”Förenklad nidbild” grämer genusvetare
Medierna målar upp en förenklad nidbild av genusvetenskapen, anser professor Marianne Liljeström och doktorand Salla Peltonen. Enligt dem bygger kritiken mot vetenskapsgrenen på missuppfattningar, och de skulle helst slippa hela diskussionen.
Stämningen är smått misstänksam när Marianne Liljeström, professor i genusvetenskap vid Åbo universitet, och Salla Peltonen, doktorand i genusvetenskap vid Helsingfors universitet och i filosofi vid Åbo Akademi, sätter sig ner för en intervju med SPT. De har nyligen avslutat en workshop på Åbo universitets och Åbo Akademis gemensamma genusforskningsdagar i Åbo.
Intervjun ska handla om genusvetenskapens roll i universitetsvärlden och i viss mån också om den svenska debattören Alexander Bards högljudda kritik mot vetenskapsgrenen, men Liljeström och Peltonen är skeptiska. Inte minst mot medierna.
– Det är trist att en intervju om de nationella genusvetenskapsdagarna görs till en artikel som berör Alexander Bard. Jag önskar att du fokuserade på genusvetenskapen och genusforskningsdagarna i stället. Det här känns som en ganska påtvingad diskussion. Det är en kritik som inte satt sig in i genusvetenskapliga diskussioner, säger Peltonen.
– Den nidbild som nu ofta målas upp i medierna är att genusvetenskapen utgår från en viss given ideologi, till exempel att genusvetare placerar kvinnor framför män. Men det är precis den typ av tankesätt som genusvetenskapen granskar. Genusvetenskapen utgår från att kön är ett mångtydigt begrepp och granskar olika betydelser som kön kan få, fortsätter hon.
Förenklad och polariserad debatt
Peltonen upplever att den diskussion om genusvetenskap och feminism som för tillfället förs i medierna är polariserad och utgår från förenklade och stereotypa bilder av män och kvinnor.
– Det är symptomatiskt att Bard får uppmärksamhet och att han får sätta agendan för diskussionen. I Finland har genusvetenskaplig forskning bedrivits i trettio år och vi har flera professorer här i landet som antagligen skulle kunna föra en mycket fruktbarare diskussion om ämnet, säger hon.
Liljeström sitter bredvid och nickar.
– Det är irriterande att det kommer en kille från Stockholm och börjar kritisera genusvetenskapen utan att veta vad den handlar om, säger hon.
Tvärvetenskaplig genusvetenskap
Liljeström och Peltonen betonar att genusvetenskapen inte i första hand handlar om män och kvinnor utan om att ifrågasätta invanda tankemönster kring kön, sexualitet, hudfärg, ålder och en massa andra fak- torer som påverkar människors relationer. Genusvetenskapen granskar bland annat hierarkier som uppstår som en följd av dessa faktorer.
Liljeström tillägger att genusvetenskapen är tvärvetenskaplig och att många andra vetenskapsgrenar skulle må bra av genusvetenskapliga inslag.
– När vi satte i gång den här verksamheten i Finland på 1980-talet var tanken uttryckligen att få alla discipliner, till exempel historia och samhällsvetenskap, att ta genusvetenskapliga frågor i beaktande. Det var rent ut sagt skrattretande hur till exempel samhällsvetare kunde förbise könets betydelse, säger Liljeström.
Min verksamhet på universitetet är aktivism eftersom den handlar om att lyfta fram kritiska perspektiv på tankesätt som vi inte annars ifrågasätter. Som akademiker är jag inte avskild från det övriga samhället. Marianne Liljeström professor i genusvetenskap vid Åbo universitet
”Min verksamhet är aktivism”
Trots att Liljeström och Peltonen säger att genusvetenskapen inte bör förknippas med enskilda ideologier eller ismer anser Liljeström att hennes arbete på universitetet är en form av aktivism.
– Jag talar nu om aktivism på många plan, till exempel om att belysa frågor och rättigheter kring transrörelsen och andra rörelser som uppmärksammar frågor om ras, kön och sexualitet. Min verksamhet på universitetet är aktivism eftersom den handlar om att lyfta fram kritiska perspektiv på tankesätt som vi inte annars ifrågasätter. Som akademiker är jag inte avskild från det övriga samhället, säger Liljeström.
– Hela frågan om hur kvinnor, och jag säger nu kvinnor med avsikt trots att det också finns många andra grupper som kunde nämnas, behandlas är långt ifrån avklarad.
Debatten kring seminariet frustrerar
Alexander Bards kritik mot genusvetenskapen fick luft under vingarna efter att Åbo Akademi beslutat att porta ett seminarium som Intresseföreningen för jämställdhet vid Åbo Akademi skulle arrangera i universitetets utrymmen. Enligt Liljeström och Peltonen fick Bards uttalanden och debatten kring seminariet oproportionerligt mycket uppmärksamhet.
– Det visar bara hur dominerande den här förenklade uppfattningen om genusvetenskap är och hur sensationssökande medierna är. Det har att göra med journalistiskt arbete, säger Peltonen.
– Jag tycker det är frustrerande. Det var inte en enhetlig skara genusvetare som satte i gång protestkampanjen mot seminariet och Bard. Jag har fört dessa samma diskussioner så länge jag minns och detta var ingenting nytt. I och med kampanjen fick seminariet bara mycket mer uppmärksamhet.
Genusforskningsdagarna pågår
Anu Koivunen, professor i genusvetenskap vid Tammerfors universitet, är inne på samma linje som Peltonen. Koivunen antyder i en kolumn i Hufvudstadsbladet att protestkampanjen och Åbo Akademis portförbud ökade seminariets synlighet samtidigt som evenemangets motståndare missade sin möjlighet att komma till tals.
– Diskussionen handlade än en gång om kränkthet i stället för att öka våra kunskaper om hur genus i dag politiseras med manosfären och dess kopplingar till högerpopulism och nynationalism, med Ungerns förbud av genusvetenskap eller Trump-administrationens korståg mot transpersoner, skriver Koivunen i HBL.
Det omtalade seminariet är över men diskussionen om genus och genusvetenskap går vidare, till exempel på genusforskningsdagarna i Åbo. Evenemanget började på torsdagen och fortsätter fram till eftermiddagen i dag.