplatta syns till i rummet. Dima har ingendera. Föräldrarna fattade tidigt det principiella beslutet att inte köpa någon smarttelefon åt sina barn.
– Jag har bekanta som klagar på att barnet inte kan slita sig från sin smarttelefon. Men varför i her-
rans namn köpte de den då till barnet? Det är ju bara att låta bli, säger 31-åriga Sergej Kornejev.
Dima blir inte skjutsad överallt. Han går till fots till alla hobbyer på gångavstånd, till exempel till schackklubben. Då har han med sig en gammal knapp-Nokia för att kunna hålla kontakt med föräldrarna.
– Han får använda vår dator då och då. Men jag ser till att det inte blir för länge. Han blir alltid så sur när han har suttit för länge vid en skärm, säger Olga Kornejeva.
Skolan räcker inte
Psykologen Artiom Kondrasjkin i Moskva är specialiserad på att jobba med tonåringar. Han anser att fri- tidsintressen är viktiga för barnets utveckling.
– Världen är svårare än den ser ut att vara i skolan. Barn behöver lära sig saker också utanför den.
Samtidigt är pressen på ryska barn stor, i synnerhet i de stora städerna, enligt Kondrasjkin.
– Föräldrarna vill att barnen ska bli lyckligare än de själva. I Moskva är konkurrensen väldigt stark och många föräldrar är övertygade om att deras barn aldrig kommer att få ett bra jobb om de inte börjar trimmas från tidig barndom. Det är inte ovanligt med barn som tar lektioner i något varje dag efter skolan. Vissa barn klarar av det, men inte alla.
En del av dessa överansträngda
barn ser Kondrasjkin på sin mottagning.
– Då barnet har för många hobbyer märker man det ofta på att de får sämre betyg i skolan. De sover alldeles för lite, eftersom allt de inte hinner göra under dagarna skjuts upp till nätterna. När det blir examenstider och provperioder blir det helt enkelt för mycket för många barn.
Familjepussel
Sergej och Olga säger att för dem är bara två hobbyer obligatoriska: Matematikklubben plus någon idrott.
– Före dansen prövade Dima på längdskidåkning, men det blev för tungt. Vi har skippat engelska, som
han gick på tidigare. Det skulle räcka med dans och matematik, men schacken och elektroniken är Dimas passion. Dem vill han inte lämna, säger Sergej.
Till dansen måste Dima skjutsas. Olga har med sig datorn och jobbar i kapprummet medan Dima dansar. Under tiden blir Sergej hemma med lilla Katja.
För att få ihop pusslet har Olga och Sergej skapat ett flexibelt system där de löser av varandra hemma med jämna mellanrum. De har ständigt datorn med sig för att kunna jobba medan Katja sover och Dima är på sina hobbyer.
– Vi är en ovanlig familj ur den synvinkeln att bägge föräldrarna
jobbar. Om barnen har flera hobbyer brukar det förutsätta att mamman är hemmafru för att kunna skjutsa barnet överallt. Eller också har man en mormor eller barnflicka som hjälper till, säger Olga.
Dimas farmor hjälpte till ett tag. Men Olga säger att hon lät barnbarnet komma undan för lätt.
– Om han inte hade lust att gå och träna lät hon honom stanna hemma. Den gubben går inte med mig. Jag ser alltid till att han kommer ut genom dörren. Om vi kommer ända fram till träningen och han fortfarande inte har lust – då tar vi en promenad i stället.
Ibland är jag trött efter rock’n’roll-dansen. Resten går bra. Det är mina föräldrar som har bestämt att jag ska gå i matematikklubb, men det är helt ok.