Vem kan ställas till svars?

SAMHäLLE Om en 40-årig människa är oförmögen att reda upp sin situation, oförmögen att be om hjälp ”på rätt sätt”, vem vänder man sig till då? Måste hon gå under? Har någon ett ansvar?

Socialvården ordnade efter många turer plats på ett stödboende. Detta efter bland annat ett misslyckat försök till avgiftning. Behovet av stöd utreddes. Hjälp med läkarvård och diagnostisering, hjälp mot missbruk, hjälp med ekonomi, hjälp med dagliga rutiner, att ta sig till avtalade läkarbesök, terapi och betala räkningar etcetera.

Men vad sker? Ingenting, människan lämnas vind för våg. Ingen ingriper. Den utsatta människan griper till vilka mediciner eller andra preparat hon kommer åt för att mildra sin nöd, sin ångest, sina fysiska och psykiska smärtor. Hon vet att hon gör fel, men har inget val. Gropen är för djup, hon kan inte ta sig upp.

Hon är inte ensam. Mannen har också problem, han orkar inte heller, åtminstone inte med mer än sina egna problem. Familjen? Vilken av dem? Alla lämnade i spillror. De pensionerade föräldrarna? Får inget gehör vem de än vänder sig till. Vännerna? Vid det här laget finns bara

fel vänner kvar, men det är de enda hon har. När nöden är som störst ”hjälper” de. För där finns en solidaritet. Nästa gång kanske det är deras tur.

Utgången är klar. Under de senaste månaderna har ambulanstransporterna till bland annat Jorvs och andra sjukhus varit otaliga. Ibland fixar de liv i henne utan att ens ta henne till sjukhus, för hon vill inte. Hon vet att det inte är lönt, egentligen vill hon bara bort från alla smärtor. Tar de in henne kastas hon ut nästa dag, eller så smiter hon.

Läkarna kan inget göra, även om det varit frågan om ett självmordsförsök har de inte rätt att hålla henne kvar. Så säger de. Även om de just räddat hennes liv så slutar ansvaret här.

Är det så här vi vill ha det? Kan jag stämma någon av de hundratal läkare hon träffat som skrivit ut varierande benzodiazepiner och skickat hem henne. Även då hon inget hem haft. En människa som inte kan ta hand om sig själv skall väl inte behöva göra det. Hon vet att det inte går så här, men hon förstår inte vad hon bör eller kan göra.

Hon kan inte. Vems är ansvaret?