Tomtebobarnen blir opera.
Upplägget är mångsidigt på musikteknologernas 20-årsjubileumsfestival.
Skogen är full av spännande sagofigurer och djur i barnoperan Tomtebobarnen som får sin urpremiär i morgon på Savoyteatern. Ronja Purmola och Sara Svanberg spelar ekorrar i fantasioperan som sjungs på svenska. Till generalrepetitionen har 600 skol- och dagisbarn bjudits in.
KONSERT/NUTIDA MUSIK
MuTeFest: Electronics and acoustics
Mikael Hakkarainen, sång och gitarr; Otto Kentala, gitarr; Seiji Kokeguchi, cello; Ville Niemelä, tuba; Emma Myllynen, kantele; Ville Hautakangas, piano; Emil Sana, Seiji Kokeguchi och Kaj Mäki-Ullakko, elektronik och effekter. Hakkarainen, Yokoyama, Kokeguchi, Poore, Mäki-Ullakko, Sana, Seppälä. Musikhuset, Black Box 27.11.
■■Ämnesgruppen■för■musikteknologi■på■Konstuniversitetets■SibeliusAkademi■fyller■20■år■i■år.■En■diger■ ■festupplaga■av■MuTeFest,■musikteknologernas■egen■festival,■inleddes■i■ måndags■och■pågår■till■fredag.
Utbildningen■är■mångsidig■och■ svarar■mot■dagens■behov■–■under■de■ senaste■åren■har■man■till■exempel■ satsat■på■spel-■och■filmmusik.■Under■ festivalen■släpps■en■mobilapplikation■ som■tar■användaren■på■en■klingande■kulturpromenad■runt■Tölöviken.
På■torsdag■bjuder■man■ännu■på■ elektronisk■dansmusik■och■på■fredag■en■konsert■med■kollektiv■improvisation,■och■dessutom■kan■publiken■ bekanta■sig■med■ljudinstallationen■ som■finns■i■Sibelius-Akademins■foajé■i■Musikhuset.
Ljudkonst och improvisation
Under■tisdagens■konsert,■där■akustiska■instrument■kombinerades■med■ elektroniska■medel,■rörde■man■sig■ mellan■komposition,■ljudkonst,■improvisation■och■experimenterande,■ med■olika■betoningar.■Så■gott■som■alla■tonsättarna■och■musikerna■är■studerande■vid■Sibelius-Akademin■och■ merparten■av■verken■uppfördes■för■ första■gången.
Konserten■inleddes■med■en■oväntad■mix■av■genrer,■då■Mikael Hakkarainens■flärdfria■singer-songwritermaterial■ (Pienin mahdollinen, Kuvat)■mötte■Seiji Kokeguchis■och■Emil Sanas■syntetisatoreffekter.■Den■elek-
troniska dimensionen kunde ha varit ännu djärvare.
Gitarristen Otto Kentalas tolkning av Mioko Yokoyamas fyndiga Twist för gitarr och elektronik var mycket engagerad. I Seiji Kokeguchis Yodomi hanterade tonsättaren både en cello (med klubba och stråke) och en modularsynt, producerande en behaglig om än aningen monoton ljudmassa.
Tubisten Ville Niemelä spelade i trestämmig kanon med sig själv i brittiske Melvyn Poores (f. 1951) One, Two, Three (1986) för tuba och delaysystem.
Kaj Mäki-Ullakkos två experimentella stycken för tuba och elektronik (7 Chromium Shadows och Poly Tuba) utvidgar tubans uttrycksregister långt utöver det vanliga. I Poly Tuba blåste Niemelä i sitt instrument medan Mäki-Ullakko behandlade ljudet i realtid med hjälp av auto tune, och intrycket var mycket besynnerligt.
Emil Sanas Bris de Verre för kantele (Emma Myllynen) och elektronik (Sana) var en stilfull helhet inte minst tack vare kantelespelaren och performanskonstnären Myllynen, vars uppträdande var genomtänkt in i minsta detalj. Gesterna ovanför avståndssensorn var speciellt effektfulla.
Jarkko Lamminsalo har bidragit till de tekniska lösningarna. Det repetitiva musikaliska materialet var inte så märkvärdigt i sig men de tydliga vändpunkterna gjorde att dramaturgin fungerade.
Matilda Seppäläs Inner, med Ville Hautakangas vid pianot, avslutade konserten på ett mäktigt sätt. Både det virtuosa solomaterialet och dess elektroniska utvidgningar var skapade med konstnärlig säkerhet.
Elektroniken, då den används på ett skickligt sätt, bjuder på möjligheter för verkningsfull och genuint nyskapande tonkonst.