Motsägelsefull nytta av kärnvapnen

KÄRNVAPEN Professor Stefan Forss tar i sin bakgrundbetraktelse om Ronald Reagans och Michail Gorbatjovs kärnvapenvisioner (HBL 21.11) upp kärnvapnens roll, speciellt med tanke på Ryssland. Några tilläggssynpunkter kan här vara på sin plats.

Trots stora militära satsningar är Ryssland helt underlägset väst vad gäller konventionella vapen. Detta förstår

man redan genom att se på befolkningsmängderna. Ryssland har inte fler än 145 miljoner innevånare (ett lågt tal som sällan noteras) mot EU:s cirka 500 miljoner och USA:s 325 miljoner. Skillnaderna i ekonomiska resurser är ännu större. Vad Ryssland militärt har är kärnvapnen, som ett arv från sovjettiden. Enligt sammanfattning från olika källor, bland annat Wikipedia, är antalet kärnspetsar i Ryssland och USA ungefär lika stort, mellan 7 000 och 8 000. Av dessa är enligt uppgift 1 600 i användbart skick i vartdera

landet. Rysslands kärnvapen är alla i eget land, medan USA har kärnvapen placerade också i Natoländer i Europa.

Med dessa ovanstående data är det litet förvånande att just USA vill säga upp avtalet om kärnvapenbegränsning. Fastän avtalet från Rysslands sida tydligen inte strikt hållits ger det dock en plattform för att diskutera och trycka på begränsningar av kärnvapenupprustning. Att Ryssland påmint om sina kärnvapen, eller som Forss säger, hotat länder som Danmark och Norge med kärnvapnen är

om inte alls rätt ändå förståeligt ur Rysslands synvinkel. Det vill säga; om det blir ett storkrig så kom ihåg att vi har kärnvapen, som med flyttbara avskjutningsramper och moderna kryssningsrobotar inte just kan avvärjas.

Det enda goda man kan säga om kärnvapnen är att de höjer tröskeln för att börja ett storkrig. Just för Finland, som är i skottlinjen mellan öst och väst, är detta inte en helt betydelselös omständighet.