Ett år sedan #dammenbrister
I dag har det gått ett år sedan 6 000 finlandssvenskar skrev på ett upprop mot sexuella trakasserier. Samtidigt lanseras en bok med 200 av de vittnesmål som kom in via en sluten Facebookgrupp där kvinnor fick berätta om allt från tafsande och verbala trakasserier till grova övergrepp.
De ville bryta tystnadsstrukturen i Svenskfinland och visa att det finns förövare också bland kompisar, pappor, bröder och kollegor. – Vi skapade något större än vi tänkt oss, säger Jenna Emtö, en av initiativtagarna till det finlandssvenska metoo-uppropet.
Då #dammenbrister publicerades för exakt ett år sedan kunde Jenna Emtö aldrig föreställa sig att det skulle bli så stort.
– Jag tror ingen av oss riktigt förstod vad vi hade startat. På en vecka hade Facebookgruppen över 20 000 medlemmar och nästan tusen vittnesmål.
Samma kväll som den hemliga gruppen skapades på Facebook satt Emtö och hennes kompis hemma i soffan och bjöd in si na vänner till gruppen. Där fanns en liten stund av spänd förväntan, tänk om ingen vill vara med? Men redan nästa morgon hade gruppen femtusen medlemmar och vittnesmålen strömmade in.
– Allt gick väldigt fort och vi jobbade dygnet runt med att godkänna nya medlemmar. För att bli medlem måste man vara kvinna eller ickebinär. Det är klart att jag hade förhoppningar, men nejnejnej, jag trodde aldrig att vi skulle bli så här många.
Bland de fem initiativtagarna fanns en småbarnsmamma som vaknade tidigt och en nattuggla som somnade sent, så de avlöste varandra med att administrera.
– Det överraskade oss att gruppen snabbt fick en så bred spridning med tanke på att vi alla fem är i närliggande ålder och bor i södra Finland.
Initiativet till #dammenbrister föddes i en annan feminis
tisk Facebookgrupp där Nina Nyman, dåvarande chefredaktör för tidskriften Astra, var med. Det var då de branschspecifika uppropen i Sverige höll på att komma ut, medan debatten i Finland ännu befann sig i sin linda.
– Vi beslöt att starta vår egen grupp för finlandssvenska kvinnor som upplevt sexuellt våld och trakasserier, säger Emtö.
I en knapp veckas tid samlades vittnesmål in och onsdagen den 29 november lanserades uppropet. Emtö började morgonen i MTV:s nyhetssoffa där hon fick berätta om varför 6 000 finlandssvenska kvinnor valt att skriva på mot sexövergrepp.
– Där och då, den 29 november 2017, var dammenbrister det största kollektiva uppropet. Det rådde nästan karnevalsstämning, jag kände en sådan glädje för vad man kan göra tillsammans.
Hur kändes det att läsa alla vittnesmål? – Det är klart jag blev ledsen av att läsa vad folk utsatts för, men inte kom det som en överraskning. Och det var fint att se att alla gav så mycket stöd åt de som vittnade. Det var mycket hjärtan och gillanden. Det kändes tungt att tömma gruppen på allt innehåll då vi väl lanserade den, men vi ville inte att någon skulle bli utsatt.
Allt sparades ändå, och många vittnesmål finns med i den bok som utkommer i dag. Vittnesmålen finns också på Astras hemsida, där de publicerats i jämn takt sedan september. Vad har hänt under året som gått? – Tanken med att ge ut boken var att få en fortsättning på samtalet. På våren trodde vi kanske att diskussionen skulle ha avtagit, men vi hade fel, det har talats mycket om metoo och dammenbrister hela året, både på högsta nivå bland makthavare, i medier, på arbetsplatser och i skolor, säger Emtö.
– Dessutom har initiativet till en ny samtyckeslag fått över 55 000 röster och tas till riksdagen i vår. Det är klart att man länge jobbat med detta inom kvinno och människorättsorganisationer, men metoorörelsen gav det en skjuts.
Vad har berört dig mest?
– Det är svårt att peka på en enskild text, men jag reagerade på hur grova övergrepp det finns. Och att många skett i så tidig ålder. Folk som är vuxna i dag har burit på dessa minnen sedan de var under 10 år gamla.
Under arbetet med boken har Emtö varit i kontakt med flera som berättat att de börjat gå i terapi eller känt att de fått hjälp.
Hur har männen reagerat?
– En del har blivit förvånade över hur utbredda trakasserierna är. Det är snarare det här vi borde tala om, varför de blivit så chockerade, vi kvinnor har ju levt med det här hela tiden.
– Men det är fråga om en långsam kulturförändring. Ett år är ett kort tidsspann för att ändra på något som haft så djupa strukturer. Det låter kanske vagt, men jag tycker fortfarande att en del av lösningen är att vi fortsätter diskutera. Att tala om något är att erkänna både för sig själv och för andra. Vi måste sätta ord på de här trakasserierna. Men det är svårt att säga vad som förändrats då vi lever mitt i förändringen.
– De intäkter vi får från boken kommer att gå till Förbundet för mödraoch skyddshem. Det finns för få platser, och de har ständig resursbrist. Sedan hoppas jag förstås att samtyckeslagen går igenom.
Boken Dammen brister lanseras under ett diskussion på Akademen klockan 17 i dag.
– Dels ska boken fungera som ett arkiv, men också som ett konkret verktyg i samhällsdebatten, säger Emtö.
– Och som ett minne, en fysisk sak att hålla i när det behövs.
Och den är chockrosa.