En fattig flickas historia
Michelle Obamas memoarer är historien om flickan som siktade högt och som lyckades bekämpa den osynlighet det innebär att vara fattig, kvinna och afroamerikan.
FACKBOK
Michelle Obama, Min historia
(Becoming), Forum, 2018.
Duger jag? Ja, det gör jag! Ambitionerna och behovet av att prestera har präglat Michelle Obamas liv, från barndomen i en arbetarklassfamilj i South Side i Chicago till rollen som USA:s första dam.
Memoarerna Min historia är dels historien om en duktig flicka, dels en påminnelse om hur präglade av våra rötter vi är. I Michelle Obamas fall handlar det om att vara afroamerikan och långsamt väckas till insikten om att det är ett handikapp. Detta var hennes föräldrar fast beslutna att bekämpa.
”Mina föräldrar ägde ingen lägenhet och unnade inte sig själva någonting. Vi var deras investering”, skriver Michelle Obama och tackar föräldrarna för allt de gav henne.
Tidigt köpte föräldrarna, Frasier och Marian Robinson, ett uppslagsverk åt sina två barn. Michelle och Craig Robinson lärde sig att artikulera, att prata vårdat och grammatikaliskt rätt, i motsats till kompisarna i kvarteret. Föräldrarna satsade på deras skolgång och båda barnen kom in på Princeton University. Michelle Obama kompletterade det med en juristutbildning på Harvard.
Historien om Michelle Obama är en lektion i afroamerikansk historia. Farfarsfar kom från South Carolina och gjorde som miljoner andra svarta i början av 1900-talet, han flyttade norrut i hopp om ett jobb som skulle garantera honom och hans familj ett drägligt liv. Problemet var hudfärgen.
På den här tiden måste den som ville ha ett fast jobb som byggarbetare, elektriker eller rörmokare vara medlem av facket och facket beviljade inte afroamerikaner medlemskap. Alla eftertraktade jobb gick till de vita invandrade européerna och USA:s svarta befolkning fick se sina drömmar och ambitioner krossas. Detta gällde även flera män i Michelle Obamas släkt. Hennes egen pappa arbetade hela livet på vattenreningsverket i Chicago.
Kapitlen om barndomen, uppväxten och känslan av att vara udda bland de vita flickorna på Princeton är berörande. Den första rumskamraten var vit och hennes mamma så förfärad över att dottern skulle bo med en svarthyad flicka att hon övertalade universitetsledningen att låta dottern byta rum.
Kärleken tog sin tid
Mötet med den unge och lovande Barack Obama, tidigt karaktäriserad som briljant, var inte kärlek vid första ögonkastet. Obama, som kommer från en multikulturell bakgrund, var självsäker, intellektuell och förtröstansfull och när kärleken slog till gjorde den det med kraft.
Paret gifte sig i oktober 1992 och Barack Obamas karriär som politiker tog fart. Michelle Obama hade då lämnat juristyrket och arbetade för att motverka utslagning. I USA har Obama fått beröm för att hon avslöjat att döttrarna Malia och Sasha kom till efter provrörsbefruktning, själv tycker jag att avsnittet om besvikelsen och missmodet efter missfallet är starkt.
Under åren som småbarnsföräldrar gjorde Michelle och Barack Obama karriär, hon inom sjukhusförvaltningen, han som politiker. Michelle Obama hymlar inte med att hon inte var förtjust när maken ville kandidera till senaten. Avsmaken för politiken intensifierades i takt med att maken inte var hemma. ”Vi ville ha honom i närheten. Vi saknade honom när han var borta”, skriver hon.
Äktenskapet prövades men räddades. Tack vare en duktig parterapeut lärde sig Michelle Obama att inte försöka ändra på sin make utan att införa rutiner som han fick följa eller negligera.
Osannolik seger
Barack Obama ville kasta sig in i presidentvalskampanjen, Michelle ville inte det men när hon gav vika var hon hängiven även om hon inte trodde på seger. Det verkade för osannolikt men den 4 november 2008 visade USA att landet var moget för förändring.
Våndan av att kombinera moderskapet med den offentliga rollen som USA:s första dam löper genom memoarerna men belastas av onödiga upprepningar. Michelle Obama iakttar sina döttrar och undrar hur de formas av att växa upp i en så privilegierad och sluten miljö som Vita huset. De kan aldrig besöka en kompis utan att säkerhetsagenterna först inspekterat hemmet, aldrig ta en spontan promenad. Om Michelle Obama vill ställa sig på Vita husets balkong måste turisterna först sjasas undan.
Rutiner är livsviktiga också för en presidentfamilj. När familjen Obama flyttat in i Vita huset fick hustrun och döttrarna äntligen tillgång till maken och pappan varje dag. Han fanns i samma hus som de, åt middag med sin familj varje kväll och återvände sedan till arbetet.
Men medan presidenten har en klar uppgift är den första damens roll oklarare.
Michelle Obama beslöt sig för att fortsätta satsningen på en sundare livsstil för USA:s unga. Köksträdgården hon lät anlägga vid Vita huset är berömd.
Ont om politik
Den som letar efter politiska analyser i memoarerna blir besviken. Michelle Obama skriver rakt ut att hon inte är intresserad av politik och att de senaste tio åren inte har fått henne att ändra åsikt.
Chocken när Michelle Obama satt på balkongen i kongressen och insåg att det för republikanerna var viktigare att Barack Obama misslyckades än att godkänna lagar som gav den fattiga befolkningen ett bättre liv sitter i. Hon kommer inte att kandidera i presidentvalet.
Donald Trumps namn nämns bara en handfull gånger och det som sägs är inte nådigt. Michelle Obama kan inte förlåta Trump den fara han utsatte hennes familj för och hon avskyr hans kvinnofientlighet. Fotografierna från installationen i januari 2017 dokumenterar en sammanbiten fru Obama och en triumferande Donald Trump.