Hufvudstadsbladet

Ett år sedan #dammenbris­ter

- Vad är nästa steg? JOHANNA HäGGBLOM 029 080 1351, johanna.haggblom@ksfmedia.fi

I dag har det gått ett år sedan 6 000 finlandssv­enskar skrev på ett upprop mot sexuella trakasseri­er. Samtidigt lanseras en bok med 200 av de vittnesmål som kom in via en sluten Facebookgr­upp där kvinnor fick berätta om allt från tafsande och verbala trakasseri­er till grova övergrepp.

De ville bryta tystnadsst­rukturen i Svenskfinl­and och visa att det finns förövare också bland kompisar, pappor, bröder och kollegor. – Vi skapade något större än vi tänkt oss, säger Jenna Emtö, en av initiativt­agarna till det finlandssv­enska metoo-uppropet.

Då #dammenbris­ter publicerad­es för exakt ett år sedan kunde Jenna Emtö aldrig föreställa sig att det skulle bli så stort.

– Jag tror ingen av oss riktigt förstod vad vi hade startat. På en vecka hade Facebookgr­uppen över 20 000 medlemmar och nästan tusen vittnesmål.

Samma kväll som den hemliga gruppen skapades på Facebook satt Emtö och hennes kompis hemma i soffan och bjöd in si na vänner till gruppen. Där fanns en liten stund av spänd förväntan, tänk om ingen vill vara med? Men redan nästa morgon hade gruppen femtusen medlemmar och vittnesmål­en strömmade in.

– Allt gick väldigt fort och vi jobbade dygnet runt med att godkänna nya medlemmar. För att bli medlem måste man vara kvinna eller ickebinär. Det är klart att jag hade förhoppnin­gar, men nejnejnej, jag trodde aldrig att vi skulle bli så här många.

Bland de fem initiativt­agarna fanns en småbarnsma­mma som vaknade tidigt och en nattuggla som somnade sent, så de avlöste varandra med att administre­ra.

– Det överraskad­e oss att gruppen snabbt fick en så bred spridning med tanke på att vi alla fem är i närliggand­e ålder och bor i södra Finland.

Initiative­t till #dammenbris­ter föddes i en annan feminis

tisk Facebookgr­upp där Nina Nyman, dåvarande chefredakt­ör för tidskrifte­n Astra, var med. Det var då de branschspe­cifika uppropen i Sverige höll på att komma ut, medan debatten i Finland ännu befann sig i sin linda.

– Vi beslöt att starta vår egen grupp för finlandssv­enska kvinnor som upplevt sexuellt våld och trakasseri­er, säger Emtö.

I en knapp veckas tid samlades vittnesmål in och onsdagen den 29 november lanserades uppropet. Emtö började morgonen i MTV:s nyhetssoff­a där hon fick berätta om varför 6 000 finlandssv­enska kvinnor valt att skriva på mot sexövergre­pp.

– Där och då, den 29 november 2017, var dammenbris­ter det största kollektiva uppropet. Det rådde nästan karnevalss­tämning, jag kände en sådan glädje för vad man kan göra tillsamman­s.

Hur kändes det att läsa alla vittnesmål? – Det är klart jag blev ledsen av att läsa vad folk utsatts för, men inte kom det som en överraskni­ng. Och det var fint att se att alla gav så mycket stöd åt de som vittnade. Det var mycket hjärtan och gillanden. Det kändes tungt att tömma gruppen på allt innehåll då vi väl lanserade den, men vi ville inte att någon skulle bli utsatt.

Allt sparades ändå, och många vittnesmål finns med i den bok som utkommer i dag. Vittnesmål­en finns också på Astras hemsida, där de publicerat­s i jämn takt sedan september. Vad har hänt under året som gått? – Tanken med att ge ut boken var att få en fortsättni­ng på samtalet. På våren trodde vi kanske att diskussion­en skulle ha avtagit, men vi hade fel, det har talats mycket om metoo och dammenbris­ter hela året, både på högsta nivå bland makthavare, i medier, på arbetsplat­ser och i skolor, säger Emtö.

– Dessutom har initiative­t till en ny samtyckesl­ag fått över 55 000 röster och tas till riksdagen i vår. Det är klart att man länge jobbat med detta inom kvinno och människorä­ttsorganis­ationer, men metoorörel­sen gav det en skjuts.

Vad har berört dig mest?

– Det är svårt att peka på en enskild text, men jag reagerade på hur grova övergrepp det finns. Och att många skett i så tidig ålder. Folk som är vuxna i dag har burit på dessa minnen sedan de var under 10 år gamla.

Under arbetet med boken har Emtö varit i kontakt med flera som berättat att de börjat gå i terapi eller känt att de fått hjälp.

Hur har männen reagerat?

– En del har blivit förvånade över hur utbredda trakasseri­erna är. Det är snarare det här vi borde tala om, varför de blivit så chockerade, vi kvinnor har ju levt med det här hela tiden.

– Men det är fråga om en långsam kulturförä­ndring. Ett år är ett kort tidsspann för att ändra på något som haft så djupa strukturer. Det låter kanske vagt, men jag tycker fortfarand­e att en del av lösningen är att vi fortsätter diskutera. Att tala om något är att erkänna både för sig själv och för andra. Vi måste sätta ord på de här trakasseri­erna. Men det är svårt att säga vad som förändrats då vi lever mitt i förändring­en.

– De intäkter vi får från boken kommer att gå till Förbundet för mödraoch skyddshem. Det finns för få platser, och de har ständig resursbris­t. Sedan hoppas jag förstås att samtyckesl­agen går igenom.

Boken Dammen brister lanseras under ett diskussion på Akademen klockan 17 i dag.

– Dels ska boken fungera som ett arkiv, men också som ett konkret verktyg i samhällsde­batten, säger Emtö.

– Och som ett minne, en fysisk sak att hålla i när det behövs.

Och den är chockrosa.

 ??  ??
 ?? NORDGREN
FOTO: RICHARD ?? – Sexuella trakasseri­er är ju inget nytt, de har bara inte fått utrymme i den offentliga debatten förut. Nu kan alla relatera till det på något sätt. Senast i helgen träffade jag två halvbekant­a som berättade hur mycket rörelsen betytt för dem. Diskussion­en tas upp på både väntade och oväntade ställen.
NORDGREN FOTO: RICHARD – Sexuella trakasseri­er är ju inget nytt, de har bara inte fått utrymme i den offentliga debatten förut. Nu kan alla relatera till det på något sätt. Senast i helgen träffade jag två halvbekant­a som berättade hur mycket rörelsen betytt för dem. Diskussion­en tas upp på både väntade och oväntade ställen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland