Slutet på en era

Hon har varit partiledare i arton år. Men efter smärtsamma valmotgångar ställer Angela Merkel inte upp för omval. Då Kristdemokraterna nästa vecka samlas till partikongress i Hamburg kommer 1 001 delegater att utse hennes efterträdare. För första gången kan de välja mellan flera framstående kandidater.

Merkel vill – och får – fortsätta som förbundskansler. Om hon sitter kvar hela mandatperioden till 2021 återstår att se. Men det som har sagts många gånger förut är nu definitivt: Hennes era går mot sitt slut.

Det var en annan tid då hon år 2000 blev CDU-ordförande: Tvillingtornen i New York hade ännu inte förintats i terrorattacker, EU bestod av femton medlemsstater och Paavo Lipponen var Finlands statsminister. Därför framstår det som historiens ironi att en av förhandsfavoriterna som nu tävlar om att efterträda henne fick sitt genombrott i tysk politik samma år.

Då Merkel valdes till partiledare, valdes Friedrich Merz samtidigt till att leda gruppen i förbundsdagen. Kristdemokraterna var på den tiden i opposition. Efter ännu ett valnederlag blev Merz överkörd av Merkel och var tvungen att överlåta sin post till henne. När hon tog över som förbundskansler 2005 lämnade han politiken och började tjäna stora pengar som advokat och styrelseproffs.

Hans försök att göra comeback efter alla dessa år elektrifierar många inom CDU och väcker uppmärksamhet också utanför partiet. Merz är ett år yngre än Merkel, han har just fyllt 63. Gamla rivaliteter hör till det förgångna, säger han och påpekar att han som partiledare bra kunde samarbeta med förbundskanslern. Men Merz är på många sätt raka motsatsen till Merkel. Han står för en liberal ekonomisk kurs, klara konservativa övertygelser och ägnar sig gärna åt en tuff retorik.

Som många regeringschefer har Merkel avstått från att bereda vägen för en efterträdare. Men hon skulle säkert hellre se att partisekreteraren Annegret Kramp-Karrenbauer, som är 56, väljs till partiledare. De båda kvinnorna litar på varandra. Dessutom kan AKK, som hon kallas inom CDU, hänvisa till stor erfarenhet. Hon har i elva år varit minister och i sju år regeringschef i den lilla delstaten Saarland på gränsen till Frankrike.

Inför partikongressen har kandidaterna presenterat sig på åtta regionala konferenser och de har dragit tusentals nyfikna människor. Merz får mest applåder då han distanserar sig från Merkels flyktingpolitik, lovar att ”halvera” stödet för högerpopulisterna och kritiserar de egna för att ha tagit över för många socialdemokratiska idéer. Kramp-Karrenbauer, som leder i opinionsmätningarna, imponerar med sin slagfärdighet och detaljerade kunskap i sakfrågorna. Hon för också gärna fram att hon så sent som i fjol levererade en överraskande och övertygande valseger i Saarland.

Hur det än går i partiledarvalet verkar CDU vara väl förberett för tiden efter Merkel. När och under vilka omständigheter hon sedan lämnar posten som regeringschef bestämmer hon sist och slutligen i hög grad själv. Enligt grundlagen har förbundskanslern en stark ställning, det är svårt att avsätta henne eller honom utan nyval. Just nu, då alla koalitionspartier visar dåliga opinionssiffror, kan varken Kristdemokraterna eller Socialdemokraterna vara intresserade av att hennes regering faller.

Merkel har många gånger sagt att hon vill både regera och avgå med värdighet. Hon är tydligen övertygad om att hon ännu har något att ge och att göra innan hon lämnar politiken för gott.

”Hur det än går i partiledarvalet verkar CDU vara väl förberett för tiden efter Merkel. När och under vilka omständigheter hon sedan lämnar posten som regeringschef bestämmer hon sist och slutligen i hög grad själv.” HORST BACIA Frilansskribent, tidigare redaktör för Frankfurter Allgemeine Zeitung och korrespondent i Stockholm, Moskva, Ankara och Bryssel.