Könat krut

Historiedisciplinen har en sprängfylld samtidshistoria och ämnet har förändrats på ett grundläggande sätt, inte minst tack vare genushistoriska utmaningar. Tidiga kvinnohistoriker ifrågasatte periodisering och tolkningar av förändring, centrala begrepp inom historia. Fanns det en renässans även för kvinnor? På vilka sätt förändrades kvinnors villkor under svensk stormaktstid? Den första frågan, ställd i känd studie, inspirerade historiker till att studera hur kvinnor i olika grupper påverkades av samhällsförändring.

Särskilt inom den tidiga kvinnohistorien fanns ett intresse för erfarenheter. Egodokument av olika slag var även viktiga för forskare som belyste manshistoriska frågor. Tidigare hade män getts utrymme inom historieforskning, men från och med 1990-talet lyftes olika grupper fram ”som män”. Därtill studeras omvälvande skeenden eller genomgripande förändringar ur mäns perspektiv; bland annat handlar det om hur män i olika sociala positioner upplevde krig och värnplikt, familjens modernisering, (de)industrialisering eller den oro för framtiden som förändrade ekonomier medförde.

I studierna skärskådas även olikheter och hierarkier mellan män. Dessa visar hur olika maktordningar länkades samman, exempelvis hur genusordningar samspelade med klasshierarkier eller etnifiering. I genushistorien gavs spinnsidan länge huvudutrymmet, något som tvivelsutan berodde på stora behov av synliggörande. Kvinnorna hade ju lyst med sin frånvaro.

Genusforskare och genushistoriker har blottlagt föränderliga föreställningar om kvinnligt och manligt, idealbilder med stor betydelse för hur vi lever och tolkar våra liv. Där en del studier visar hur rädslan för att bli sedd som omanlig präglat många mäns liv visar andra hur kvinnor varit tvungna att förhålla sig till urgamla indelningar av typen horamadonna.

Det är främst forskare med kultur- eller idéhistorisk förankring som visat hur uppfattningar om könsskillnad förändras. Under vissa perioder har mer eller mindre högljudda krav på rättning i leden framförts, en återgång till det som ses som naturligt. Dylika tankefigurer har ofta kringgärdat kvinnors och mäns (i synnerhet de ”omanligas”) liv, men kunnat vara fatala för alla andra, för de könsminoriteter som fortsättningsvis är osynliga i historieböckerna.

Tolkningarna av förändring är mångfasetterade. I dag studerar historiker, däribland genusinriktade, vid Tammerfors universitet hur människors erfarenheter har betydelse för historisk förändring. Även på ett annat sätt kan genus förklara förändring: uppfattningar om genus kan utformas till arenor där politiska, ekonomiska och kulturella konflikter utspelar sig. När vi talar om kvinnligt och manligt – om män i kris, om starka kvinnor, om utsatta grupper – ger vi också innebörd åt andra skeenden, inte minst politiska. Könsladdade ord och begrepp är kraftfulla och kan därför användas för allehanda strävanden och för mobilisering kring frågor av många olika slag.

Genusforskare och genushistoriker har blottlagt föränderliga föreställningar om kvinnligt och manligt, idealbilder med stor betydelse för hur vi lever och tolkar våra liv

ANN-CATRIN öSTMAN är docent i historia vid Åbo Akademi.