Radio City var den urbana kulturens föregångare på 80-talet
1985 blev ett historiskt år i finländsk etermedia. Efter flera decennier med ett rundradiomonopol fick 19 lokalradiokanaler tillstånd att sända program i etern. Den mest mytomspunna blev den urbana Helsingforskulturens flaggskepp Radio City.
Radio Citys fem första stapplande år har sammanfattats i boken Miksei aina voi olla perjantai – 80-luvun Radio City 96,2. Boken innehåller fotografier av Taina Värri och berättelser av de som var med när kanalen startade på valborgsmässoaftonen 1985. 33 år senare minns Taina Värri tillbaka på medlet av 80-talet.
– Jag var fotograf för tidningen Image som hade ett reklamavtal med Radio City. Jag hängde mycket på Lepakko och dokumenterade personer och händelser där. Det var en spännande tid då vi i Image och City skulle visa att man kan göra journalistik på ett annat sätt än vad som hade varit kutymen i flera decennier. Bilderna har funnits i mitt arkiv länge och jag tänkte att det någon dag skulle vara roligt att ge ut materialet som en bok, säger Värri.
Värri minns 80-talets Helsingfors som en plats med många intressanta skeenden.
– Det fanns en önskan om en förändring som jag tror är aktuell också i dag. Det var också en tid då Finland och Helsingfors tog sina första steg mot att öppna sig för resten av världen. Jag tror att boken bra dokumenterar det som hänt och skett. Och trots att bilderna är mina så har historierna som de som var med och gjorde Radio City en minst lika stor betydelse, säger Värri.
Ett av kanalens mest populära program var Pullakuskit med Sleepy Sleepers-herrarna Mato Valtonen och Sakke Järvenpää vid mikrofonen. Pullakuskit var ett frispråkigt humorprogram som drev med allt och alla. Valtonen minns tillbaka på Radio Citys 80-tal som en tid då allt var möjligt. Valtonen understryker att Radio City inte var bara en kanal med musik. Det fanns också högklassiga pratprogram som Lauantaibastu och Yölinjalla.
– För mig var det en fin tid då man fick uttrycka sin åsikt i etern. Det var renodlad anarki. Vi gjorde vad vi ville och det var högt till tak. Det var en skapande period som jag är stolt över att ha fått vara med om. I mitten av 80-talet blev vi befriade från ett Kekkonenstyrt Finland. När lokalradiostationerna grundades fanns det ingen återvändo till det gamla. Deras betydelse var enorm. Jag minns hur glad jag var när jag lyssnade på radio och insåg att det kommer rockmusik i etern längre än en timme, säger Valtonen.
Han tycker att det är synd att det inte i Finland finns radiokanaler som nu vågar ta ut svängarna. Radions utbud är numera strömlinjeformat med spellistor och opersonliga radiopratare som enligt Valtonen för det mesta ordbajsar om ovidkommande saker.
– Det är trist att radiopratarna på kommersiella radiokanaler inte får uttrycka sina åsikter. Allt ska bara vara småtrevligt och man spelar samma låt flera gånger om dagen. Jag lyssnar sällan numera på radio och om någon ordbajsar när jag lyssnar så stänger jag av.
Valtonen avslöjar att man funderat på att ge ut gamla Pullakuskitprogram i nytt format, men att man skrinlagt idén.
– Programmen låter för jävliga i dag. Pullakuskit var starkt förankrat i aktuella händelser och personer. Vi gjorde skämt om president Mauno Koivisto och minister Pekka Vennamo utifrån vad vi läste i kvällstidningarna. Vitsar går inte vidare i generationer. Om vi skulle göra Pullakuskit i dag så skulle det krävas att humorn är förankrad i aktuella händelser och med dagens kvällstidningar som stoff, säger Valtonen.
Radio Citys första vd var Christian Moustgaard som nyligen avled. Enligt Kimmo Helistö, som var en av kanalens diskjockeyer från starten, var Moustgaards betydelse för City och Helsingfors stadskultur enorm.
– Hans frånfälle är en tråkig nyhet. ”Chrisse” var en hjälte för mig som jag lärt mig mycket av. När jag som 25-åring började på Radio City blev han förebild för mig hur en chef ska agera. Enligt ”Chrisse” skulle man ta självständiga beslut utan att bry sig om den stora massan. För Helsingfors har han varit en oerhört viktig person. Man kommer främst ihåg honom för Radio City och Lepakko, men han låg bakom många andra projekt som främjade stadskulturen och gjorde restaurangvärlden mindre byråkratisk. Han var en enorm pådrivare inom stadskulturen. Han var en gentlemannaanarkist, säger Helistö.
Kimmo Helistö jobbade på kanalen i 10 år. Jobbet på Radio City kom i hög grad att forma hans senare arbetsliv.
– Det var min högskola och många av mina vänner blev mina vänner på Lepakko. Det lade grunden till mitt nuvarande jobb som evenemangsproducent. Utan Höyry-klubi på Lepakko hade vi inte haft den bastukultur som vi har i Helsingfors i dag, säger Helistö.