Claes Olsson filmar Kjell Westös roman – på svenska
På tröskeln till 70-årsdagen har Claes Olsson fullt upp. Om allt går som planerat blir Kjell Westös roman Den svavelgula himlen film i regi av Olsson själv.
Efter avslutad fredagsträning brukar spelarna i fotbollslaget Zoom samlas på Café Tin Tin Tango och avhandla veckans händelser. En av spelarna är filmregissören Claes Olsson som just denna morgon ser särdeles pigg ut.
Den aktuella utmaningen – att göra film av Kjell Westös roman Den svavelgula himlen – handlar nu om att få ihop finansieringen och Olsson är förtröstansfull.
– En bok som är populär skapar möjligheter för finansiering.
– Själv tycker jag om romanen eftersom den berättar om Helsingfors, en stad jag älskar att bo i. Storyn tilltalar min generation och där finns många intressanta frågeställningar som den om hur huvudpersonen förhåller sig till sitt arbete.
Den svavelgula himlen blir en svenskspråkig film vilket är Olssons uttryckliga vilja.
– Det borde göras fler filmer på svenska i det här landet. Om vi lyckas sporrar det fler unga att våga satsa.
Många kraxade olycksbådande och ville varna för ett sviktande publikunderlag när Claes Olsson gjorde sina första filmer på svenska. Olsson ser glad ut när han berättar hur fel skeptikerna hade.
– Mina filmer hade ju framgångar. Det beror förstås mycket på att jag har filmatiserat författare som är kända också på finskt håll.
– Biopubliken är van vid att se filmer på andra språk än finska. Men filmen ska vara bra.
På tal om framgångar har Claes Olsson noterat att skillnaden i filmpreferenser mellan Helsingfors och Österbotten är oväntat stor.
– Colorado Avenue är den mest sedda filmen någonsin i Österbotten men klarade sig inte i Helsingfors. Med Drakarna över Helsingfors var det tvärtom.
– Man skulle önska sig lite större nyfikenhet på filmer som utspelar sig på annat håll än i hemregionen.
Språket i den kommande filmen om Helene Schjerfbeck har varit ett av höstens mest eldfängda ämnen. Claes Olsson har inga problem med att välja sida.
– Schjerfbeckfilmen borde naturligtvis göras på svenska.
Frisk från cancer
För drygt sex år sedan diagnostiserades Claes Olsson med cancer. I dag är han friskförklarad men tar inte hälsan för given.
– När cancern upptäcktes kände jag mig i toppform, ändå var jag sjuk. Men nu känns det bra.
Olsson var konvalescent i nästan ett år och tvingades i samband med det lägga ner sitt produktionsbolag Kinoproduction.
– Får man inte ett kontinuerligt stöd är det för dyrt med kontor och anställda. Och mina döttrar Vera och Iris som båda jobbar med film hade ingen lust att driva ett produktionsbolag.
– Själv tycker jag numera att det är skönare att regissera än att driva ett företag.
Vägledd av filosofin
Claes Olsson har ingen formell filmutbildning och säger att det inte heller är något han har saknat. Studierna i filosofi gav honom de redskap han behövde.
– En regissör behöver ett analytiskt tänkande och ska kunna ifrågasätta manus och regi.
På tal om drömprojekt lyfter han fram två idéer han grunnat på länge.
– Henry Parlands roman Sönder vore ett fint projekt. Och mötet mellan Edith Södergran och Elmer Diktonius i Raivola 1922 skulle också vara värt en film.
– Många undrar varför jag är så intresserad av gångna tider. Svaret är att vår tid är ohistorisk och det är illa. Nutiden bygger på det förflutna.